“Frivillig” som agerar tjuvjägare. Har en arm som hunden får bita samt en piska att slå med (som symboliserar ett vapen) för att trigga hunden till att bita. Foto: Denise Eriksson
Vår bloggserie om 21-åriga Denise Erikssons kamp för att rädda världens noshörningar fortsätter. Hon är på plats i Sydafrika och ingår i en antitjuvjaktsorganisation. I del nio berättar hon om hur hundar används i parkvaktjobbet.
• Läs alla delar i serien här.
“Wow det börjar redan gå mot slutet av min tid här i Sydafrika för denna gången. Om bara ett par veckor så är jag hemma i Sverige igen. Jag åkte ner i syftet att gå en fem veckor lång kurs, men det visade sig att det blev några fler kurser än så. Fem veckor blev till sex månader istället. Vilket leder oss fram till vad jag haft för mig nu på sistone.
Denise och en av hundarna i programmet. Bilden tagen precis innan Denise släpper honom så han får bita.
Efter att ha upplevt drömmen att arbeta med anti-tjuvjakt så gick en annan dröm i uppfyllelse. Drömmen att få arbeta med hundar. Och ännu bättre, i bevarande syfte. De senaste tre månaderna har jag spenderat med att utbilda mig till hundförare. Jag har alltid haft en stor kärlek till hundar och att få chans att arbeta mer med dem är något jag alltid har velat göra, och nu dök det perfekta tillfället upp: Att kombinera min kärlek för hundar med min kärlek för att bevara Sydafrikas noshörningar. Det kan ju inte bli mycket bättre än så. Vad kan vara en bättre följeslagare i kampen mot tjuvjägare än en hund? Varje dag har jag fått spendera med olika hundar och raser samt fått lärt känna deras olika personligheter och hur man arbetar med dem. Det har varit otroligt lärorikt och väldigt intressant.
Denise tränar på att spåra tjuvjägare i bushen.
Det är fyra olika kurser som jag hållit på med det senaste. Så den senaste veckan har varit väldigt hektisk. Alla test som ska skrivas i kombination med mer träning och pluggande. Träningen har varit allt ifrån att kolla hunden varje morgon för att se att den är frisk och inte uppför sig märkligt till att träna på att spåra upp ”tjuvjägare” (agerande parkvakter) i bushen. När de hittats ger man ut olika varningar innan man slutligen släpper hunden så de får öva på att bita en arm eller kudde som ”tjuvjägaren” håller upp. Denna övningen är nog favoriten. Första gången var väldigt rörig men det går bättre ju mer man övar.
Jag tycker det är väldigt imponerande att se hur hundarna jobbar. Vilka fantastiska sinnen de har. Att kunna hitta en människa som gömmer sig i en buske någonstans i bushen med hjälp av sin nos. Otroligt. Kan knappt vänta tills den dagen då jag kan skaffa en egen valp och träna upp.”
