Naturpodden: Anna Froster om våtmarker

Anna Froster är en av Sveriges främsta naturskildrare. Hon har gett ut tiotalet böcker, skriver artiklar i Sveriges Natur som är Naturskyddsföreningens tidning, och är redaktör på populärvetenskapliga Forskning och framsteg. Nu är hon aktuell med reportageboken Våtmark som är Naturskyddsföreningens årsbok.

Från dyrkade till övervunna

Själva Sverige förändrades i grunden när våtmarkerna dikades bort. Marker som tidigare pålitliga höskördar skulle bemästras med spadar och diselångande maskiner. Vattnets flöde genom landskapet snabbades upp och gömdes under mark, något som avslöjas av alla cementbrunnar som sticker upp ur åkermarken.

– De blir en illustration av det försvunna vattnet, i det äldre jordbrukslandskapet ringlade det en massa bäckar. Sedan har man gradvis rätat ut dem, gjort diken, och så kom den sista spiken i kistan när man gjorde underjordiska täckdiken. Då har allt liv försvunnit från den en gång porlande bäcken, förklarar Anna.

Trädgårdsjordens mörka hemlighet

Ur klimatperspektiv är det torvmarkerna som är den största boven. De var tidigare myrar med vitmossa som lagrade kol i form av torv under tusentals år, de var ”the original carbon capture and storage”, den i praktiken oprövade teknik som är många politikers dröm för att rädda klimatet. Men nu har många torvmarker dikats ut och plöjts upp. I Västergötland har de som finns i jordbrukslandskapet fått det passande namnet Röven.

Samtidigt som politiker drömmer om tekniska lösningar som ännu inte finns bryts torvmossar fortfarande upp. Anna berättar den märkliga historien om företaget Neovas brytning av torv på Grimsås mosse, något som regeringen nyligen gett tillstånd till. Där spelade storspoven tidigare om vårarna. Torven läggs i påsar och säljs som plantjord av trädgårdsbranschen.

I väntan på våtmarkernas återkomst

Vi vet vad som behöver göras. Att återställa våtmarker gynnar den biologiska mångfalden och håller i många fall kolet kvar i marken. Det gör att storspovens drill kan få ljuda över mossarna och kanske kan det även få odensvalan – som svart stork kallades tidigare – att komma tillbaka.

– På sistone har våtmarker mest nämnts för deras klimatfunktion, men de är också viktiga för mångfalden som lever där och som har tryckts tillbaka av alla utdikningar, och även för vattenrening samt för att skapa en motståndskraft för översvämningar och torka, berättar hon. Man behöver kunna ha flera tankar i huvudet samtidigt.

Samtalet spelades in hemma hos Erik Hansson som skapat Natursidan. Läs det han skrivit om boken Våtmark här.