Nordsjön allt varmare – gynnar ostron, drabbar torsk

2016 uppmättes de näst högsta snittemperaturen i Nordsjön sedan 1969; 11°C. Rekordet är från 2014 och ligger på 11,4°C. De allt högre temperaturerna gynnar arter som trivs i varmare vatten, men gör det allt svårare för exempelvis torsken, enligt marinekologen Christian Buschbaum.

Förr var Nordsjön för kallt för japanska jätteostron eftersom de kräver några veckor med vattentemperatur på över 18 grader för att kunna föröka sig. I dag dominerar dessa ostron hela Vadehavet utanför Danmark och Tyskland, enligt marinekologen Christian Buschbaum.

Förändringen innebär att det som tidigare var musselbäddar nu håller på att bli fulla av ostron, men det innebär inte att musslorna försvinner. Båda arterna tycks klara sig. Dessutom verkar musslorna få visst skydd mot fåglar och krabbor av ostronen. De innebär i sin tur att sjöfåglarna och krabborna har fått svårare att få tag på föda. Enligt Christian Buschbaum kommer de dock att anpassa sig på något sätt, men det sker förändringar i Nordsjöns ekosystem när temperaturen stiger.

LÄS ÄVEN: • Danmark tillåter torskfiske i lektid trots akut kris för arten

Andra arter som gynnats är sardiner och ansjovis som de senaste årtiondena etablerat sig i Nordsjön

Sämre går det för torsken. Dels på grund av att de överfiskas, men också för att Nordsjön håller på att bli för varmt för arten. Redan idag är havet den sydligaste gränsen för torsken och det ser nu ut som att deras livsmiljöer flyttas mot Barents hav och ännu längre norrut.

LÄS ÄVEN: • Torsken mår allt sämre

Samma utveckling har redan skett längs Nordamerikas kust. Där har fiskekvoterna inte tagit hänsyn till ett varmare hav med minskande populationer. Detta har lett till en överskattning av torskbestånden med mellan två och fem gånger och att torsken därmed överfiskats kraftigt och att inte populationerna kunnat återhämta sig. Janet Nye vid Stony Brook University menar att det krävs nya sätt att beräkna torskbestånden och därmed också vilka fiskekvoter som ska gälla.

Källa: Deutsche Welle och New Scientist