En ny studie visar att klimatkrisen kommer orsaka att mer än 80 procent av världens jordbruksmark kommer få ökad vattenbrist till år 2050.
Forskarna undersökte både det som kallas “grönt vatten” (från nederbörd) och det som kallas “blått vatten” (från floder, sjöar och grundvatten) och jämförde med olika klimatscenarion och hur det kommer påverka jordbruksmark. Detta eftersom jordbruksindustrin är den största användaren av både grönt och blått vatten och därför står inför ökade utmaningar i framtiden när nederbörden och temperaturen fortsätter att förändras.
Efterfrågan på vatten har dessutom ökat dubbelt så snabbt som den mänskliga populationen de senaste 100 åren. Vi använder mycket mer vatten per person idag än för 100 år sedan och för jordbruket är vattentillgången redan en stor utmaning på sina håll och därmed också ett hot mot vår mattillgång.
Om världens utsläpp av växthusgaser fortsätter att öka som det ser ut i dagsläget så kommer 84 procent av världens jordbruksmarker få ökad vattenbrist mellan 2026 och 2050.
För Sveriges del förutspås stora delar av Götaland och Svealand få minst 20 procent försämrad vattentillgång. Även om utsläppen skulle ha börjat minska år 2020 (klimatscenario RCP2.6) så kommer södra Sverige drabbas av 10-20 procent försämrad vattentillgång de närmaste årtiondena. Dessa områden hör till de som kommer få kraftigast förändringar i vattentillgång enligt den nya studien.
SMHI har undersökt framtidens dricksvatten och kom då fram till att även om Sverige förväntas få ökad nederbörd om vintern så kommer stora delar av landet få minst 20 procent mindre nederbörd under vår och sommar.
För att minska riskerna tar forskarna bakom den nya studien upp en mängd lösningar för att bevara vattnet; marktäckning minskar avdunstningen från marken, plöjningsfri odling gör det lättare för vattnet att komma ner i marken och genom att justera tidpunkten för plantering kan man bättre anpassa grödornas tillväxt till de förändrade nederbördsmönstren. Även effektivare bevattning nämns som en viktig lösning i ett längre perspektiv.
Källor: Earth’s Future, SMHI och American Geophysical Union