På utflykt med Humlans naturspanare

Varje sommar anordnar Station Linné på Öland småkrypsutflykter för barn. Natursidan var med när “Humlans naturspanare” lärde sig håva, fick svar på knepiga frågor, såg vackra fjärilar och luktade på en fisande insekt.

Det är en stor grupp barn, föräldrar och mor- och farföräldrar som samlats på Station Linnés innegård denna soliga dag i juli 2019. Minst 20 barn och lika många vuxna har kommit för att delta i “Humlans naturspanare”.

• 

Under kunnig guidning av artnörden och talespersonen för Biologiska mångfaldens dag, Moa Pettersson, inleddes det två timmar långa schemat med att visa en insektsfälla, kallad Malaisefälla. Insekter som samlats in i dessa sorteras och artbestäms fortfarande på stationen 15 år senare. Det grundliga arbetet har lönat sig. Här har hittats 2000 nya arter för Sverige och en tredjedel av dessa var även nya för vetenskapen.

På en stor skärm inne på labbet fick vi se kraftigt uppförstorade insekter som hittats i Malaisefällorna. Så som den skimrande guldstekeln som parasiterar på bin och därför har så hårt skal att den tål binas stick. Eller skorpionsländan som har “allt som en människa är rädd för; en skorpiongadd och ränder som en geting”, säger Moa Pettersson. Hon blir dock snabbt rättad av ett barn i gruppen:
– Allt som människan är rädd för, fast väldigt litet.

• 

Vi får lära oss att det finns ungefär 125 dagfjärilar i Sverige och att de känns igen på sina antenner med klubba medan “nattfjärilar” är alla andra fjärilar som inte har likadan antenn.

Därefter beger vi oss till nattfjärilsfällan som lockar in nattfjärilar med ljus under natten. På morgonen går stationspersonalen igenom fångsten innan nattfjärilarna släpps ut i frihet igen.

• 

– De kan flaxa runt bland er när jag öppnar fällan, men de är inte farliga, poängterar Moa Pettersson när hon öppnar lådan som nattfjärilarna lockats ned i.

• 

Nattens fångst visade sig bli synnerligen lyckad. Både större och mindre snabelsvärmare imponerar på barnen med sina gulrosa mönster, en gullig björnspinnare sätter sig yrvaken på ett barns ben innan den flyger iväg och fällan innehöll även de relativt stora arterna videsvärmare och poppelsvärmare, som ser ut lite som trasiga löv för att undvika fiender.

• 

Det börjar närma sig barnens högtidsstund. Moa går igenom teknik med håven och hur de ska fånga fjärilarna i burkarna. Det ser ut att spritta i benen på barnen och de är väldigt sugna på att komma iväg.

– Är det tillåtet att fånga fästingar också? frågar en.

• 

När de väl får klartecken att hämta varsin håv och ge sig ut på fjärilsjakt tar det inte lång tid innan de springer runt på ängarna med håvarna och burkarna i högsta hugg.

• 

Snart återvänder de till Moa med sina burkar och visar upp sin fångst. Dagens artlista blir snabbt imponerande. Moa hittar slånspinnmal, mindre guldvinge, sexfläckig bastardsvärmare, ängsmetallvinge, slåttergräsfjäril, luktgräsfjäril, flera arter humlor, vildbin, flugor, gräshoppor och ett honungsbi i burkarna.

• 

Under genomgången uttrycker flera barn en oro för fjärilarna och bina.
– De kanske inte får någon luft?
– Sen ska du väl släppa ut dem?
Moa försäkrar att insekterna klarar sig ett bra tag i burkarna och efter att hon berättat om fynden hjälper barnen till att släppa ut alla insekter i friheten igen.

• 

Det rådde ett slående engagemang under de två timmarna som “Humlans naturspanare” pågick. Barnen lyssnade koncentrerat, sprang runt i området med stor beslutsamhet och lös av stolthet när de lyckats fånga något.

• 

Några av dem har nog börjat se på insekter och naturen med lite nya glasögon. Till exempel flickan som tog upp ett trasigt löv från marken, såg ut att fundera ett tag och sedan sa:
– Det här lövet ser nästan ut som en fjäril.

•