Naturpodden: Belöningen för att engagera sig i naturvård

Naturpodden är en podcast som görs av personal på naturmuseet Biotopia i Uppsala. I det här avsnittet får vi träffa Oskar Jonsson, som engagerat sig i restaureringen av Tegelsmorasjön.

Varför ska man engagera sig som privatperson i naturvårdsprojekt? Naturpodden har pratat med Oskar Jonsson i Örbyhus för att försöka få svar på den frågan. Oskar är engagerad i Föreningen Tegelsmorasjön som arbetat fram ett restaureringsprojekt i sjön som pågår just nu. Emil från Naturpodden åkte ut till Tegelsmorasjön för att prata med Oskar om restaureringsprojektet och hans engagemang.

Det är en fin vinterdag, några grader minus och det tunna snötäcket ger landskapet ett svart-vitt utseende. Vi möter Oskar och hans son Konrad på Tegelsmorasjöns is för att kunna promenera runt bland de öar och strandängar som fåglarna förhoppningsvis ska trivas vid till våren.

— Sjön ligger i ett landskap på gränsen mellan skog och odlingsbygd, berättar Oskar.

Vi promenerar på isen som är täckt av ett tunt snölager, det står en björk i strandkanten och åt söder breder ett massivt vassbälte ut sig. Precis som så många andra våtmarker i odlingslandskapet så har Tegelmorasjön påverkats av den omställning i jordbruksmetoder som skedde för ungefär hundra år sedan. Upphörd hävd och ökad näringstillförsel har gjort så att sjön växt igen. Men boende runt sjön har organiserat sig i Föreningen Tegelsmorasjön och har under de senaste 20 åren kämpat för att hålla sjön öppen.

— Jag har pratat med fågelskådare som är duktiga på restaureringsarbete och de har rekommenderat att vi ska ha häckningsöar, och de ska ligga långt från land, berättar Oskar. Och för att ta reda på hur forskningsläget ligger när det gäller just hur man ska restaurera fågelsjöar så kontaktade vi Tomas Pärt på SLU, professor i landskapsekologi. Han berättar att det inte finns någon mer allmän forskning. Än så länge.

— Vi fick pengar för att försöka sammanställa alla våtmarksrestaureringar av fågelsjöar i Sverige och det har vi hållit på med under ett antal år, berättar Tomas. Det vi vill få in är riktiga inventeringar av fågellivet som gjorts både före och efter restaureringen genomförts. Nu har vi inventeringar från en 30-35 lokaler. Vi har också använt oss av Artportalen för att se på antalet rapporter och arter före och efter och där ser vi att det finns en positiv effekt på våtmarksfåglar av att göra den här typen av restaureringar.

Vid Tegelsmorasjön filosoferar Oskar kring varför man så gärna vill ha in en koloni av skrattmåsar på de häckningsöar som har grävts i sjön.
— Just skrattmås låter ju väldigt mycket. Jag tror att andra arter drar nytta av att häcka i eller nära sådana kolonier för om det kommer en räv så blir den snart upptäckt. Och skrattmåsarna vill inte häcka nära någon dunge eller träd, för då är de rädda för att det ska sitta någon hök eller annan rovfågel där som kan ta dem. De vill ha öppna öar och öppna omgivningar, så att de ser allt som händer. Sedan attraheras andra arter till måskolonierna; doppingar, änder och så.

Men hur är det egentligen att jobba ideelt i en förening för att få till en restaurering? Oskar och Föreningen Tegelsmorasjön har fått bidrag från Naturvårdsverket genom Lokal naturvårdssatsning (LONA).
— Det blir en del jobb. Ansökningar och så tar en hel del tid. Men jag rekommenderar ändå andra att engagera sig. Det är jättekul att höra om Trunsta träsk, Dalbyviken och sådana föreningar. Jag tycker att man ska ta hand om den närnatur man har och försöka göra så mycket som möjligt för att den ska bevaras och kanske utvecklas till en ännu bättre naturupplevelse.