Vinnarbilden.
Prisbelönt bild visar framgång för rewilding
En bild som visar upp rewilding och blottlägger hur vi i Sverige enbart ser rovdjur som belastning och hur många andra länder ser dem som en tillgång.
Staffan Widstrand har vunnit det prestigefulla naturfotopriset GDT European Wildlife Photographer of the Year i kategorin Rewilding Europe Award. Bilden visar en panterlo (se ovan) – ett djur som på många sätt kan symbolisera både naturens förstörelse och återkomst i Europa. Dessutom är det ett bra exempel på hur Sverige numera är långt ifrån ett föredöme för naturvård. Snarare tvärtom.
Staffans fotografi sammanfattar magin med rewilding på ett perfekt sätt. Hans bild handlar inte bara om lodjurets skönhet. Det handlar om att återställa naturens hälsa och funktionalitet och om de omfattande fördelarna med att återinföra en art som kan bidra till att forma miljön runt omkring den.
Panterlon lever på den iberiska halvön och det var i Spanien som Staffan Widstrand tog bilden under en naturfotoresa som han ledde dit. Där lever djuret av europeiska vildkaniner och de båda arterna är nära kopplade. Det var när människan spred sjukdomar bland kaninerna som populationerna kraschade och panterlon gick från över 100 000 till färre än 100 när det var som sämst. Men tack vare återutplantering av kaniner och uppfödning och utplacering av panterlo finns det nu närmare 2 000 panterlo i Spanien och Portugal.
Panterlo i Castilia La Mancha, Spain
Det har i sin tur lett till att det arrangeras ekoturism i området.
– I Spanien finns det flera ställen med hygglig chans att få se dem, berättar Staffan Widstrand. Det är en stor nationell stolthet över att man har lyckats få tillbaka dem och att man gjort business av det. Det är en väldigt klok idé. Lodjuren blir värda pengar, de skapar jobb på landsbygden och det är ganska stora pengar.
Bättre förutsättningar för naturturism än i Sverige
Anledningen till att det fungerar med ekoturismen är flera. Dels finns det tillräckligt många panterlo i området, dels jagas de inte som de svenska lodjuren och dels är kunskapen så stor om hur de rör sig i landskapet att det är lätt att placera ut gömslen på rätt platser.
– Vi såg sex individer under vår vistelse här. De flesta svenskar har aldrig fått se ett lodjur, även om de kämpat för det. I Sverige gör vi vad vi kan för att bli av med lodjuren. I Spanien gör de vad de kan för att djuren ska klara sig. Vårt svenska system är uppbyggt så att man inte ska kunna tjäna pengar på vilda djur om man inte skjuter ihjäl dem.
På vilket sätt symboliserar bilden rewilding för dig?
– Det är en ikonisk djurart och människan har både orsakat att den försvann och att den kommit tillbaka. Det är en framgångssymbol för rewilding i Europa. Jag skulle önska att Sverige vore så civiliserat att vi skulle tillåta att våra djur kommer tillbaka istället för att hålla dem på absoluta miniminivåer.
Uppmärksammar svensk rovdjurspolitik internationellt
Rovdjur har länge varit något som Staffan Widstrand brinner för. Han är öppen med vad han tycker om svensk rovdjurspolitik och på sistone har han tillsammans med Magnus Lundgren börjat uppmärksamma internationellt hur Sverige behandlar sina rovdjur. Det görs via webbplatsen swedensbigfive.org och genom utländska kontakter.
Panterlo är ett av fyra olika arter lodjur i världen. “Vårt” egna lodjur (Lynx lynx) lever i Europa och Asien, panterlo (Lynx pardinus) hittas enbart på Iberiska halvön, rödlo (Lynx rufus) finns i USA och Mexiko och kanadensisk lo (Lynx canadensis) hittas i Kanada och Alaska.
– Den svenska rovdjurspolitiken har radikalt lagts om. Efter 100 års arbete och kamp för att vi ska ha rovdjur ska de nu skjutas ner till absoluta miniminivåer av mycket tveksamma skäl. Jag och Magnus Lundberg har kontakter internationellt och det behövs information om hur det går till i Sverige. Enbart troféjägare har intresse av hur vi hanterar våra rovdjur. Här styrs viltförvaltningen till 100 procent av jaktintresset. Det är orimligt att de knappt 3 procent av befolkningen som jagar ska bestämma nästan själva hur de svenska djurstammarna ska se ut, var och hur de ska finnas.
Skulle du säga att även Sverige egentligen har möjligheter för ekoturism med vilda rovdjur?
– Ja absolut! Möjligheterna är helt fenomenala för ekoturism, som en del av identiteten för Sverige som turistland. Men istället skjuter vi ner älgar för att skogsbolagen tycker att de äter för många tallar. Det är en absurd situation. Älgar och andra djur måste tillåtas bli många i antal. I Finland omsätter turism för att titta på rovdjur ett par hundra miljoner kronor och då räknas inte hotell, resor och liknande in. I Sverige bir ekoturismarrangörer attackerade av jaktintressen och det finns flera exempel på att det skjuts extra mycket rovdjur i områden där viltskådningsturism finns. Visst kan vi ha skyddsjakt på rovdjur som är till stort besvär, men jag är emot troféjakt och särskilt där bygdens människor försöker skapa nya näringsalternativ inom viltskådning, säger Staffan Widstrand och fortsätter:
– Björn, varg, lo och järv är världsattraktioner. Det måste vi förstå!
