Ö-studie visar tydligt honungsbins konkurrens på vildbin

Även om både vildbin och honungsbin är viktiga pollinatörer så har flera tidigare studier visat att honungsbin kan utgöra en svår konkurrens för vildbin. Många bikupor i ett område gör att färre vildbin klarar sig.

Från 0 till 18 bikupor på ö

Ett särskilt lämpligt tillfälle att studera detta dök upp på den 2,6 kvadratkilometer stora ön Giannutri utanför Italien. 2018 fick ön 18 bikupor och plötsligt kunde forskare se hur en ö påverkas av en relativt tät förekomst av honungsbin.

De mätte konkurrensen från honungsbina genom att tillfälligt stänga bikupans ingångar i elva timmar per dag under den viktigaste födosäsongen för vilda bin under tre års tid (2021-2024). Samtidigt mättes nektar- och pollenhalter i två viktiga växtarter, gamanderväxten Teucrium fruticans (släkt med röd- och vitplister) och rosmarin (Salvia rosmarinus). Dessutom undersöktes hur det gick för pälsbiet Anthophora dispar och för mörk jordhumla.

Studien visade att när honungsbina hindrades från att besöka blommorna ökade tillgången på blomresurser kraftigt. Nektarvolymen ökade med 52,5 procent hos T. fruticans och 71,1 procent hos rosmarin. Pollentillgängligheten ökade med 35,7 procent nära bigården och en mindre ökning observerad längre bort.

Vildbin minskade med i snitt 80 procent

Dessutom förändrades de vilda binas beteende kraftigt. När honungsbina var instängda fick vildbina mycket lättare och snabbare tag på nektar och ändrade sina tider för födosök.

Sammanlagt minskade de båda vildbina kraftigt under åren 2021 till 2024. Mer än tre av fyra pälsbin försvann (77 procentig minskning) och de mörka jordhumlorna, som även är vanliga i Sverige minskade med hela 87 procent.

Författarna rekommenderar därför att biodling inte ska tillåtas i skyddade områden om det inte skulle finnas ”tydliga bevis som visar att det inte skadar populationerna av vilda bin”.

Källor: Phys.org och Current biology