Pilgrimsfalk. Foto: Zsombor Károlyi http://www.natursidan.se/fotografer/zsombor-karolyi/
• Alla delar i vår serie Naturupplevelsen.
– Det sitter en pilgrimsfalk på fältet här framme bakom fågeltornet.
Vi hade precis kommit fram till en för mig okänd fågellokal i Västmanland och min puls drog igång ordentligt. I min värld var det här lite för bra för att vara sant.
Ungefär så här såg jag min första pilgrimsfalk. Foto: Zsombor Károlyi
Jag hade vid den här tidpunkten ganska nyligen återupptagit mitt intresse för fågelskådning från barndomen och jag var på en av mina första utflykter med ett härligt gäng inom Västmanlands Ornitologiska Förening som kallar sig Daglediga. Jag hade börjat inse att fågelskådning skulle återfå sin roll som ett viktigt intresse för mig, men jag var ringrostig och hade väldigt bristfälliga fågelkunskaper.
När jag började skåda fåglar i barndomen i början av 1980-talet var pilgrimsfalk en ständig dröm att få se, men under min korta skådarkarriär i barndomen lyckades jag aldrig få se den. Vilket inte var så konstigt med tanke på att pilgrimsfalken på den tiden var kraftigt hotad i Sverige.
Medan Naturskyddsföreningen och många ideella krafter kämpade med Projekt pilgrimsfalk och lyckades vända den negativa trenden för falken i Sverige ägnade jag mig åt andra intressen. Efter många år, när jag återupptog fågelskådningen, hade pilgrimsfalken återhämtat sig, tack vare ett fantastiskt arbete av många ideella eldsjälar och organisationer.
När jag satt där i bilen i Västmanland och hörde att min drömfågel pilgrimsfalken fanns inom räckhåll, på en av mina första fågelturer i organiserad form i vuxen ålder, kändes det både lite overkligt och högtidligt. Jag hann ut ur bilen lagom för att se pilgrimsfalken lyfta och flyga förbi tillräckligt nära för att jag skulle förstå vad jag såg. Jag minns att jag knappt vågade ge utlopp för min fulla glädje, men mitt fågelintresse blev ännu starkare den dagen.
Många år senare fick jag vara med om att släppa ut de första pilgrimsfalkungarna i Projekt pilgrimsfalk i Västerås och i början av maj 2014 visade det sig att en av dessa ungarna har hittat en partner och visat intresse för en häckningsholk i Västerås hamn. Min insats i projektet var ringa, men bara att ha ett finger med i pilgrimsfalkens återhämtning kändes starkt för mig personligen. Jag hade fått göra åtminstone en liten insats för att ge något tillbaka till arten som betytt extra mycket för mig genom åren.
