Planerad avverkning i sandtallskog med hotade arter

Det pågår en kamp om en skog utanför Umeå. Närmare bestämt en sandtallskog en mil nordväst om staden, intill Kullabäcken. Skogen har inventerats ideellt av Skogsgruppen Umeå (Naturskyddsföreningen) och då hittades hela 25 naturvårdsarter, varav 21 arter dessutom är rödlistade. Nio av dessa klassas som “sårbara” (VU) och sex av de hotade arterna är till och med uppsatta på den globala rödlistan. Dessutom är själva naturtypen sandtallskog så pass sällsynt att vi i Sverige har ett särskilt ansvar för att bevara den. Något även Skogsstyrelsen uppmärksammar:

Skogen ligger på Vindelälvsåsen och nedanför rinner Kullabäcken, ett vattendrag som är livsmiljö för den globalt starkt hotade (EN) flodpärlmusslan. Marken runt Kullabäcken har klassats som nyckelbiotop av Skogsstyrelsen och Länsstyrelsen Västerbotten har inventerat områdena och pekat ut dem som “skogar med höga naturvärden“. Även Skogsgruppen Umeå har som sagt inventerat området och skickat sin rapport till Skogsstyrelsen, som dock inte ville ta något beslut om att stoppa de planerade avverkningarna.

Avslag i domstol – “absurt”

Naturskyddsföreningen Västerbotten överklagade då Skogsstyrelsens så kallade noll-beslut till Mark- och miljödomstolen i Umeå (MMD).

– Kortfattat yrkade vi att MMD skulle förbjuda samtliga skogliga åtgärder till domstolen fattat nytt beslut, men domstolen avslog Naturskyddsföreningens yrkande, berättar Anton Lundberg, medlem i Naturskyddsföreningen i Västerbotten.

Vad var det som gjorde att MMD avslog förbud om avverkning?
– Som vi tolkar det så beror bedömningen på att Skogsstyrelsen och mark- och miljödomstolen avfärdar att avverkningen skulle aktualisera förbud enligt artskyddsförordningen, samt att (globalt) hotade arter inte skulle ha något lagskydd genom miljöbalken. Myndigheten och domstolen bedömer alltså att det mycket sannolikt är förenligt med svensk och europeisk lagstiftning att förstöra livsmiljöer för hotade arter, så länge de inte är fridlysta. Denna tolkning skulle i praktiken innebära att det är helt lagligt att utrota arter i Sverige så länge (1) de inte är fridlysta och (2) att Skogsstyrelsen fattar ett noll-beslut i ärendet, vilket de nästan alltid gör. Vi menar att detta vore absurt och att miljöbalkens allmänna hänsynsregler inte kan gälla endast arter förtecknade i artskyddsförordningen, vilket stöds av bland annat den uppmärksammade trolldruvemätardomen. Genom att skogen inryms i begreppet Västlig tajga och hyser många av naturtypens typiska arter kan även arterna ha skydd genom art- och habitatdirektivet samt naturrestaureringsförordningen, vilket Skogsstyrelsen på sina håll börjat ta i aktning i tillsynsärenden.

Populärt område med höga naturvärden

I området finns dessutom ett 50-tal bostäder och det används flitigt för skidåkning, promenader, svampplockning, bärplockning, cykling och bad, samt renbete från Rans sameby under vintern.

I den anmälan som kom in till Skogsstyrelsen i våras angavs att det skulle avverkas i totalt 25 hektar tallskog. Det stod ingenting om några skyddsaspekter och enligt boende i området informerades ingen fastighetsägare om den kommande avverkningen.

Anton Lundberg berättar att de avverkningsanmälda områdena rymmer sandtallskog med mycket lång kontinuitet (det var länge sedan de avverkades) och ovanligt hög beståndsålder (många gamla träd) jämfört med dagens produktionsskogar. Även om avverkning förekommit så finns många gamla träd kvar och en stor mängd hotade arter har kunnat överleva. Dessutom påpekar han att skogen representerar de båda naturtyperna sandtallskog och västlig tajga som Sverige har ett internationellt ansvar för att bevara.

Vad tror ni att dessa avverkningar kommer få för konsekvenser för de rödlistade arterna i området?
– Det är av vikt att påpeka att avverkningarna i fråga uppges ska bli hyggesfria. Detta är givetvis att föredra mot traditionellt kalhyggesbruk, men det råder inga tvivel om att även hyggesfria avverkningar utsätter dessa arters fortlevnad för risker. Vidare har man i avverkningsanmälningarna uppgett att man inte planerar någon hänsyn till skyddsvärda arter. Man får förmoda att verksamhetsutövaren antingen inte var medveten om förekomsterna eller att man inte anser dem relevanta.

Blir svårt för mykorrhizasvampar

Många av de rödlistade arterna i området är mykorrhizabildande svampar. De är med andra ord helt beroende av lämpliga partnerträd. När ungefär hälften av träden fälls vid avverkningen och sedan ytterligare glesas ut om 30 år, minskar tillgången till en direkt livsviktig resurs för dessa svampar drastiskt.

– Kortfattat försämras alltså livsvillkoren för mykorrhizasvampar påtagligt genom de planerade avverkningarna, vilket riskerar arterna och individernas möjlighet till fortlevnad, förklarar Anton Lundberg.

Flera av de rödlistade arterna är dessutom beroende av kontinuerlig tillgång till död ved. Något som skulle försämras vid avverkning.

– Det blir i synnerhet bekymmersamt för de arter som både är beroende av tillgång till död ved och lämpliga partnerträd. Dels fälls arternas partnerträd, dels riskerar veden de växer under att krossas av skogsmaskinerna. Det gäller smalfotad taggsvamp, spadskinn, och tajgataggsvamp. De två förstnämnda är hotade globalt såväl som nationellt, den sista har “bara” tagits upp som hotad på den nationella rödlistan.

Sist men inte minst påpekar Naturskyddsföreningen att det inte planeras någon skyddszon till vattnet vilket innebär en stor risk för ökat ljusinsläpp och förhöjd vattentemperatur, minskad tillgång på död ved, ökad erosion och brunifiering, samt risk för ökat läckage av kvicksilver till vattnet.

– Inträffar detta skulle det givetvis vara förödande, avslutar Anton Lundberg.

Svar från markägaren Vakin

Markägare är det kommunala VA-bolaget Umeva AB (Vakin). Deras kommunikatör Johan Sjödin är fåordig om den planerade avverkningen eftersom “det är en pågående process” och eftersom de ska vara i mark- och miljödomstolen inom kort. I anmälan beskriver Vakin den planerade avverkningen som en “föryngringsavverkning”, men nu benämner Johan Sjödin det istället som en gallring:

– Det är en gallring vi ska göra i området, där vi beräknar ta ut vart tredje träd. Vår produktiva skogsmark har frivilligt avsatts för naturvård med därefter anpassad skötsel eller lämnad för fri utveckling. För att bland annat skydda Kullabäcken.

Anton Lundberg påpekar att inte heller uppgiften om var tredje träd stämmer med vad som står i avverkningsanmälan. Där beskrivs det istället som att uttaget är på “cirka 50 procent” på den östra ytan. Det är också i den östra delen som många av de mest hotade arterna hittats.