Bläckfisken Stauroteuthis syrtensis som lever från 800 meters djup i Atlanten. Foto: naturepl.com / David Shale / WWF
Havsbotten är än så länge relativt fritt från exploatering, men det är på väg att ändras. Mineralbrytning i djuphaven är en industri som antas expandera kraftigt de kommande åren och enligt en ny internationell rapport riskerar det att medföra stora negativa konsekvenser för havens biologiska mångfald och ekosystem, men också för oss människor.
Rapporten “In Too Deep: What We Know, And Don’t Know, About Deep Seabed Mining” har tagits fram av WWF och den beskriver en oroväckande utveckling.
– Planerna på att bryta mineraler och metaller från havsbotten skulle inte bara vara skadligt för djuphavens ekosystem och arter, utan kan även rubba havens balans och äventyra jobb, matförsörjning och fiske. Vi hade aldrig tillåtit att så stora markytor blir bortskrapade på land, så varför i djuphaven – de sista oexploaterade områdena på vår planet? säger Peter Westman, tillförordnad generalsekreterare på Världsnaturfonden WWF.
Argumenten för exploatering håller inte
Argumenten för att exploatera havsbotten är att de mineraler och metaller som finns där behövs för att vi ska kunna genomföra en omställning till en grönare ekonomi med fler elfordon. Det är också än så länge betydligt billigare med gruvdrift än med återvinning. Men rapporten menar att det dels inte är värt riskerna med gruvdrift på havsbotten och att lösningen snarare handlar om att återanvända och skala ner användandet av de värdefulla metallerna än att fortsätta öka produktionstakten.
– Rapporten slår hål på industrins argument att djuphavsbrytning måste ske för att klara världens växande efterfrågan på produkter som elbilar och mobiltelefoner. Vi kan klara det ändå genom att satsa på innovativa transportlösningar och en cirkulär ekonomi som minskar behovet av att utvinna ändliga resurser från jorden, säger Tom Arnbom, expert på hav och arter på Världsnaturfonden WWF.
Skadorna på de marina ekosystemen sker inte enbart där gruvbrytningen görs. De stör arter långt borta från gruvområdet med oljud, ljus och enorma moln av sediment från havsbotten kan föras bort med havsströmmar och slå ut fiskreproduktionen på långa avstånd. Det i sin tur skulle slå mot den främsta proteinkällan för cirka en miljard människor och försörjningen för cirka 200 miljoner människor.
Risker har underskattats
I höstas släpptes en ny studie om att riskerna med gruvor på havsbotten kraftigt har underskattats.
– Studien visar att gruvdrift och dess miljöpåverkan inte begränsas till havsbotten hundratals eller tusentals meter under ytan utan kan också hota vattnet ovanför havsbotten. Skador på ekosystemen kan påverka fisket, släppa ut metaller i näringskedjor som kan nå våra tallrikar, förändra kolbindningen i djuphavet och minska den biologiska mångfalden som är nyckeln till våra omgivande hav, sa forskaren Jeffrey Drazen, som ledde studien vid University of Hawaii.
Utvecklingen har dessutom gått snabbt. År 2000 var inte någon del av havsbotten inmutad för gruvverksamhet. I dagsläget har det utfärdats ungefär 30 tillstånd om djuphavsgruvor i områden som täcker över 1,5 miljoner kvadratkilometer av havsbotten.
Vill ha ett stopp till riskerna utretts
WWF vill, precis som många andra organisationer, politiker och forskare, se ett globalt stopp för djuphavsbrytning tills vi känner till de miljömässiga, sociala och ekonomiska riskerna. Inom något år ska det fattas ett viktigt beslut i frågan när medlemsländerna inom den Internationella havsbottenmyndigheten (ISA) ska fatta beslut om gruvdrift i djuphaven ska tillåtas. Enligt WWF är bland andra Norge, Ryssland och Kanada positiva till industrin.
– Vi förväntar oss att Sveriges regering driver på i EU och internationellt för att få stopp på det här vansinnet. Innan vi förstör våra hav bör vi se till andra lösningar, som återvinning och smartare sätt att producera och konsumera. Att stödja djuphavsbrytning som industri skulle strida både mot målet för en cirkulär ekonomi och mot Agenda 2030-målen, säger Tom Arnbom.
