Honungsbi i äppelträd. Foto: Erik Hansson
Hur effektivt är det att anlägga små ytor för biologisk mångfald i fruktodlingar? Det ska ett nytt projekt i Skåne ta reda på.
Projektet har startats av äppelodlare vid Kiviks musteri, som tillsammans med experter från Lunds universitet, Sveriges lantbruksuniversitet och Fritidsodlingens riksorganisation ska ta fram ett koncept för att öka medvetenheten och tipsa om hur var och en kan bidra till ökad biologisk mångfald i den egna trädgården eller odlingen.
Från Biologiska institutionen på Lunds universitet medverkar Maj Rundlöf, doktor i zooekologi som forskar om bin, växtskyddsmedel och biologisk mångfald i jordbrukslandskapet. Hon berättar att utgångspunkten för projektet är att dra nytta av den biologiska mångfald som finns.
Forskare letar efter solitärbin i skånska äppelodlingar. Foto: Privat
– Det som görs i jordbruket har stor betydelse för biologisk mångfald och vilda bin är viktiga för äppelodlingar. Vi vill undersöka om man kan skapa förutsättningar för pollinatörer och naturliga fiender i nyttodjurparker på ett sätt som det kanske inte finns förutsättningar för i brukade landskap, berättar hon.
Som djurparker för nyttodjur
Vad är då en nyttodjurpark? Det är ett ungefär 50×50 meter stort område som anläggs som oaser av livsmiljöer för de nyttodjur som hjälper till att kontrollera skadegörare och pollinera äppelodlingar. Exakt vad varje område kommer innehålla är inte bestämt i dagsläget, men det kan röra sig om dammar, blommande buskar, blomodlingar med arter lämpliga för äppelpollinatörer, stenrösen, sandhögar, halmbalar och holkar för solitärbin. Allt beror på behoven på platsen.
De fyra nyttodjurparkerna i äppelodlingar på Österlen i Kivik, Skepparp och Södra Mellby, samt på Solnäs gård utanför Lund, kommer vara öppna för yrkesodlare, fritidsodlare och en bred allmänhet. Kiviks musteri är ett populärt besöksmål med över 200 000 besökare per år och tanken är att de ska få lära sig mer om olika nyttodjur och deras bostadsbehov, vilken mat de föredrag, med mera.
– Det blir som en djurpark där man kan besöka insekterna där de bor. Folk kan komma nära den biologiska mångfalden och lära sig om den och det tänker jag är en viktig poäng. Jag kan fortfarande komma ihåg när jag började forska på humlor och studerade dem på nära håll. Jag hade nog inte tittat så noga på dem innan, men de är verkligen fascinerande att följa. Det är lite samma sak med solitärbin och deras bosättningar också. Har man inte tittat noga på dem förr så kommer man nog bli fascinerad av allt som lever i marken.
Vad är din roll i projektet?
– Vår grupp kommer att titta på pollinatörerna. Framför allt marklevande solitära vildbin och deras näringsväxter. Om man minskar hoten eller ökar tillgången på begränsande resurser så kan man öka populationer, men vi vet inte riktigt vad som begränsar populationer. Vi pratar mycket om blommor, men är det blommorna som är viktiga eller är det boplatser? Eller varierar det på olika platser?
Som lärkrutor, men för många arter
Genom att följa hur det går för de vilda bina och de omkringliggande äppelodlingarna hoppas forskarna kunna komma närmare svaren.
– Nyttodjurparkerna är under anläggning just nu och tanken är att det ska finnas förutsättningar för marklevande vildbin eftersom förvånansvärt många solitärbin besöker äppelodlingar. Vi ska försöka möta behovet av mat och boplatser. Det finns studier som visar att brist på boplatser kan vara en begränsning för vildbin som lever i hål ovan jord. Det kan även handla om att placera ut lite nedbrutna halmbalar som står tillsammans. Det har visat sig skapa bra förutsättningar för humlor. Vi ska även se till att det finns rikligt med blommor i närheten. Det är viktigt för vildbin, som inte rör sig i så stora områden. De är bundna till sina bon, till skillnad från fjärilar som flyger fritt.
Det påminner lite om de lärkrutor som jordbrukare anlägger för att gynna lärkor…
– Lärkrutor är perfekta för att gynna lärkor, men inte det perfekta för jordbrukets biologiska mångfald. Nyttodjurparkerna ska vara lite bredare insatser som gynnar många arter. En metod som fungerar bra är att fokusera på det som det råder brist på. Satsa på boplatser om det saknas eller blommor och mat om det är en bristvara.
Kan detta tänk även användas i mindre skala i trädgårdar?
– Ja, det är tillämpbart även på en trädgård eller en park. Det kan vara bra att undersöka vilka djur man har i trädgården och fundera över vad det finns för resurser och vad som saknas och utifrån det tänka på vad kan man göra. Kanske kan man välkomna nya arter när man tillför resurser som saknats.
Även om bin rör sig över relativt begränsade områden för att hitta mat så behöver en bipopulation en ganska stor yta med lämpliga livsmiljöer för att vara livskraftig. En trädgård eller en nyttodjurpark räcker inte på egen hand eftersom det blir en sårbar population som kan dö ut om något ändras i området. Men det innebär inte att insatserna är meningslösa.
– För en del djur är populationer på många ställen viktiga på landskapsnivå. Därför är det bra om många grannar gör insatser. Då kan också bina återkolonisera områden från populationer i närheten.
Är det något annat du tycker att trädgårdsägare ska tänka på?
– Det är så mycket vi inte vet, men jag tycker att man kan pröva sig fram lite mer och inte fokusera för hårt på vad som är rätt eller fel. Det är inte så bra om alla gör exakt likadant och följer samma råd. Om alla gör lite olika så skapar det förutsättningar för olika arter. Variation behövs. Om alla bara gör lärkrutor så gynnas bara lärkor.
Läs även: • Ny studie: Flugor viktiga pollinatörer • Föredrag: Hur fungerar egentligen pollination? • Trädgårdar oväntat viktiga för pollinatörer • Medborgarförslaget som skapade en park för pollinatörer
