Professor i biologisk mångfald: Sverige håller på att halka efter ordentligt

Det omtalade EU-förslaget om att återställa naturen hyllades av naturorganisationer när det kom. Men S, C, M, KD och SD röstade ner förslaget. Sedan dess har Sverige fått internationell uppmärksamhet för sin inställning och nu även kritik från Alexandre Antonelli.

Förslaget från EU är att det ska införas ett rättsligt bindande mål för att återställa olika ekosystem för varje medlemsstat. Målet är att 20 procent av EU:s land- och havsområden senast 2030 ska åtgärdas för att återställa naturen. Till 2050 ska alla ekosystem som behöver återställas omfattas. Det kan till exempel handla om åtgärder som att täppa till diken för att myrar ska återfå mer vatten, återställa flod- och bäckfåror till sina naturliga tillstånd och återinföra bete i områden som tidigare används som betesmarker.

Förslaget hyllas av naturföreningar runt om i Europa. WWF EU kallar det en ”enorm möjlighet” och Internationella naturvårdsunionen (IUCN) menar att det är en ”game changer (matchvändare)”. Men i Sverige röstades förslaget ner av S, C, M, KD och SD. Partierna motiverade det med att de inte tycker EU ska lägga sig i dessa frågor inom Sveriges gränser.

Forskare: “Bra förslag”

Alexandre Antonelli, forskningschef vid Royal Botanic Gardens Kew och professor i biologisk mångfald, författare till boken “Ett dolt universum” och sommarpratare 2021, har lämnat synpunkter på EU:s lagförslag i egenskap av ledamot i Kungliga vetenskapsakademins kommitté för miljö och energi, tillsammans med andra kollegor. Över lag tycker han att förslaget är mycket bra.

– Det sätter press på EU:s medlemsländer att skriva under ett lagligt bindande avtal om restaurering av biologiskt viktiga habitat inom Unionen. Just restaurering av livsmiljöer är ett av de mest effektiva sätten att gynna hotade arter, parallellt med skyddet av kvarvarande natur. Forskningen visar att det kan vara sista chansen att rädda de mest hotade arterna och FN har sagt att detta måste blir restaureringens årtionde.

Sverige lämnade dock en hel del synpunkter på förslaget som gjorde Alexandre Antonelli “mycket orolig”.
– Det var tydligt att man försökte komma undan de bindande aspekterna när målkonflikter uppstod. Till exempel när en restaureringsåtgärd skulle innebära en minskning av skogsproduktion. Man efterlyste också mer tid till utredningar och mer ”flexibilitet”, som kan tolkas ge ytterligare utrymme att komma undan ansvar.

Bland formuleringarna i regeringens faktapromemoria hittas till exempel att regeringen avser verka för att förslaget inte hindrar en långsiktigt ökad produktion av bioenergi från skogsnäringar, en oro för att förslaget medför en “negativ påverkan på virkesförsörjningen och andra råvaror från jord- och skogsbruket” och krav på att ”skogsbruk kan anpassas utifrån regionala och lokala förutsättningar”.

Vad riskerar det att få för konsekvenser om Sverige får gehör för sina förslag?
– Att fortsätta motarbeta detta förslag kan få långtgående konsekvenser. Det går katastrofalt dåligt för arter, habitat och ekosystemen inom hela EU – i vissa fall mycket sämre än på de bilder av skövlade regnskogar som får stor uppmärksamhet. Flera tusen arter inom EU bedöms nu vara utrotningshotade och varje fördröjning kommer kosta naturen dyrt. Dessutom har forskare vid Londons Natural History Museum räknat ut att det blir dubbelt så dyrt och cirka 60 procent mindre effektivt att investera i skydd och restaurering om tio år jämfört med om man gör det nu.

Alexandre Antonelli, som är verksam internationellt med många samarbeten med forskare från hela världen, vittnar också om att Sverige börjat tappa i anseende på miljöområdet.

– En stor förändring håller på att ske. Sverige har länge levt på gamla meriter. Sedan Olof Palme bjöd in till FN:s första miljökonferens 1972 till nu har Sverige helt tappat sin internationella ställning och även den tidigare regeringen, som var den som lämnade in dessa negativa kommentarer till EU:s lagförslag om restaurering, saknade ambition om ledarskap. Den nya regeringens nedläggning av Miljödepartementet och andra tecken på bristande miljöintresse gör att Sverige håller på att halka efter ordentligt. Det är sorgligt och något alla svenskar borde känna till, så att vi tillsammans kan ställa krav på våra förtroendevalda att göra ett bättre jobb i nivå med vad miljökrisen vi står inför kräver.