Präriesorkar tröstar oroliga kamrater
Präriesorkar. Foto: Emory University
Präriesorken är populär att forska på eftersom den, till skillnad från många andra sorkar, lever i livslånga parförhållanden. Nu har forskare även upptäckt att sorkarna även tröstar varandra om de upplever att artfränder är oroliga. Det är första gången det beteendet uppvisas hos gnagare.
Larry Young har forskat på präriesorkar i hela sitt liv och redan för sju år sedan fick han stor uppmärksamhet för sin forskning om att sorkarnas monogama beteende kunde kopplas till hormonerna vasopressin och oxytocin. Genom att blockera dessa hormoner blev sorkarna lika otrogna som sina arter i släktet.
Nu är Larry Young tillbaka med en ny forskning där präriesorkarna inte bara visar empati för artfränder som uppträder oroligt utan dessutom agerar för att deras oro ska släppa. Där primater och människor tröstar och lugnar varandra med kramar eller pussar ägnar sig präriesorkar åt att putsa varandras päls.
– Forskare har alltid motsatt sig att benämna djur som empatiska och har tagit för givet att det handlar om själviska motiv. De här förklaringarna har dock aldrig fungerat för tröstande beteenden, vilket gör den här studien så viktig, säger Frans de Waal, en av studiens författare.
Precis som hos människor hänger empatin ihop med ämnet oxytocin. När ämnet blockerades hos sorkarna visade de ingen empati alls för oroliga kamrater.
Andreas Olsson, docent i psykologi vid Karolinska institutet i Solna tycker dock att man ska vara försiktig med att använda ordet empati i det här sammanhanget.
– Det är känslosmitta, inte empati som vi använder begreppet för människor och som vi upplever det. Utöver denna basala känslosmitta med den emotionella delen, finns det hos de flesta människor en mängd andra kognitiva förmågor som tillsammans brukar benämnas empati, säger Andreas Olsson till Vetenskapsradion.
Forskningen tros kunna ha betydelse för att behandla och förstå tillstånd som autism och schizofreni som kan ge svårighet att uppfatta och känna känslor för andra.
