Bildreportage om panterlon – iberiska halvöns charmiga kattdjur

Det fanns ungefär 100 000 panterlo för 100 år sedan. Trots det var kattdjuret som lever i Spanien och Portugal nära att utrotas för några tiotals år sedan. Tack vare stödåtgärder har arten nu sakta återhämtat sig och idag är det möjligt att få syn på det ståtliga kattdjuret i området.

Panterlo är ett av fyra olika arter lodjur i världen. “Vårt” egna lodjur (Lynx lynx) lever i Europa och Asien, panterlo (Lynx pardinus) hittas enbart på Iberiska halvön, rödlo (Lynx rufus) finns i USA och Mexico och kanadensisk lo (Lynx canadensis) hittas i Kanada och Alaska. Alla är svåra att få syn på, men det går om man har tur.

– De är som vilda djur i allmänhet, det vill säga uppmärksamma och undviker konfrontation och närkontakt med det okända eller det som de lärt sig kan utgöra ett hot. Men samtidigt är lodjuren lite som ”bonnkatter” i allmänhet – nyfikna av sig. Denna kombination möjliggör faktiskt för människan, på både gott och ont, att trots allt få en glimt av detta otroligt charmiga, stolta och för människan helt ofarliga djur, berättar naturfotografen Stefan Oscarsson.

I januari i år åkte han med en mindre grupp naturfotografer för att besöka ett privat område i Parque Natural Sierra de Andújar, cirka tre-fyra timmars bilkörning norrut från Malaga i Spanien. I denna fantastiska natur mitt i Andalusien är chansen för att få se den endemiska och starkt hotade panterlon mycket stor.

– Vårt sällskap var förvisso priviligierade att få besöka ett privat markområde med ett par gömslen, vilket givetvis ökade chansen till riktigt fina foton på detta karismatiska djur. Men den lite robusta vägen fram till den låsta grinden är en allmän ”väg”, varifrån det ofta ses panterlo. Kanske inte alltid på foto-avstånd, men med kikare/tubkikare kan man få riktigt fina observationer, berättar Stefan Oscarsson.

För ungefär 100 år sedan var populationen av panterlo på Iberiska halvön cirka 100 000 djur. Sedan inleddes en omfattande jakt samtidigt som panterlon led brist på föda och det gjordes förändringar av dess livsmiljöer. På 60-talet var den reducerad till ungefär 5000 djur, för att ytterligare några år senare vara så skrämmande få som färre än 100 djur. En nedgång från 100 000 individer till färre än 100 på cirka 100 år och allt detta på grund av människan.

Den största orsaken till denna oerhörda decimering var faktiskt inte jakten eller miljöförändringar, utan tillgången på föda, det vill säga vildkanin. Den utgör ungefär 90 procent av panterlons föda och varje vuxet djur behöver i snitt äta en kanin per dygn året runt. Genom människans aningslösa “försorg” kom dock kanin-stammen att nära nog slås ut på grund av diverse sjukdomar. Detta fick omedelbara negativa effekter hos panterlon. Svälten slog till med full kraft.

– När man äntligen insåg vart det höll på att bära hän med detta karismatiska kattdjur, så började man agera. Man upprättade skyddade områden, förbjöd jakt, bekämpade tjuvjakt, men framförallt drog man igång ett kanin-projekt. Man födde upp kaniner för utsättning till sina ursprungsområden, där också panterlon lever, samtidigt som man uppförde ett stort antal konstgjorda boplatser för kanin. Detta gav resultat, berättar Stefan Oscarsson.

Idag är populationen mellan 800-900 djur och under 2019 föddes cirka 150 nya charmtroll, att jämföra med 2018 då endast knappt 70 katter föddes. Det går med andra ord åt rätt håll.

– Men än är faran långt ifrån över. Det finns indikationer på att nya kanin-sjukdomar kan nå Iberiska halvön från framförallt Asien. Det är de som arbetar med panterlons främsta uppgift att till varje pris förhindra att nya sjukdomar drabbar kanin-stammen. Finns det inget käk, så kvittar det hur mycket man skyddar naturen och jagar tjuvskyttarna. Panterlon kan inte leva av luft allena, så ej heller av rödhöns och andra mindre bytesdjur. De funkar mest som tapas för “katten”.

Resan gjordes i regi av Wild Nature fotoresor under ledning av Staffan Widstrand/N.