Naturpodden: Karin och Mats Ericson om att ha en dialog om rovdjur
Välkommen till ett vindskydd på Frösön strax utanför Östersund i Jämtland. Där sitter Emil V. Nilsson och pratar om varg, Vargsymposiet, och bevarandet av fjällräv de senaste decennierna med Karin och Mats Ericson.
Mats Ericson startade Vargsymposiet där de stora rovdjuren diskuterades ur alla synvinklar under 25 år, men han har även jobbat med fjällräv. Under många år var både Karin och Mats arrangörer av Vargsymposiet och de arbetar tillsammans. De har även byggt utställningar till flera naturum i Sverige och har prisats för sitt arbete både av Marie-Claire Cronstedts stiftelse och SLU Artdatabanken.
Sonfjällets nationalpark i Jämtland är känt för sina brunbjörnar.
Karin Ericson är naturinformatör. Hon skriver och fotar, designar och producerar utställningar, guidar och skogsbadar. Mats Ericson är biolog som jobbat med rovdjursförvaltning, men även med naturinformation, som naturfotograf och skribent.
I början av 1990-talet vandrade en varghane in från Finland till Gillhov i Jämtland. I samband med det tog återetableringen av varg fart i Sverige och debatten stormade i media. Det var orsaken till att Mats Ericson arrangerade det första Vargsymposiet 1994. Han ville att alla olika intresserade skulle kunna mötas och få ta del av kunskap om varg, till att börja med, och med tiden alla stora rovdjur i Sverige.
– Jag startade en gång Vargsymposiet när det var våldsamt mycket skriverier om varg. En av de första föryngringarna, sedan vargen mer eller mindre försvann, var i Jämtland, förklarar Mats.
En unik mötesplats för alla åsikter
Grundtanken med symposiet var att sprida information, bjuda in forskare, att träffa människor som var både för och emot varg, och rennäringen. Det utökades snart och redan andra året inkluderades lodjur, året där efter alla fyra stora rovdjur – men namnet förblev det samma. Och det var alltid gästföreläsare från andra länder. Mats Ericson menar att lokalerna låg långt bort från allfartsvägarna bidrog till framgången:
– Vargsymposiet var egentligen den enda arenan där folk med olika åsikter kunde komma och träffa varandra.
Det var inte bara föreläsningarna som var viktiga. Karin Ericson vill gärna framhålla de spontana möten som hände under fikapauser och middagar, eller över en öl på kvällen.
– Man satt tillsammans runt ett bort och åt gott, drack lite gott och diskuterade frågorna på ett avslappnat sätt. Jag vet ju att det var det som många uppskattade, berättar hon.
Vargens okontroversiella släkting
Fjällräven har inte alls varit i hetluften på samma sätt som vargen. Rödrävens lite mindre släkting har tidigare funnits i hela fjällkedjan, men var mycket nära utrotning. Mats Ericson har jobbat med det norsk-svenska fjällrävsprojektet Felles Fjellräv och funderar på varför det gått så smidigt med den arten.
– När man började att hjälpa fjällräven på traven mot slutet av 1990-talet med lite stödutfodring och genom att ta bort rödrävar som kom för nära fanns det 30–40 fjällrävar i hela Skandinaviska fjällkedjan. Idag, efter många års arbete, har vi runt 600–700.
Fjällrävens framgång följer även fjällämmelns uppgång och fall. Tyvärr är klimatförändringen, framför allt töväder under vintern som förstör deras gångar under snön vid töväder, ett stora problem. Men tidigare under historien har det även funnits varg i fjällkedjan. Fjällräven kunde då ta del av kadaver från flera stora rovdjur. Men eftersom vargen äter ren, och eftersom det bara finns tamren i fjällkedjan idag, blir arten kontroversiell i norra Sverige, till skillnad från fjällräven.
Kunskap viktigt för acceptans
Efter 30 år som aktiva inom rovdjursinformationen har Karin och Mats Ericson en unik position för att fundera över vägar framåt. Mats är försiktig och har inga konkreta förslag på vad man bör göra för att öka acceptansen för stora rovdjur i Sverige, men Karin menar att fysiska möten mellan människor är viktigt. Dialog. Samtal. Ansikte mot ansikte. Det saknas även en vilja från politiker idag att sträva mot samexistens.
– Och ibland så känns det som att problemen med samexistens överdrivs, inte bara i rennäring utan även bland andra tamdjursägare och jägare, menar hon. Vi vet att acceptansen är stor bland den stora allmänheten.
Karin berättar även en historia om hur hennes pappas sambo blev av med sin björnrädsla i Rumänien där det finns gott om brunbjörn. Först hade de suttit i gömsle och tittat på björnar, där fascinationen säkert gjorde sitt till. Men det var när hon tog en promenad på egen hand och plötsligt kom på att det fanns björnar i området som rädslan kom, för att sedan försvinna:
– Då gick det en gammal gumma framför henne som var på väg till sin lilla åkerlapp. Då tänkte pappas sambo att det nog var lugnt. Och hon sa faktiskt efteråt att hon inte var rädd länge.
