Man måste inte besöka exotiska platser för att göra spännande fynd. Rasmus Elleby hittade en intressant smalpraktbagge på vinbärsbuskar i föräldrahemmets trädgård i Spånga, Stockholm. Det visade sig vara en art som aldrig förr setts i Norden.
Rasmus Elleby är ofta ute och letar efter sällsynta växter och djur. Han har sett över 5 600 arter i Sverige och är därmed med på topplistan över de som sett störst antal i Sverige (och rapporterat in dem till Artportalen).
Men även om artletandet ofta tar honom till spännande delar av Sverige så gjordes ett av hans största fynd i föräldrahemmets trädgård i Spånga utanför Stockholm. Han var på middag hos föräldrarna den 21 juli i år och gick en sväng i trädgården efteråt.
– Dels av rena nostalgiska skäl eftersom det är huset jag växte upp i, dels för att spana lite efter insekter, berättar han. Man brukar kunna hitta blåbärsbärfis på vinbärsbuskarna och mycket riktigt satt där flera stycken. När jag stannade vid en svartvinbärsbuske såg jag plötsligt en smalpraktbagge (alltså en praktbagge i släktet Agrilus) sittandes på ett av bladen. Ett stycke bort satt ännu en.
Många skulle kanske nöjt sig med att det var en fin skalbagge, men Rasmus Elleby reagerade på att värdväxten som den hittades på var lite udda. Han kände inte till någon svensk art som går på vinbärsbuskar.
– Hade det inte varit för att det var två stycken hade jag kanske avfärdat valet av sittplats som en ren tillfällighet och släppt det där. Men nu började en tanke gro om att det kanske kunde vara någonting spännande. Jag började söka efter mer information och hittade ganska snabbt arten Agrilus ribesi som lever på just vinbär. Den var dock inte sedd i Norden tidigare, närmast i norra Tyskland – då fick jag lite puls! Utseendemässigt tyckte jag att det stämde bra men många smalpraktbaggar är svårbestämda och kräver ofta detaljstudier.
Rasmus hittade många exemplar på vinbären i trädgården och skickade en av smalpraktbaggarna till Hans-Erik Wanntorp, expert på bladbaggar som sitter med i ArtDatabankens expertkommitté för skalbaggar. Hans-Erik kunde konstatera att det var en Agrilus ribesi och att det gick att avgöra på den “breda halsskölden med spetsiga bakhörn och djup grop”.
Hur kändes det när du fick beskedet?
– Då var det fest! Redan innan fyndet blev bekräftat hade folk från både Norrköping och Uppsala varit på besök i trädgården för att titta på praktbaggarna. Så det blev glada tillrop därifrån också när jag kunde meddela att artbestämningen hade fastslagits. Sen känns det lite som att cirkeln slutits – i trädgården som jag på stapplade barnsben upptäckte naturen en gång i tiden hade jag nu upptäckt en ny art för Sverige i. Det kändes fint på något sätt.
Hur lever smalpraktbaggar och vad är det som gör att den är kopplad till vinbärsbuskar?
– De flesta av våra svenska smalpraktbaggar lever som larver i veden av olika lövträd. En bra metod för att hitta fullvuxna individer brukar vara att banka på grenar med ett uppochnedvänt paraply eller slagskärm under. Agrilus ribesi verkar ha hittat en nisch just på vinbärsbuskar, som väl erbjuder en sorts ved de med.
Hur smalpraktbaggen dykt upp utanför Stockholm är oklart, men alla vinbärsbuskar som den hittats på (svarta, röda och vita) är minst 30 år gamla och ingen granne har planterat vinbärsbuskar på sistone så den verkar inte ha liftat in i Sverige via plantorna.
Hur högt rankar du det här fyndet av de över 5 600 arter du sett i Sverige?
– Jo men det blir rätt högt! Att hitta en ny art för Sverige är absolut något som jag gått och drömt om. Skalbaggarna är dessutom en relativt välutforskad artgrupp och ligger mig lite extra varmt om hjärtat så det känns roligt att få bidra med ett nyfynd där. Sen känns det också kul att visa att man inte alltid måste besöka exotiska platser för att göra spännande fynd!