Naturvårdsverket om utmaningarna för allemansrätten

2020 var ett annorlunda år på många sätt. För friluftslivet märktes det av att betydligt fler personer var i naturen. Det har lett till en del utmaningar för allemansrätten. Utmaningar som branschen ska diskutera under seminariet “Älgen i rummet” (sista anmälningsdag 26 januari).

Allemansrätten ger oss rätten att vistas i naturen så länge vi gör det på ett ansvarsfullt sätt och det är en rättighet som har väldigt brett stöd i Sverige. Fler än två tredjedelar anser att den är viktig för utomhusaktiviteter.

Enligt rapporten “Friluftsliv 2018” har de flesta koll på vad som gäller vid tältning, bärplockning och huruvida det är tillåtet att fälla träd för att elda (det är det inte). Resultaten är ungefär sig lika jämfört med samma frågor som ställdes 2007, men det finns skillnader. Folk i storstäder svarar fel i lite högre utsträckning och personer med en bakgrund från länder utanför Europa har också betydligt sämre kunskaper om allemansrätten jämfört med personer med europeisk bakgrund. Sedan 2007 märks också att något färre nu känner till att man får plocka bär och svamp i naturen.

Aktuell fråga
Under 2020 har allemansrätten blivit extra aktuell när fler personer rört sig i naturen. Biologen Claes Svedlindh, chef för Naturavdelningen på Naturvårdsverket, berättar hur det märkts:

– Under det senaste året har vi märkt av ett starkt ökat intresse för friluftsliv och att vistas ute i naturen. Naturen har ju inte ”stängt” som så mycket annat. Det ökande intresset är verkligen positivt och glädjande. Men på vissa platser har det samlats så många människor att det blivit trångt även ute. Det är mest vid vissa entréer till skyddade natur- och friluftsområden nära större städer och i vissa nationalparker och välbesökta naturreservat som det blivit trängsel. Men även i fjällen, till exempel i övernattningsstugor, där antalet besökare har behövt begränsas på grund av smittorisken.

Seminarie under friluftsår
Seminariet, som döpts till ”Älgen i rummet”, är en del av Friluftslivets år 2021 och har fokus på hur allemansrätten kan kommuniceras med olika målgrupper och hur man kan öka medvetenheten och skapa delaktighet.

– Naturvägledare och många andra aktörer så som turismföretagare, kommuner, länsstyrelser med flera, gör ett viktigt jobb med att öka kunskapen om allemansrätten och Naturvårdsverket vill stödja dem. Med seminariet vill vi beskriva allemansrättens nuläge och framtidstrender, presentera aktuell forskning om förändringar i friluftslivet och lyfta exempel på innovativ kommunikation, höjdpunkter och fallgropar. Seminariet innebär förstås även utbyte av idéer och erfarenheter från deltagarna, säger Claes.

Tar vi allemansrättens rättigheter för givna idag?
– Stödet för allemansrätten är starkt. Men det är viktigt att komma ihåg att när vi pratar om allemansrätten så pratar vi både om den frihet den ger att vistas i naturen men också om det ansvar som kommer med den friheten. Givetvis hänger allemansrätten även ihop med att många människor fortfarande har en vardaglig och naturlig relation till naturen – och även förstår att vårt egna beteende har betydelse.

Claes tar också upp att alla i Sverige inte är vana med allemansrätt.

– Många av de som är födda i ett annat land har ingen kunskap alls om allemansrätten. Motsvarigheten till vår allemansrätt finns ju inte i så många andra länder. Det betyder att de ofta tror att de inte får vistas fritt i naturen och att de tror att de måste betala för att besöka olika naturområden. Det har samtidigt ofta liten kunskap om vilken hänsyn de förväntas ta när de är i naturen.

Ökat fokus på skyldigheter
Just denna förväntade hänsyn var något som naturumpersonalen poängterade i de intervjuer som Natursidan gjorde i höstas. Ett återkommande önskemål från de som jobbar med att visa upp och sköta vår skyddade natur var att fler besökare också skulle känna till och följa de skyldigheter som ingår i allemansätten.
– Det hänger nog samman med det starkt ökande intresset att vistas i naturen och att det på flera platser nu har uppstått störningar, både på naturen, mellan besökare och på enskilda, tror Claes. Det är ju tack vare allemansrätten vi kan röra oss fritt i den svenska naturen, så länge vi inte stör eller förstör. Och eftersom fler besökare medför ett ökat tryck på naturen blir det extra viktigt med kunskap om hur allemansrätten fungerar i olika situationer och på olika platser.

Numera finns det väldigt mycket information om allemansrätten i olika format. Du kan läsa om den, se filmer, göra quiz, spela spel, ladda ner appar och information om allemansrättens rättigheter och skyldigheter finns på lätt svenska och 25 olika språk.

I liknande sits som Folkhälsomyndigheten
En utmaning för Naturvårdsverket, förutom att nå ut med budskapet, är också att det ska vara tillräckligt tydligt, att folk ska förstå innebörden och också att de ska bry sig om att följa uppmaningarna. På så sätt påminner deras utmaning om den som Folkhälsomyndigheten går igenom med pandemin.

– Jag tror att det handlar om individens förståelse och insikt om effekten av beteendet mer än om hur skarpa reglerna är. När vi förstår konsekvenserna av vårt beteende så följer vi regler bättre. Se till exempel hur användningen av bilbälte ser ut idag jämfört för 25-30 år sedan. Många av oss har sett simulerade effekter av krockar utan bälte. Jag tror samtidigt att det handlar om kultur. Det är viktigt att kunskapen om allemansrätten fortsätter att gå i arv – att det är genom att berätta om den och hålla den levande och aktuell som vi också värnar om den.

Många tolkningar om hundkoppel
Precis som Folkhälsomyndighetens rekommendationer kan diskuteras, tolkas och medvetet misstolkas i det oändliga så kan även allemansrätten leda till hårda diskussioner. Fråga i en lokal Facebook-grupp om kopplade hundar i naturen under sommarhalvåret och du kommer troligen få en rik variation på svaren. Kanske beroende på att formuleringen kring hundar i naturen öppnar för egna tolkningar. Det står att man måste ha koll på sin hund och att det “oftast innebär koppel”. I många naturreservat och städers naturområden råder dock strikt koppeltvång.

I frågan om hundar i naturen grundar sig allemansrätten på gällande lag och rättspraxis.
– Som ”lagen om tillsyn över hundar och katter” är formulerad i nuläget finns inget direkt lagstöd för Naturvårdsverket eller andra att tala om ett faktiskt koppeltvång, även om kraven är mycket stora på att hundägare ska hålla direkt och omedelbar kontroll över sina hundar. Observera dock att 93 § rennäringslagen anger ett uttryckligt koppeltvång, och att renskötare faktiskt har rätt att döda lösa hundar som ofredar renar.

Förutom informationskampanjer och seminarium – vad tror du behövs för att allemansrätten ska följas i större utsträckning? Behövs det mer kontroller och kanske till och med att det regelbundet döms ut böter för exempelvis nedskräpning eller brott mot eldningsförbud?
– För att få en bra regelefterlevnad krävs nog flera delar. Det behövs bra och lättillgänglig information till den som behöver den. En förståelse varför regelverket ser ut som det gör men även att det ska vara ”lätt att göra rätt”. Det behövs också någon form av tillsyn. Ett förbud i lag blir sällan starkare än den tillsyn som är kopplad till det. Bedrivs ingen tillsyn och beivras inga överträdelser så riskerar nog den allmänna acceptansen för regelverket att urholkas. Sedan ska vi nog inte underskatta den sociala kontrollen och att det faktiskt borde vara naturligt för alla att säga till den som eventuellt gör fel – och samtidigt förklara konsekvenserna.

Den 28 januari är det dags för seminariet “Älgen i rummet”. Det livesänds, men kräver anmälan senast den 26 januari.

Mer information om “Friluftslivets år” hittas på Luftenarfri.nu. Där kan du även hitta en lång rad aktiviteter runt om i landet under året. Bland annat kring Biologiska mångfaldens dag 22 maj.