Naturupplevelsen: Jakten på norrskenet

I artikelserien Naturupplevelsen visar vi bilder från fotografer som varit med om något intressant i naturen. Här får vi följa med Robin Eriksson på en resa till Abisko och jakten på norrsken.

Vinterväg i Norrland. Foto: Robin Eriksson

“De som någon gång har fått uppleva ett norrsken vet hur vackert det är. Det är verkligen inte något som man glömmer i första taget. Man blir helt tagen av stunden när det gröna ljuset dansar fram på himlen.

Det finns både norrsken och sydsken. Orden är precis som de låter, norrsken kan ses på de norra delarna av jorden och sydsken i de södra. Ett gemensamt ord för de två ljusfenomenen är polarsken. I början på 1600-talet började det latinska namnet aurora borealis användas. Aurora var morgonrodnandes gudinna i den antika romerska mytologin och borealis betyder nordlig. En översättning blir då nordlig morgonrodnad eller nordligt gryningsljus.

Med hjälp av energin från solen får partiklar en enormt hög hastighet när de närmar sig jorden. De fångas upp av jordens magnetfält, och styrs vidare mot jordens poler. När partiklarna till sist når jordens atmosfär krockar de med atomer. Då tar atomen över lite av partikelns energi och släpper iväg energin som bildar ett synligt polarsken. Beroende på solens aktivitet kan ljusfenomenet variera i synlighet. Ibland har solen ett utbrott och kastar ut mängder av laddade partiklar som sedan skapar kraftiga polarsken.

Den bästa chansen att se det gröna ljuset på himlen i Sverige är att åka till Norrland under vinterhalvåret. Det måste vara mörkt och himlen måste vara relativt molnfri.

Norrsken över sjön Torneträsk i Abisko, Sverige. Foto: Robin Eriksson

Jag och två vänner gjorde en resa till Abisko i januari 2014 för att fotografera norrsken. Veckorna innan pratade vi mycket om vädret, och önskade verkligen att det skulle bli någon kväll som var helt molnfri. Vi träffades i Luleå för att åka 40 mil vidare mot Abisko. När vi kom fram till Kiruna låg temperaturen på -28 grader, och vi hade kanske önskat för mycket.

Redan strax utanför Kiruna kunde vi stanna efter vägen och se det första norrskenet som blev ett av de starkaste minnena från resan.

Vi hade lyckats pricka in den kallaste veckan på många år. Köldrekordet på -42,5 slogs i Karesuando och för oss låg temperaturen på omkring -27 grader på dagarna och sjönk ytterligare några grader under kvällen och natten. Så vi kunde bara vara ute några timmar åt gången innan kölden blev för påtaglig. De första kvällarna var norrskenet inte så synligt som vi hade hoppats, men vi träffade många turister som hade färdats från Kina, England och Tyskland för att titta på norrsken i Sverige. Det har verkligen blivit en populärt turistmål.

Under den sista kvällen innan vi skulle åka hem hade vi tur att få se ett kraftigt sken som höll på i ungefär en timme. Stundtals släppte vi kamerorna och bara njöt av när skådespelet dansade fram på himlen över sjön Torneträsk.”

Läs mer:
• Alla våra artiklar i serien Naturupplevelsen.