Ny studie om massutrotningen – vi hugger ner hela livets träd
Människan har hittills utrotat 300 däggdjursarter och 83 procent av alla vilda däggdjur har försvunnit från jordens yta sedan vår civilisations början. Enligt ny forskning kommer det ta många miljoner år för jorden att återhämta sig även om människan omedelbart skulle sluta med tjuvjakt, exploatering och alla utsläpp.
– Det vi gör kommer finnas kvar i miljontals år efter oss. Det visar vilken allvarlig sits vi är i nu. Vi befinner oss i vad som kan vara en utrotning i samma skala som dödade dinosaurierna. Det är ganska skrämmande. Vi har börjat hugga ner hela livets träd, inklusive grenen vi sitter på just nu, säger Matt Davis vid universitetet i Århus i Danmark, som ledde den nya studien.
LÄS ÄVEN: • Tillräcklig kunskap om massutrotningen – politiskt agerande saknas
Forskarna har granskat de utrotade däggdjuren genom att räkna på hur lång tid det tagit för varje art att utvecklas. Utvecklingstiden har sedan summerats. Bara sedan år 1500 har vi människor raderat 500 miljoner år av evolution från världens däggdjur. Om utvecklingen fortsätter som i dagsläget kommer de närmaste 50 åren innebära att ytterligare 1,8 miljarder års evolution försvinner.
Det är inte bara abstrakta siffror som försvinner från jorden. När arter försvinner förändras hela ekosystem och när det är arter som är nästan ensamma i sin specialiserade nisch som försvinner så är påverkan ännu större.
LÄS ÄVEN: • FN: Ett Paris-avtal för världens biologiska mångfald behövs
Det gäller inte minst så kallad “megafauna”, det vill säga stora däggdjur. När vi till exempel utrotade mammutar och jättesengångare så fick en del växter svårare att sprida sina frön och frukter. Det finns inga andra djur som kan fylla nischen efter dem. Samma sak gäller med exempelvis elefanter. När de är utrotade så kommer inga andra djur kunna ta över deras roll i ekosystemen.
LÄS ÄVEN: • Prisbelönt biolog: Halva planetens natur måste skyddas
Ett annat exempel enligt forskarna är att det på många håll i världen råder brist på vargar. Det innebär istället att mindre rovdjur som prärievargar och rävar stortrivs. De dödar i sin tur betydligt fler fåglar och förändrar näringsväven och ekosystemen radikalt.
Källor: The Guardian och Proceedings of the National Academy of Sciences