Antituvjaktshunden tränar på att bita. Foto: Denise Eriksson
Vår bloggserie om 21-åriga Denise Erikssons kamp för att rädda världens noshörningar avslutas för den här gången med den elfte delen. Hon har nu återvänt till Sverige, men har redan börjat smida större planer för hur hon ska rädda noshörningarna.
• Läs alla delar i serien här.
“Då var man hemma i Sverige igen. Känns verkligen konstigt. Allt är så lugnt här, man kan faktiskt gå i skogen utan att behöva kolla bakom ryggen stup i kvarten. Inga vapen är inblandade och inga stora vilda djur förutom möjligtvis en och annan älg som kan dyka upp bland träden.
Fast det är bara ett litet tag som jag är hemma. Jag är redan i full gång med att söka ett nytt visum, kanske att det även blir permanent denna gången?
För varje resa jag gjort hittills känner jag att jag växer mer och mer för varje gång och jag blir mer och mer säker på att det är det här jag vill arbeta med. Noshörningarna har verkligen fått en speciell plats i mitt hjärta. Min nästa plan är att göra någonting ännu större än tidigare. Nu när jag har de här erfarenheterna i bagaget så vill jag göra en resa där jag kommer täcka hela problemet med den stora tjuvjakten som pågår. Från Afrika ända vägen till Asien. Men jag vill göra det på mitt sätt. Jag vill att det ska bli en positiv och rolig resa för er att följa här hemifrån. Jag vill visa hur roligt det kan vara att göra en skillnad. Hur man kan kombinera en vanlig semester och göra en skillnad samtidigt. Jag menar inte att man måste gå med i en anti-tjuvjägarorganisation för att göra något. Att göra en skillnad kan vara något otroligt litet men om många människor gör samma sak kan det istället bli något otroligt stort.
Hundträning i Sydafrika. Foto: Denise Eriksson
En annan grej jag har börjat jobba för är att försöka få ut fler hundar till reservat i Sydafrika. Det är bevisat att reservat med hundar i blir mindre attraktiva att tjuvjaga då riskerna blir mycket större. Även om det finns personer som spårar otroligt bra så kommer det aldrig kunna mätas med en hunds förmågor att spåra upp en tjuvjägare. En hund kommer bli en extra säkerhet för både noshörningarna i reservatet samt anti-tjuvjägarna som arbetar där.
Det är dags att ta det här till nästa nivå nu. Tjuvjakten ökar för varje år som går och tiden för att rädda noshörningarna börjar rinna ut. Om de dör ut så kommer det bland annat få stora konsekvenser på ekosystemet då de är en så kallad nyckelart. Vilket betyder att andra arter kommer bli påverkade, arter som är beroende av noshörningarna för att själva överleva. Jag tänker inte låta dem dö ut, vad säger ni?
För att avsluta det här inlägget så vill jag bara tacka för allt stöd samt peppande kommentarer jag fått av er. Det gör allting så otroligt mycket lättare ska jag säga. Vill ni se fler bilder från denna resan samt följa mina kommande resor runt världen gå in och följ min sida Denise Eriksson-Photography på Facebook. Tack så jättemycket igen.”
