Ny studie ritar om släktskap för anakondor

I dagsläget finns det fyra arter anakondor; grön anakonda (Eunectes murinus), gul anakonda (Eunectes notaeus) och två arter som inte har några svenska namn (Eunectes beniensis och Eunectes deschauenseei). Den gröna anakondan kan bli oerhört stor och i sällsynta fall väga över 200 kg och bli upp till sju meter lång. Bytesdjuren, som kramas ihjäl, utgörs bland annat av kajmaner (alligator) och hjortdjur.

I Amazonas räknas gröna anakondor som toppredatorer och forskarna bakom den nya studien poängterar att arten därmed är avgörande för att upprätthålla balansen i ekosystemen, både genom jakt och genom att med sin blotta närvaro förändra beteendet hos en lång rad andra arter. Exempelvis hur bytesdjuren söker föda, förökar sig och migrerar.

Fyra anakondaarter verkar vara tre

Nu har forskare undersökt gener från de fyra anakondaarterna i nio länder. Under 20 års tid samlades det in prover och en milstolpe nåddes 2022 i Bameno-regionen i Ecuador. Skådespelaren Will Smith var för övrigt också med på expeditionen eftersom han filmade en dokumentärserie för National Geographic. På en avskild plats långt in i regnskogen togs då prover som avslöjade att den gröna anakondan är två olika arter. Dessutom föreslår forskarna att övriga tre arter slås ihop till en och samma art; gul anakonda. Om forskarna får som de vill delas världens anakondor alltså upp i tre arter framöver.

Det finns inga större utseendemässiga skillnader mellan arterna av grön anakonda, men genetiskt var skillnad stor. Den mest kända arten, Eunectes murinus, lever i Peru, Bolivia, Franska Guyana och Brasilien har forskarna gett namnet “sydlig grön anakonda”. Den nyupptäckta arten har de döpt till Eunectes akayima eller “nordlig grön anakonda”. Denna art lever i norra Sydamerika i länder som Ecuador, Colombia, Venezuela, Trinidad, Guyana, Surinam och Franska Guyana.

Viktigt att skydda livsmiljöer

Forskarna anser att upptäckten har betydande konsekvenser för bevarandet av arterna – särskilt för den nordliga gröna anakondan.

– Skräddarsydda bevarandestrategier måste tas fram för att säkra framtiden för båda arterna. Detta kan omfatta nya rättsliga skydd och initiativ för att skydda livsmiljöer. Det kan också handla om åtgärder för att mildra de skador som orsakas av klimatförändringar, avskogning och föroreningar – till exempel de förödande effekterna av oljeutsläpp på akvatiska livsmiljöer, skriver forskaren Bryan G. Fry i The Conversation.

Studien en del i tydlig trend

Johan Nylander, herpetolog (ormexpert) vid Naturhistoriska riksmuseet, ser studien som en del i en trend att kartlägga genetisk data, som vuxit sig stark de senaste 15 åren.

– Tillgängligheten till genetiskt material och möjligheten att analysera dem har spridit sig över världen. Man har kanske observerat en variation i utseendet, samlar in genetiska data för många individer och kollar sedan på genetiken. Ibland kan man då hitta skarpa mönster som kan tyda på att det rör sig om olika arter.

Kan omkullkastas igen

Förr har man ofta beskrivit underarter bland kräldjur – det vill säga en grupp individer som skiljer sig från andra individer av samma art, men inte tillräckligt för att de ska anses vara en egen art. Genetiska tester har upptäckt att många av de reptiler som tidigare klassades som underarter i själva verket är att betrakta som egna arter.

Att det inte fanns några tydliga utseendemässiga skillnader mellan sydlig och nordlig grön anakonda är inte så konstigt. Fjällreptiler (ormar och ödlor) är kända för att ha stor variation på plåtarna i skinnet och även i färgtäckningen, berättar Johan Nylander.

Du verkar inte så förvånad över resultatet?
– Nej jag är inte så förvånad. Jag är inte expert på just anakondor, men det är en ganska typisk upptäckt. En brasklapp är att de har baserat resultatet på ett ganska begränsat genetiskt material. Jag blir inte förvånad om deras resultat kommer omkullkastas igen när det framkommer nya data.

Källor: The Conversation och Diversity