Naturupplevelsen: Misslyckad ugglelyssning blev minnesvärd kväll

Ralf Lundmark längtade ut i naturen efter en intensiv influensa. Han tänkte mjukstarta med en lugn ugglelyssningstur i sina hemtrakter. Det blev inte riktigt som han tänkt sig. – Tänk att en rätt så dålig ugglekväll kunde ta en sådan vändning. Det här var rena Mitt i naturen-känslan, berättar han. 

Fortfarande småsjuk tog han bilen ut i naturen i norra Västmanland. Han gjorde en och annan kort, stillsam promenad under stjärnhimlen för att lyssna efter ugglor, men hörde inte mycket. Vid 19:30-tiden gick han längs vägen över ett hygge mot en hällmarkstallskog som breder ut sig vida omkring.

– Plötsligt bryts tystnaden! Det är vargar som ylar. På var sida av vägen bara en liten bit bort ylar det utav bara tusan i olika stämmor och ljudstyrka. Jag står blickstilla och bara lyssnar. Det är lika sagolikt som vackert. En slags sång där olika melodier och stämmor flyter ihop till en osannolik kör. Stundtals är det närmast öronbedövande. Gåshud! berättar Ralf Lundmark.

Utan förvarning tystnar de. En häger kraxar till över himlen på sin färd norrut. Så börjar vargarna igen.

– Från noll till hundra på bara några sekunder. Det ylas och jämras hejvilt. Stundtals hörs även en krabat med mera gläfsande inslag. Sex individer tycker jag mig kunna urskilja.

Till sist bryts plötsligt den magiska stämningen av Ralf själv som inte längre kan hålla emot irritationen i sin hals. Han hostar till högt. Vargarna tystnar på stört.

– Där står jag och blickar mot skogen utan att se annat än skog. En bit bort står förmodligen vargarna blickstilla och håller mig under uppsikt. Attans också! Tystnaden är total. Nästan lite kuslig. Påminner mig om att det räcker med en liten host-attack för att skrämma en hel vargflock. Efter en stund vänder jag åter mot bilen upprymd och tillfreds med skådespelet. Väl vid bilen hörs en slaguggla ropa avlägset. Dovt och kraftfullt. Jag säger då det. Vilken kväll!