Paris-avtal för biologisk mångfald målet med nytt toppmöte

I början av december pågår FN:s toppmöte om biologisk mångfald. Då samlas delegationer och ministrar från ungefär 200 länder för att ta fram en handlingsplan för naturen och ett globalt ramavtal för biologisk mångfald.

Bakgrunden till mötet är att vi befinner oss i början av en så allvarlig förlust av biologisk mångfald att det kallas det sjätte massutdöendet. Enligt IPBES, FNs expertpanel för biologisk mångfald, är 75 procent av jordens landyta redan tydligt påverkad av mänsklig aktivitet och en miljon arter riskerar att utrotas inom de närmaste årtiondena . WWF:s stora Living Planet Report 2022 visade att populationerna av vilda ryggradsdjur i snitt minskat med 69 procent under åren 1970-2018.

En av de som kommer vara på plats från civilsamhället är Åsa Ranung, senior policyrådgivare i biologisk mångfald på WWF. Hon berättar att det som ligger på bordet för världens länder att besluta om är “ett Parisavtal för naturen”.

– Det är ett otroligt viktigt möte och en möjlighet för världens ledare att vända den negativa trenden för den biologiska mångfalden. Vi på WWF vill se en global plan med mål och åtgärder för att stoppa och vända förlusten av biologisk mångfald till 2030 så att vi sedan har en positiv utveckling. Att ha ett sådant mål gör att vi har något att mobilisera kraft och resurser mot. Det sätter riktningen på arbetet.

Hon poängterar att ramverket måste innehålla konkreta och mätbara mål. Som till exempel att skala upp naturvårdsinsatser och att skydda 30 procent av hav, sötvatten och land till 2030. Men även ett hållbart nyttjande av de övriga 70 procenten. WWF vill även se ett halverat fotavtryck från konsumtion och produktion till 2030.

– Det är viktigt att ramverket genomsyras av ett rättighetsperspektiv och tar hänsyn till urfolk och lokalsamhällen och deras rättigheter.

Starkare avtal krävs

Det är fortfarande mycket som återstår i förhandlingarna. I dagsläget innehåller texterna väldigt mycket som är “inom hakparenteser”, som Åsa Ranung uttrycker det. Det innebär att det är formuleringar som kan komma att strykas eller ändras och det är därmed svårt att veta vad som kommer vara med i det färdiga avtalet efter förhandlingarna.

– Vi måste få till en ambitiös handlingsplan för de kommande tio åren. Det nuvarande utkastet är inte tillräckligt ambitiöst för att på allvar ta itu med naturkrisen. Det finns ett antal områden där det behövs mycket starkare insatser, säger hon.

För att ramverket ska kunna genomföras krävs också en ordentlig finansiering. WWF skriver att det behövs ungefär 700 miljarder dollar årligen för de insatser som krävs. Det kan låta som extrema summor, men det är mindre än USAs årliga försvarsbudget. Pengarna behöver också komma från många håll – både det privata och offentliga, men även i form av internationella bistånd. De finansiella flödena måste också ställas om så att resurser går till sådant som är bra för naturen och att subventioner som försämrar för naturen stoppas eller styrs om.

Det har ju varit ganska många sådana här avtal genom åren, men vi är fortfarande i en kris för klimatet och den biologiska mångfalden – vad är det som talar för att de här avtalen kommer genomföras?
– Ja mål i all ära, men det är minst lika viktigt att de genomförs. Det behövs en stark genomförandemekanism som håller länderna ansvariga. Resultaten behöver också mätas och rapporteras och länderna måste åta sig att skala upp sina insatser om de inte ser ut att nå målen. Steg ett blir att få till ett starkt avtal. Nästa uppgift blir att hålla länderna ansvariga.

Vilken roll spelar Sverige på mötet?
– Sverige förhandlar som en del av EU. EU är Sveriges röst under toppmötet, men det är ändå viktigt att skicka en politisk signal och höja rösten för de här frågorna. Tyvärr är vi besvikna på att Sverige inte drivit på tillräckligt hårt och varit tydliga. De signaler vi fått från förhandlingarna inom EU är att Sveriges representanter flera gånger antingen varit tysta eller bromsat.

De förslag som det förhandlas om under toppmötet med att exempelvis skydda 30 procent av naturen låter främmande jämfört med den miljöpolitik som nu drivs i Sverige och många andra länder. Men Åsa Ranung anser att vi måste få till en ambitiös plan vid detta möte för att ha en chans att vända förlusten av biologisk mångfald till 2030.

– Vi hoppas att EU kliver fram under mötet och driver på för en stark handlingsplan. Den övergripande ambitionen inom EU är ändå bra och de har hittills varit drivande kring flera av målen som nu diskuteras.

Forskare är skeptiska till att avtal kommer bli klart

Thomas Hickmann, statsvetare vid Lunds universitet som forskar om hur vårt beteende påverkas i mer hållbar riktning, säger i ett pressmeddelande att han inte tror att tiden är mogen för ett Parisavtal om biologisk mångfald än. Han tror att fler år av förhandlingar krävs. Henrik Smith, professor i zooekologi vid Lunds universitet och ledamot i Naturvårdsverkets vetenskapliga råd för biologisk mångfald och ekosystemtjänster, är inne på en liknande linje.

– Sannolikt blir det ett avtal, men det finns uppenbara risker att ambitionsnivåerna vattnas ur. Det finns många andra kriser som pockar på uppmärksamheten just nu. Förhoppningen ligger dock i att insikten ökat om att kriserna – den om klimatet och den om biodiversitet – är kopplade och därför måste lösas samtidigt, säger han.

Ett starkt avtal för naturen verkar också ha stöd från allmänheten. Enligt WWFs senaste opinionsundersökning av Kantar/Sifo har antalet svenskar som oroar sig för den snabba förlusten av biologisk mångfald ökat med tio procent sedan 2016. Idag är nästan 60 procent av svenskarna oroliga. Andra undersökningar har visat att 8 av 10 svenskar vill skydda värdefull skog, 6 av 10 vill inte se en försvagning av strandskyddet och hela 98 procent av svenskarna anser att det är viktigt att skydda natur. 

Källa: WWF