Blåmes träffade osannolik räddare
När veterinären och ringmärkaren Lotta Berg var ute och promenerade fick hon syn på en blåmes som rörde sig märkligt och ryckigt på marken. Hon hade egentligen bråttom till ett möte, men bestämde sig för att se vad som var fel. Det var troligen det bästa som kunde hända blåmesen.
Blåmesens undernäbb var väldigt lång och sned.
Det var under en promenad längs Fyrisån ut till Ultuna som Lotta Berg fick syn på blåmesen. Hon uppfattade att den rörde sig hoppigt och ryckigt på marken. Dessutom var en talgoxe framme och hackade lite på blåmesen.
– Jag hade egentligen lite bråttom till ett möte, men kunde inte låta bli att försöka se vad som var fel, berättar Lotta Berg.
Som van ringmärkare och veterinär började hon med att försöka fånga in blåmesen. Det lyckades efter några minuter eftersom den bara verkade kunna flyga någon meter i taget.
– Fågeln hade hela tiden huvudet vridet bakåt, över axeln. En närmare inspektion visade att detta berodde på att den kilat in sin abnormt långa näbb i ett hudveck bakom vingen, och fastnat i sig själv på det sättet. Efter en stunds lirkande fick jag loss näbben utan att blodvite uppstått.
Även blåmesens övernäbb hade blivit något lång och sned.
På bilderna här intill syns hur näbben vuxit snett och blivit alldeles för lång. Som tur är hade Lotta Berg med sig en nagelsax. Hon tog helt enkelt och trimmade ner näbben till normal längd och släppte sedan fågeln innan hon fick skynda till sitt möte. Blåmesen verkade vara i hyfsad kondition i övrigt och fick nu åtminstone betydligt större chanser att överleva.
I stort sett den enda som kunde rädda blåmesen när den fastnat med sin för långa näbb var en van ringmärkare eller veterinär med en nagelsax och det var precis vad den här fågeln träffade. Det bör påpekas att sådana här insatser enbart bör göras av folk som är vana vid att hantera fåglar. Annars riskerar man att skada dem.
– Kan inte ha varit lätt att få i sig födan på detta vis, skriver Lotta Berg.
Det är ovanligt, men inte helt unikt, att fåglar har felväxande näbb. För något år sedan rapporterades det till exempel om en talgoxe med en rejäl “spovnäbb”, som verkade klara sig länge i en trädgård i Stockholm.
