Naturpodden: Skogsbete för att gynna ovanliga svampar

Naturpodden är en podcast som görs av personal på naturmuseet Biotopia i Uppsala. I det här avsnittet får vi följa med till en gård som håller de värdefulla skogsmarkerna öppna med hjälp av boskap.

Jan-Olov Björklund har börjat öppna upp skogen på hans mark utanför Herräng i östra Uppland. Han har gått i pension tidigare för att ta vara på livet, både sitt eget och organismerna som lever på hans mark. Under sommaren går hans fjällnära boskap på skogen och betar. Men vad är det som är så speciellt med Jannes skog och mer generellt, många av skogarna i östra Uppland? Jo, det är kalken och en historia av betande djur på skogen. Vi tog en promenad med Janne för att lära oss mer om hur hans ideellt motiverade naturvårdsprojekt fungerar i praktiken.

Det hela började 2007 då Janne köpte en gård som ligger mellan Herräng och Hallstavik. Han är duktig på att känna igen arter då han jobbat som naturvårdskonsult och såg potentialen i markerna. Efter något år insåg han att projektet inte fungerade utan betande djur.

— Ja, det blev några fjällnära kor då som håller markerna öppna. Man kan knappast hålla på enbart med lie, det blir för mycket jobb, säger Janne. Korna gör en stor nytta och i skogen går det inte alls utan kor.

För Janne håller på och restaurerar ett skogsbete. Idag när det riktigt ovanligt med boskap på skogen, men förr i tiden gick det kor på skogen över hela Götaland och Svealand. De gamla bondskogarna var mosaikartade. Öppnare gläntor stod kant i kant med slutna, mörkare partier. Trots att man tog ut både ved och timmer var barrträdsskiktet aldrig helt borta. Så fort det fanns lite att beta släpptes boskapen ut. Närmare gårdarna fanns åkrar och ängar, där fick djuren inte gå förrän skörden och höet var bärgat så därför stängslade man in de markerna med gärdesgårdar för att hålla djuren ute. Idag är det tvärt om, nu för tiden stänglar vi in boskapen istället.

När vi promenerar ut till Jannes skogsbete så visar han på ett hygge som är bara något år gammalt och som ligger i direkt anslutning till hans mark.

— Det här var väldigt gammal skog på det här skiftet som höggs, tyvärr, säger Janne. Det var lite synd, jag hann inte på, jag försökte prata med markägaren men då var det redan sålt till Holmen. Sedan tog det bara någon vecka innan skogen var borta. Det går ju på en halv dag att köra ner en sådan här skog. Och här ser du spår efter stormfällningarna som jag fick efter att de tog upp hygget, säger Janne och visar några rotvältor.

— De högg ju ända fram till markgränsen fast jag hade gjort naturvårdsavtal. Man kan ju tycka att de skulle ha kunnat spara en ridå mot min mark ändå.

I poddavsnittet får du också höra om de ovanliga svamparter som Janne visade oss på sin mark. Du får höra Maria Forslund från Länsstyrelsen i Uppsala län berätta mer om kalkbarrskogen och Tommy Lennartsson från Centrum för biologisk mångfald, SLU och Upplandsstiftelsen berättar om hur man kan lära sig känna igen spår efter att det gått boskap på skogen.

Länkar:
• Länk till podden på Biotopias hemsida
• Maria Forslund om kalkbarrskog
• Centrum för biologisk mångfald
• Upplandsstiftelsen