Uppföljaren till “Svenska fåglar” handlade inte om fler svenska fåglarna utan om “Svenska däggdjur”. Resultatet är lika lyckat som föregångaren.
Det är författaren, journalisten och programledaren Martin Emtenäs och illustratören Jonas Källberg som ligger bakom “Svenska däggdjur”. Läs en intervju med dem om föregångaren här. De har återigen gjort en stark pedagogisk insats när de sammanfattar de svenska däggdjuren på ett väldigt tilltalande sätt.
Jonas Källbergs stil får varenda djurart att se ut som huvudpersonen i en mangaserie. Hans unika version av både välkända och mer okända arter gör på egen hand boken till något som står ut från mängden. Gulliga arter blir ännu gulligare och det blir en utmaning för de föräldrar som väljer att berätta att det i Sverige skjuts lodjur, sälar, rödrävar, mårdhundar och harar.
Det enda jag kan klaga på när det gäller illustrationerna är att fjällräven, som ju är ett av landets finaste djur, inte blev helt lyckad i “Svenska däggdjur”.
Det är inte bara stilen som står ut. Upplägget med att använda symboler och grafik för att visa livsmiljöer, storlek, matvanor, spillning och utbredningsområden är riktigt smart. Här har andra böcker om arter mycket att lära. Inte minst är det ett förträffligt sätt att nå barn och alla som har så kallat bildminne.
Texterna är korta genomgångar av djurens beteende och sätt att leva och tillsammans med symbolerna ger de en riktigt bra sammanfattning.
En kul aspekt med både “Svenska däggdjur” och “Svenska fåglar” är att de, möjligen lite otippat, lägger ganska stor tyngdvikt på arternas släktträd. De flesta barnböcker om svenska djur skulle kanske hoppa över att myskoxar tillhör slidhornsdjur och att näbbmöss (äkta insektsätare) och sorkar (gnagare) hör till olika ordningar. Att ens nudda vid det faktum att tumlare kan räknas till partåiga hovdjur tillsammans med vildsvin och älg är också kaxigt.
Det kan tyckas märkligt att ha detta fokus på indelningar, men det blir dels logiskt på grund av böckernas lite pokemon-liknande upplägg där man blir sugen att se alla däggdjur inom en viss ordning. Dels blir upplägget ännu mer logiskt i slutet av boken, där Sveriges alla däggdjur listas bredvid varandra nästan som en krysslista. Här får alla läsare insikt om att vår fauna domineras av gnagare, fladdermöss och äkta insektsätare – tre ordningar som får väldigt lite uppmärksamhet jämfört med våra rovdjur och hovdjur.
“Svenska däggdjur” har det som krävs för att väcka nyfikenhet och habegär i bokaffären och för att tända åtskilliga naturintressen under läslampans sken.
Transparens: Natursidan fick ett recensionsexemplar av boken från bokförlaget.