Nytt projekt ska rädda regionalt hotade växter

Det pratas mycket om vilka arter som är rödlistade eller hotade på nationell nivå. Det vill säga arter som minskat så kraftigt i antal i landet att de klassas som nära hotade, sårbara, starkt hotade eller akut hotade. Men det pratas inte lika ofta om regionala utdöenden; Att vissa arter håller på att försvinna från till exempel ett landskap eller en kommun. Nationella utdöenden sker inte så ofta, men regionalt är det oroväckande många arter som har det väldigt svårt och som kan vara försvunna inom en nära framtid. 

Den hotbilden är en av anledningarna till att samarbetsprojektet med att “säkerhetskopiera” och samla in fröer från vilda hotade växter i Skåne inleddes 2015. Nu har Helsingborgs stad beviljats medel från Region Skånes Miljövårdsfond för att utveckla arbetet med att bevara lokalt hotade växtarter under projektnamnet “Från frö till planta”.

Skötsel, odling och utplantering

Detta ska göras genom att försöka bevara växtarterna i naturen och att använda lämplig skötsel i naturområdena, men också genom att föröka dem med övervakad och kontrollerad odling på Fredriksdals museer och trädgårdar där man jobbat med detta i flera år. En del av plantorna kommer odlas av externa odlare. När plantorna växt till sig ska de plantera ut på lämpliga platser i naturen.

– Projektet blir ett sätt att slå samman och integrera naturvård med odling, säger Linda Hellberg, naturvårdare på Stadsbyggnadsförvaltningen. Det är det som är så fint – att vi har Fredriksdal som jobbar med artbevaring, fröinsamling och odling och att vi på stadsbyggnadsförvaltningen i Helsingborgs kommun jobbar med reservatsbildning och skötsel. Att kombinera våra verksamheter är grejen. 

Jakob Sandberg, biolog på Fredriksdal museer och trädgårdar, berättar mer:

– Den ena delen av projektet handlar om att i första hand försöka gynna ungefär sex arter. Den andra halvan handlar om att lära oss hur man bäst odlar och hjälper de här växterna så att vi kan föra den kunskapen vidare. Tanken är att det ska vara möjligt för andra att repetera det vi gjort. De ska kunna lära både av våra misstag och framgångar. Förhoppningsvis kan vi arrangera någon typ av konferens i slutet av projektet för att sprida kunskapen. 

Först ut: backsippa och kattfot

Alla sex växtarter är inte helt bestämda än, men två har spikats; backsippa och kattfot.
– Backsippa finns troligen bara kvar på tre ställen inom Helsingborgs stad. Även om det fortfarande finns platser med gott om backsippor kvar, har den en bräcklig population i hela Skåne. Den har försvunnit från ca hälften av alla platser sedan mitten av 1900-talet och på många av de kvarvarande platserna finns bara ett fåtal plantor, säger Jakob Sandberg.

För den lilla skära kattfoten har det gått ännu sämre. Den har funnits i Helsingborg fram till 1940-talet, men är nu lokalt utdöd och är ganska nära att gå samma öde till mötes i hela Skåne. För att den ska komma tillbaka behöver den hjälp.

– Det är värt att testa. Förutsättningarna har förbättrats. Flera naturområden i Helsingborg har utvecklats mycket de senaste årtiondena och många gräsmarker har mycket bättre hävd nu, säger Jakob Sandberg.

– Vi har andra resurser till naturvård nu än tidigare och tar ett större grepp numera över hela miljöer och biotoper. Med bidragen från Region Skåne kan vi lägga mer tid på detta och har större chans att lyckas, tillägger Linda Hellberg.

Hur har ni tänkt kring att kommunicera om projektet till allmänheten?
– Kommunikationsvärdet är en del av syftet med projektet. Målet är att medborgarna ska bekanta sig med arterna. Förhoppningsvis kan det ge lite hopp med konkreta åtgärder och att vi kan nyttja de nya habitaten som skapats, säger Jakob Sandberg. 

De berättar också att dessa båda arter kan fungera som ambassadörer för projektet och naturvård. Arbetet med backsippan och kattfoten kan underlätta ett samtal om växters förmåga att klara av ett förändrat klimat och vikten av genetisk mångfald hos växter. Ju fler individer av en art som finns desto större chans att någon av dem har egenskaper som klarar en förändring och kan överleva i exempelvis ett torrare klimat.

Allmänheten kan få hjälpa till i framtiden

I ett längre perspektiv kan det bli aktuellt att involvera allmänheten mer, men de första växtarterna är lite för känsliga och det är lite för mycket som hänger på att de ska lyckas.

– Det kan vara lite klurigt med rara arter. Det gäller att vara försiktig. Vi har involverat Lunds botaniska förening och Naturskyddsföreningen som med stor kunskap om Skånes flora kommer hjälpa oss med rådkring artval, utplantering och uppföljning. Vi kollar också på möjligheterna att ta hjälp av Floraväktarna – som i Skåne drivs av Lunds botaniska förening – med att inventera och följa upp utplanteringarna efteråt och det är inte omöjligt att det kan bli någon aktivitet kring utplantering framöver, säger Linda Hellberg.

Några andra arter som diskuteras att vara med i projektet är de fridlysta arterna raggarv och kärrnäva som båda är rödlistade som starkt hotade. Och klasefibbla, som bara finns kvar på en plats i Helsingborg och är väldigt illa ute i hela Skåne.

Vinsterna för både Helsingborgs och Skånes växtmångfald kan bli stora i “Från frö till planta”. Men om de lyckas utveckla metoder för hur arbetet kan göras lite resurssnålare och i större skala kommer det även kunna gynna växtarter i andra kommuner som också vill jobba för att rädda sin lokala flora. Helsingborg och Skåne kan bli ett testområde för att rädda växtarter på bred front.