I rapporten “State of India’s Birds 2020” klassas nästan hälften av de undersökta fåglarna ha “oroväckande” utveckling och för en åttondel råder “stark oro” för hur det ska gå för arten.
Rapporten är baserad på data från 15 000 fågelskådares över 10 miljoner observationer på lång sikt (25 års tid), samt på kort sikt (de senaste fem åren). Generellt går det dåligt för Indiens fåglar, baserat på de 867 arter som bedömts i rapporten. Det anses finnas tillräckligt med data för att avgöra hur det går för 261 arter på lång sikt och av dessa minskar 52 procent i antal. De senaste fem åren finns det tillräckligt med data för 146 arter och av dessa minskar nästan 80 procent.
– Rapporten uppmärksammar vanliga arter som minskar kraftigt. De behöver bevarandeåtgärder innan deras antal minskar ytterligare, sa R Jayapal från Sálim Ali Center for Ornithology and Natural History, till Independent.
Sämst går det för rovfåglar, flyttande kustfåglar och fåglar som är specialiserade inom en viss nisch i ekosystemen. Exempelvis bengalgam, indisk gam, sibirisk tundrapipare, spovsnäppa, större piplärka och grovnäbbad sångare. Spovsnäppor ses även regelbundet i Sverige.
Rapportförfattarna anser att de oroväckande siffrorna kräver åtgärder, ytterligare forskning och en budget för att genomföra åtgärderna.
Alla fågelarter i Indien har inte minskat i antal. För vissa går det bättre. Det gäller till exempel landets nationalfågel – påfågeln, samt de sällsynta Sverigegästerna rosenstare och bronsibis.
Källor: Independent och “State of India’s Birds 2020“