Studie om spindlar som skydd för tomat- och potatis­odlingar

Forskarna testade att använda spindeln i gruppen hjulnätsvävare, Cyrtophora citricola, som “biologiskt bekämpningsmedel”. I labbmiljö upptäckte forskarna att de nätspinnande spindlarna, framför allt stora individer, enkelt fångade och åt upp fjärilen tomatmal (Tuta absoluta), som äter på plantor av tomat, potatis, paprika och aubergine. Den har sitt ursprung i Mellanamerika, men har sedan spridit sig och är nu en invasiv främmande art i stora delar av Afrika, södra Europa och Asien.

– Våra resultat tyder på att spindeln Cyrtophora citricola har potential att vara ett effektivt biologiskt bekämpningsmedel mot flygande skadeinsekter, åtminstone efter att de vuxit upp till medelstora unga individer. Eftersom de har utvecklat förmågan att leva i grupp kan dessa spindlar vara bättre lämpade för biologisk kontroll än mer aggressiva, ensamma spindlar som är benägna till kannibalism, säger Lena Grinsted, lektor i zoologi vid School of Biological Sciences vid University of Portsmouth och huvudförfattare till studien.

Hjulspindeln Cyrtophora citricola kan leva i grupper på hundratals eller tusentals individer och bygger sammankopplade nät som kan täcka stora områden. Dessutom skapar spindelkolonierna lämpliga livsmiljöer för andra spindelarter vilket ytterligare ökar antalet rovdjur och skadedjursbekämpningen. På detta sätt skulle jordbrukare kunna minska användningen av bekämpningsmedel, vilket skulle leda till mindre förgiftning av jord, vatten och livsmedelsprodukter i framtiden.

Även fiender har fiender

Spindelarten hittas i Europa runt Medelhavet, Afrika, Asien och Mellanöstern och skulle i dessa länder kunna fungera väl i tomat- och potatisodlingar eftersom de lever där naturligt. Det innebär också att spindlarna i dessa områden har naturliga fiender och forskarna upptäckte att stekeln Philolema palanichamyi, vars larver äter spindlarnas ägg, tog ungefär hälften av spindlarnas avkomma.

– Framtida studier behövs för att undersöka om spindlarna även påverkar pollineringen bland grödorna negativt genom att även fånga och döda bin och andra viktiga pollinatörer, säger Lena Grunsted.

Andra förhållanden i Sverige

Spindelexperten Kajsa Mellbrand berättar att det dock inte går att jämföra resultaten med förhållanden i Sverige eftersom vi inte har sådana sociala spindlar som skulle kunna ha en liknande effekt.

– Att introducera främmande rovdjur i Sverige är generellt inte en särskilt bra idé ens i växthus, europeiska arter har ju möjlighet att kunna etablera sig här om klimatet blir varmare – om de inte kan det redan – och spindlar är superbra på att sprida sig. Cyclosa citricola är dessutom en art som redan är spridd över stora delar av världens varmare delar. Det är verkligen inget fel på spridningsförmågan utan det är framför allt klimatet som hittills sätter gränsen för spridning längre norrut.

Kajsa Mellbrand ser också en potentiell risk med en bekämpningsmetod med stora antal av en spindel som väver stora och täta nät. Stora mängder tätt vävt silke över växter riskerar nämligen att mer eller mindre kväva växten.

– Det man vinner på att få bort skadedjuren helt eller delvis riskerar man kanske att förlora i tillväxt om metoden innebär mycket silke på växterna? Här behövs nog vidare studier. Generellt verkar ju detta i princip fortfarande vara på ett väldigt tidigt stadium där mer kunskap behövs, och det lär vara både säkrare och bättre att använda den här arten för bekämpning i första hand i de delar av världen där den förekommer naturligt.

Hur är annars möjligheterna att använda spindlar i odlingar för att hjälpa till att bekämpa olika skadedjur?
– Det finns gott om studier som visar att spindlar generellt fungerar bra som skadedjursbekämpning. Sen är ju spindlar i sig inga specialister utan generalistiska predatorer. Vill man välja en specifik art för att bekämpa ett specifikt skadedjur så har man ofta mer nytta av rovdjur som parasitsteklar eller andra mer målsökande specialister. Sen kan helt klart en spindelart med ett jaktbeteende som funkar bra på en viss typ av bytesdjur göra stor nytta, till exempel på flygande byten i fallet hjulnätsvävare som C. citricola, och närvaro av flera olika arter av generalistiska rovdjur kan ibland vara ett bättre system i fall där man vill inrikta bekämpningen mer brett än på en viss specifik art, förklarar Kajsa Mellbrand.

Läs även

• Biologisk bekämpning: Död ved gynnar barkborrars fiender
• Var tredje blomfluga i Europa är hotad
• Nya Zeeland importerar nya arter för att bekämpa invasiva getingar
• Nya bevis för hur bekämpningsmedel slår mot bin
• Tester visar stora mängder bekämpningsmedel i vanliga blomlökar

Källor: University of Portsmouth och Insects