Ny bok skildrar okänd pärla för biologisk mångfald

Boken som valts ut till Årets pandabok 2022 är Magnus Lundgrens och Staffan Widstrands “Papua – bland paradisfåglar och djävulsrockor”. En vacker skildring av en sällsynt artrik del av världen.

– Det är ett ganska okänt område internationellt. Det ligger långt bort från allfarvägar och det är ganska svårt och dyrt att ta sig dit. Men det är en plats som det är värt att berätta om, säger Staffan Widstrand som med boken kammat hem sin sjätte Årets pandabok-titel.

I Västpapua har det isolerade läget gjort att djur och växter utvecklats i en egen riktning under lång tid och Staffan Widstrand berättar att bland växterna och kräldjuren i Papua finns ungefär två tredjedelar enbart här, så kallade endemiska arter. För fåglar är siffran runt 20 procent. Här slogs också nyligen ett världsrekord i att se flest antal fiskarter på ett enda dyk.

Bokens andra författare, naturfotografen Magnus Lundgren, är smått lyrisk när han pratar om undervattensmiljöerna i området.

– Västpapuas Raja Ampat, Triton Bay och Cenderawasih har beskrivits ha allra högst marin biologisk mångfald i världen. Här finns många unika arter som bara finns här. Korallreven är extra storslagna med 75 procent av världens korallarter samlade på ett litet område. Men det är inte bara många arter, det är också stora korallrev som badar i klart turkosblått hav. Det känns som en vild och undanstoppad pärla som till stor del är bevarad som den alltid varit. Västpapua är väldigt långt ifrån västerländsk civilisation och den småskaliga turismen förstärker den upplevelsen.

Han berättar att det finns många urfolk i området som lever som samlare, fiskare och jägare med minijordbruk för husbehov. De har också mycket att säga till om när det gäller hur naturen nyttjas. 

– När byfolken fiskar görs det på olika platser beroende på säsong för att undvika lokalt överfiske. I vissa områden som Triton Bay behöver besökare fråga om lov i byn för att får dyka där, och det finns andra korallrev i Raja Ampat som är helt avstängda för turister. 

Magnus Lundgren har varit i Västpapua fyra gånger och har märkt att andra som varit där också blivit helt hänförda av platsen.

– Man vill helt enkelt tillbaka när man väl varit där. Du måste inte vara proffsfotograf eller dykare för att uppskatta platsen. Det finns småskalig ekoturism och idylliska upplevelser för vandraren, snorklaren och naturälskaren väntar runt knuten. Det är den där tropiska drömmen, säger han. 

Det är också intrycket boken ger. Med ett stort fokus på bilder visar de båda naturfotograferna och författarna upp Papua både över och under ytan. Det dramatiska och exotiska landskapet känns som hämtat ur en Bond-film och arterna som presenteras väcker fascination både med sitt yttre och i de kortfattade beskrivningarna av dem. Som papuanäshornsfågeln som murar in honan och ungarna i ett träd för att skydda dem mot fiender. Eller de “vandrande hajarna” som utvecklats till att klara kortare “promenader” på land för att nå tidvattensbassänger där de kan hitta föda. Eller de smått mytomspunna paradisfåglarna med sina färgglada dräkter och speluppvisningar kända från åtskilliga naturdokumentärer.

Mycket är fortfarande okänt

Området är stort – dubbelt så stort som Sverige, men betydligt mer varierat. Förutom korallrev och regnskogar finns det också berg på över 4 000 meter. Det har hittills hittats ungefär 100 000 insektsarter i Papua, varav hälften bara hittas just här. Forskare som gjort inventeringar räknar med att det finns minst lika många till att upptäcka.

Den exceptionella artmångfalden har på Papua också glädjande nog ett relativt stort skydd.

– Här har det tagits ett antal banbrytande beslut, berättar Staffan Widstrand. Det har skapats gigantiska marina reservat och i ett enormt område på hela 6 miljoner kvadratkilometer har fiske efter hajar och rockor förbjudits. Man har också beslutat sig för att skydda 70 procent av regnskogarna. I Sverige har vi kalavverkat 80 procent av våra skogar.

Hur har dessa beslut på Papua motiverats av politikerna?
– Lokalt är turismen en viktig del av matematiken. De räknar helt enkelt med att naturturismen ger intäkter. Jag är av åsikten att det bästa långsiktiga skyddet är om naturskydd också betyder affärer och lokala intäkter. Alla människor behöver grundläggande skydd, mat och någonstans att bo. Det är avgörande att se till att man kan få ihop till det utan att exploatera naturen för hårt. De flesta människor vill inte exploatera om det går att tjäna in till sin försörjning ändå.

Papuas natur är inte utan hot. De regnskogar som inte inkluderas i de 70 procent som ska skyddas kommer sannolikt att omvandlas till palmoljeplantager och det är stora ytor det handlar om. Det finns till exempel planer på en stor palmoljeplantage på 2 800 kvadratkilometer.

– Det största hotet mot regnskogarna på Papua är kalhyggesbruk och de därefter följande palmoljeplantagerna. Undvik därför fullständigt alla produkter med palmolja. Även så kallad biodiesel, säger Staffan Widstrand.

Till havs hotas artrikedomen av utländska fiskeflottor som rovfiskar i området. Ofta efter hajfenor och delar av rockor som anses ha överdrivna medicinska egenskaper för bland annat potensen.

– Människor i Papua är på de flesta sätt som människor hos oss, säger Staffan Widstrand. Vi tänker på liknande grundläggande sätt, med samma dragkamp mellan de som vill tjäna snabba pengar på att ödelägga naturen, och de som vill bruka naturen varsamt och skydda den långsiktigt.

Skillnaden är att på Papua har de sistnämnda hittills klarat dragkampen relativt bra. Med modiga politiker och engagerad lokalbefolkning har Papua med begränsade medel skapat en skyddad och undanskymd plats för hundratusentals arter, tillgänglig för besökare i begränsat antal.