Storspovar på väg söderut. Foto: Daniel Pettersson
Under hösten lämnar miljontals fåglar vårt land för en farofylld färd söderut och för flera fåglar inleddes höstsäsongens långa flyttning redan i början av sommaren.
– De första fåglarna flyttar söderut redan innan de sista har anlänt under senvåren. I slutet av maj kan man möta skogssnäppor som är på väg mot vinterkvarteren. Strax därefter kommer de första storspovarna, berättar Anders Wirdheim, informationsansvarig på SOF BirdLife Sverige.
I båda fallen är det honorna som flyttar först. Hos skogssnäppan flyttar honan i regel så snart hon lagt äggen eller i samband med att äggen kläcks. Sedan är det hannens sak att ta med ungarna till en rik födosöksmiljö med mycket mat och där sköta vakthållningen och varna för faror.
– Varför honorna hos vissa vadare flyttar så tidigt är nog inte helt klarlagt, men en teori som är allmänt spridd är att produktionen av de fyra förhållandevis stora äggen tär på honornas krafter och att de därför måste uppsöka rika födomiljöer och därmed lämna familjen, berättar Anders Wirdheim.
Svartsnäppan hör också till de tidiga “höst”-flyttarna. Redan innan midsommar kan de ses sträcka söderut. Foto Niclas Ahlberg
Det finns också arter som efter att ungarna blir flygfärdiga flyttar, men inte nödvändigtvis söderut. Exempelvis tofsvipor och starar kan flytta till miljöer med rik tillgång på föda under sommaren.
Vill man uppleva fågelsträcket söderut ordentligt, något som vi listat som en av landets främsta fågelupplevelser, så är det dock något senare på året som det sker. Det går förvisso att uppleva fina sträck av vadare och tärnor redan under juli och augusti i södra Sverige och merparten av insektsätarna flyttar i augusti-september, men det sker främst nattetid.
– Det riktigt kraftiga synliga sträcket kommer istället i andra halvan av september och första halvan av oktober, då bland andra finkar och duvor, liksom merparten av sparvhökarna och ormvråkarna, ger sig iväg, berättar Anders Wirdheim.
Flyttfåglar som passerar fyren vid Falsterbonäset. Foto: Erik Hansson
Vid den tiden på året kan man exempelvis vid Falsterbo se tusentals ormvråkar (se filmer här), över 200 000 ringduvor, över 14 000 tranor och över 90 000 vitkindade gäss lämna landets sydvästra spets.
Hur är det då med vädret – hur ska det helst vara för att våra fåglar ska lämna landet i stora skaror? Michael Norman, miljöutredare på miljöförvaltningen, brukar ge detaljerade och uppskattade väderprognoser åt fågelskådare via Club300 och har bland annat skrivit artiklar i fågeltidningen Roadrunner om lämpliga fågelskådningsväder. Han berättar att det beror helt på vilka arter man ska kolla efter och var man befinner sig.
– Väderomslag är nästan alltid bra. Och bortsett från tättingar så så ska det blåsa. Sträcket är nästan alltid dåligt i vindstilla. Sedan är det också skillnad på om det är bra sträckväder för fåglarna eller fågelskådarna. Vadare sträcker till exempel högt och syns knappt vid bra väder, men när det är “lågt i tak” flyger de lägre, säger han.
Hur viktigt är det med nordliga vindar?
– Nordvindar är egentligen inte bra. Men skillnaden är när nordvindar kommer efter period med annan vind. Då kan det sätta fart. Nordostvind är bra för ostkusten och sjöfågel/vadarsträck, samt för tättingsträck på västkusten. Även sydostlig vind är bra för ostkusten.
Lyckas du pricka in rätt plats och rätt väder under hösten kan du få uppleva en väldigt mäktig syn. Några klassiska ställen för att uppleva höststräcket av våra flyttfåglar är Falsterbo i Skåne, Ottenby och Ölands kuster, Gotlands södra och östra kuster, Busör utanför Halmstad, Revsudden norr om Kalmar och Simrishamn i Skåne.
