Naturpodden: Eldsjälarna som engagerar sig för landets berguvar

Naturpodden följde med två erfarna inventerare för att se hur det går för berguvarna i år. Skulle de lyckas hitta något bo och kanske ringmärka någon berguvsunge?

Läs även: • Tidigare avsnitt i Naturpodden.

“Kent Gullquist och Larsgunnar Nilsson har inventerat berguv i Tjust de senaste fem åren. De har varit med om toppåret 2016 med 14 konstaterade häckningar och 20 ungar till förra årets mer “normala” år med sex konstaterade häckningar och åtta ungar. De är ute under långa tider, från början av våren då de lyssnar efter ropande berguvar vid kända och andra lämpliga lokaler, till dess att ungarna är tillräckligt stora för att ringmärka i slutet av maj. Då ger de sig ut i branterna, med länsstyrelsens tillåtelse, för att leta efter ungar och förhoppningsvis lyckas ringmärka de ungar som de hittar. Det är ingen enkel uppgift och kräver ett stort engagemang. Samtidigt är det enda rimliga chansen att ringmärka berguv då det inte finns någon lämplig metod för att fånga vuxna uvar.

Berguven är världens tyngsta uggla och var tidigare spridd över hela Europa, men på 1950-talet — både på kontinenten och i Sverige — fanns de bara kvar på ett fåtal platser. Efter en återhämtning under senare delen av 1900-talet verkar berguven återigen minska i Sverige. Skydd och inventering av berguv sker framför allt av ideella krafter.

Tjust skärgård utanför Västervik och Loftahammar är ett viktigt område för berguven i Sverige. Fågeln ansågs länge vara ett skadedjur och långt in på 1900-talet så har bon förstörts, ungar slagits ihjäl och vuxna uvar skjutits. När den otäcka sedvänjan lugnat ner sig började man beta utsäde med DDT vilket närapå utrotade berguven i Sverige. Berguvsungar hittades döda i boet trots att det fanns rikligt med föda på bohyllan. Men uvarna i Tjust klarade sig bättre, de livnärde sig mer på skärgårdsfåglar som inte kom i kontakt med jordbrukets gifter. Samtidigt ökade den mänskliga närvaron i skärgården i form av fritidsbebyggelse, inte sällan i samband med de sydvända branter som berguven föredrar.

Naturpodden åker ut med Larsgunnar Nilsson i Tjust skärgård den 1 juni. Det är några andra båtar som ger sig ut från hamnen denna sommarmorgon, himlen är klarblå och det är inte direkt någon vind. Vi får klättra upp på en brant ö där det växer flerhundraåriga tallar. Larsgunnar känner väl till platsen, här ringmärkte de två ungar förra året. Havet ligger lugnt utanför ön och solen strålar slår obarmhärtigt ner på de kruktorra renlavarna som täcker de mjukt rundade stenhällarna. Kvicksilvret har redan nått en bra bit över tjugo grader trots att klockan inte är åtta på morgonen ännu. Larsgunnar är över 70 år men rör sig ändå smidigt i stupet, snart tar dock värmen ut sin rätt. Det svettband han har för att hålla glasögonen torra är snart genomblött.

Ön vi är på är hemlig. Platsen är ett fågelskyddsområdet. Endast en person i taget får följa med Larsgunnar ut i stupet och Emil först ut att följa med. Rödstjärt och gök spelar över hällmarken och man har utsikt långt ut över öppet hav från den höga ön. Stupet är så brant att bakom branten bara sticker upp toppen av någon enbuske, annars ser man bara berg och hav.
— Vi är ganska nära nu, bakom den här klacken var bohyllan förra året. Än syns det ingenting, bara några enstaka fjädrar, säger Larsgunnar.
— Där ligger det rätt mycket ben på klippan, säger Emil.
— Rätt. Men det ser inte färskt ut utan kan mycket väl vara rester från fjolårets häckning. Om du tittar här så är det en del färska dun, men hade det varit häckning här i år så skulle det varit mycket färskare rester och det skulle luktat mer.

Plötsligt hör vi några kråkor kraxa från några tallar nedanför stupet.
— Den är här, säger Larsgunnar. Uven är här, det hörs på kråkorna. Och om det finns någon unge här så kommer den vara någon annanstans i stupet. För här ligger lite färska dun också.
— De brukar krypa in under enbuskar eller? frågar Emil.
— Där sitter den du!
— Du såg uven? Jag såg bara någonting stort och brunt som flög förbi, säger Emil.
— Ja, kråkorna jagade iväg den.

Snart klättrar vi omkring längs olika hyllor och avsatser i stupet samtidigt som solen steker den sydvända branten.

Lyssna gärna på avsnittet för att få höra hur själva inventeringen av Tjust berguvar gick, men vi vet att Larsgunnar Nilsson gärna ser att fler engagerar sig i fåglar och naturvård på ett liknande sätt. Det kanske finns någon berguvsgrupp i området där du bor? De kanske behöver hjälp med att lyssna av möjliga berguvslokaler i mars och april? Ingen kan göra allt men alla kan göra något.”