Naturpodden: Sebastian Kirppu om skogens tillstånd

Kaffet kokar precis när Sebastian Kirppu svänger in på parkeringen vid Fiby urskog tillsammans med hunden Taiga. Vi har stämt träff för att prata om den svenska skogens tillstånd här, där det både finns artrik naturskog i det lilla naturreservatet, men även stora kalhyggen hela vägen fram till reservatsgränsen. Sebastian Kirppu är skogsbiolog och har inventerat oskyddade skogar i Sverige sedan 1990-talet. Idag är han anställd av föreningen Skydda skogen.  

Inget går bra för den svenska skogen. Miljömålet levande skogar uppnås inte, bland annat för att det saknas viktiga livsmiljöer. Hela 2080 arter är rödlistade på grund av avverkning och när Sverige rapporterar hur det står till för skogen till EU är tillståndet otillräckligt eller dåligt. Jag blir därför inte så förvånad över Sebastians svar när jag frågar hur det står till med den svenska skogen.

– Det är värdelöst, säger Sebastian bestämt. Vi har aldrig haft så många planterade träd som vi har idag. Det har aldrig varit så liten volym av naturskog, aldrig så få gamla träd, aldrig så lite senvuxen ved, aldrig så liten areal gammal skog. Det vi har är snabbväxta plantager samtidigt som de sista resterna av naturskogar fortfarande avverkas.

60 år av kalhyggen

Kalhyggesbruket som fick ordentligt fäste i skogen för 60 år sedan är den stora orsaken till att det går så dåligt för skogens biologiska mångfald. Det bedrivs över 97 procent av den brukade skogen och idag avverkas de sista resterna av kontinuitetsskogar, det handlar om 5-10 procent av den oskyddade skogsarealen. Att skogsindustrin nu systematiskt bryter mot både miljöcertifiering och lagar beror på att det inte finns några andra skogar att avverka.

– Virkesåkrarna som är planterade är upp till 60 år och inte gamla nog för att avverka om det inte är väldigt hög produktivitet. Skogsbruket har tagit på sig en ekologisk skuld.

Från 1960-talet, då kalhyggesbruket slog igenom på allvar, har allt mer skog avverkas. Idag är det nästan dubbelt så stor yta som avverkas årligen jämfört med slutet av 1950-talet.

– Sverige är bland de länder i världen som har skövlat sin skog allra värst de senaste 60 åren. De största hyggena gjordes under 1960-1980 talen när mekaniseringen hade gått framåt, men idag gör det större skada för den biologiska mångfalden när de små fläckarna av naturskog som finns kvar avverkas. För på den tiden fanns det så mycket mer naturskog kvar i landskapet.

Skogsbruket räknar ålder fel

Ett annat problem som Sebastian tar upp är skogsindustrins sätt att räkna skogens ålder, nämligen beståndsålder som på ett ungefär motsvarar trädens medelålder i ett område (ytan som avses kallas ibland trakt). Men i en kontinuitetsskog finns det både unga träd som drar ner medelåldern och gamla träd som drar upp den, medan det i själva verket kan ha varit skog på platsen i flera tusen år.

– Vi har då skapat den mänskligt påhittade idén om att en skog har en viss ålder på grund av att medelbeståndsåldern är så gammal. Då har man missuppfattat vad skog är, men den enda typen av skog som man kan bedöma en riktig ålder på är den planterade skogen.

Samtidigt har barrskogen tidigare brukats med varsamma traditionella metoder så länge det funnits människor i Skandinavien. Idag borde vi kunna inspireras av sådant hållbart skogsbruk för att hitta sätt att bruka skogen mer skonsamt.

– Jag tror inte att de här bönderna som hämtade lite ved och virke i skogen tänkte ur ett ekologiskt perspektiv, utan de tog det som behövdes. Och så visste man att barnen och barnbarnen behövde ha skog i framtiden.

Guldåldern var på 1990-talet

På 1990-talet var skogsdebatten inte alls lika infekterad som den är idag. Det fanns en respekt för kunskap i båda lägren, menar Sebastian. Det var i den kulturen som han började sin yrkesbana.

– Jag skulle kalla det guldåldern, när alla pratade med varandra på ett respektfullt sätt. Alla respekterade vetenskaplig kunskap. Det var då jag kom ut som nyutexaminerade folkhögskolebiolog.

Idag råder det en vetenskaplig konsensus om att vi behöver återställa 30 procent av degraderade ekosystem och bevara 30 procent av land, vatten och hav. Samtidigt är bara 6 procent av den produktiva (alltså artrika) skogsmarken skyddad i Sverige. Så avverkningen borde stoppas på de 5-10 procent av oskyddad naturskog som finns i Sverige idag om staten ska följa FN:s konvention om biologisk mångfald och EU:s naturrestaureringslag. Men den svenska regeringen jobbar i stället för att avverkningstakten ska kunna öka ännu mer.