Vargar i hägn. Foto: Cecilia Rudengren
Naturvårdsverket har i en lång rapport gått igenom hur dagens ungefär 400 vargar påverkar de verksamheter som har mest problem med vargförekomsten: tamdjurhållning, renskötsel och jakt. Deras slutsats är att verksamheterna har kunna fortsätta och dessutom utvecklas, trots att Sverige fått fler vargar de senaste åren.
– Vi har förståelse för att vargen påverkar människor på olika sätt och för den enskilda människan kan påverkan vara stor, både ekonomiskt och i form av psykisk stress. På samhällsnivå finns det däremot ingen omfattande ekonomisk påverkan på verksamheter och näringar från varg säger Maria Hörnell Willebrand, chef för enheten för Viltanalys på Naturvårdsverket.
Som exempel nämner Naturvårdsverket att antalet fårbesättningar ökat det senaste decenniet, samtidigt som antalet vargfamiljer och par mer än fördubblats. Det gäller även i Mellansverige där varg är “vanligt förekommande”, enligt Naturvårdsverket.
Därmed inte sagt att inte vargen orsakar skador på olika sätt.
– Vargen kan även skapa oro och på så sätt påverka människors vardag. Privatpersoner såväl som näringsidkare kan drabbas av stor ekonomisk påverkan på grund av vargangrepp. Enbart risken att drabbas av skador orsakade av varg kan innebära stor psykisk stress vilket många intressenter påtalat under genomförandet av detta uppdrag, skriver Naturvårdsverket.
För fårägare kan ett vargangrepp eller till och med bara en överhängande risk för vargangrepp utgöra det som får verksamheten att läggas ned, vilket i sin tur leder till minskat naturbete. Men fårnäringen i stort visar på “en god utveckling”.
När det gäller rennäringen menar Naturvårdsverket att det behövs mer forskning kring indirekta skador på renskötseln, “både för att skapa samsyn kring kostnader orsakade av varg och för att kunna utveckla effektiva skadeförebyggande åtgärder”.
Även om jägare upplever att vargarna utgör en ökad konkurrens om älg och att det finns risk för att jakthundar angrips så menar Naturvårdsverket att det inte finns några “tydliga tecken på att en meningsfull jakt inte har kunnat fortgå”.
– Generellt är älgtätheten i vargtäta områden hög men det är viktigt att fortsätta följa utvecklingen av relationen mellan jaktbart vilt, varg och jägare. Markägare har pekat på att de har intäktsförluster på grund av prisförändringar på jakträttsavtalen i samband med vargetableringar. Enligt en exempelberäkning kan förlusten uppgå till cirka en miljon kronor per vargrevir, skriver Naturvårdsverket.
Rapporten tar dessutom upp rovdjursturism, vilket blivit aktualiserat nyligen när prisbelönt ekoturism hotas av vargjakt. Det finns så pass få entreprenörer som enbart är inriktade på varg att populationsstorleken inte anses utgöra en begränsning.
Den här redovisningen ska utgöra underlag till regeringens och Naturvårdsverkets fortsatta arbete med vargförvaltningen.
Källor: Naturvårdsverket och redovisningen “Analys och redovisning av hur socioekonomin påverkas av en vargpopulation som har gynnsam bevarandestatus i Sverige”
