I Naturjulkalender 2019 presenterar varje dag en naturfotograf några bilder från det gångna året.
Frode Wendelbo jobbar med IT i Mölndals stad men ägnar det mesta av sin fritid åt naturfoto. Han håller föredrag, har utställningar och reser en del. Årets stora resa var till Kenya och Masai Mara i regnperioden, två veckor i månadsskiftet april-maj.
• Se fler av Frodes bilder på Fwphoto.se, Facebook och Instagram.
“Jag gillar att fotografera i dåligt väder och dåligt ljus då det ger en speciell känsla och visar att våra djur och fåglar får stå ut med det mesta när vi kanske hellre stannar inne. Det handlar också om att jag då får användning för tekniken med långa slutartider i stället för att skruva upp ISO. Långa slutartider ger känsla av liv och rörelse i bilden i motsats till att frysa bilden men gör också att väldigt mycket får raderas, bara enstaka bilder sparas.
Artporträtt är inte intressant för mig, utan det skall finnas något annat i bilden som skapar intresse. Komposition, färg och form är viktigare än innehåll och gärna något som visar beteende eller habitat. Många av bilderna konverteras till svart-vitt. En god vän sa att om färg inte tillför något så skall det vara svart-vitt.
På vintern blir det inte så mycket tid för fotografering, på vardagarna är det mörkt när jag går till jobbet och när jag kommer hem men på helgerna gäller det att passa på, ljuset kan vara bra hela dagen. Strömstarar har jag nära hemma och de hälsar jag ofta på under vintern, även småfåglar är kära motiv. Tofsmesen är en riktig tuffing med sina härliga uppåtstående fjädrar på huvudet.
Våren är en hektisk tid och jag har alltid känslan att inte hinna med. Ormarna vaknar till liv och jag kan sitta i timmar och studera deras förehavanden, jag har turen att ha alla våra tre arter på nära håll. Det är full fart och rörelse överallt. Den här snokhonan var intensivt uppvaktad av ett antal hannar, hon utsöndrar doftspår som lockar till sig hannarna, den med huvudet på hennes fick para sig och jag fick se själva parningen och hur den nere till vänster snopet fick ringla iväg, mellan mina fötter, i oförrättat ärende.
Under våren och tidig sommar hade vi en tjädertupp i skogen alldeles i närheten. Den gick till attack på allt och alla, måste ha varit en hektisk tid. Det är ett populärt område både att promenera i och för motionärer men de flesta hinner nog vidare innan den visar sig. Jag var där några gånger och kunde studera den på nära håll. Jag inbillar mig att vi fick någon slags förståelse efter ett par besök, den flög fram men så länge jag höll mig lugn var den också hyfsat lugn. Det blev korta besök för att inte stressa och störa mer än nödvändigt för att få några bilder.
I september kommer höstfärgerna med full fart i fjällvärlden. En tur till Dovre i Norge stod på programmet. Det är alltid en chanstagning när man måste boka boende och ledighet i förväg. Denna gången stämde allt, färgerna var intensiva och vädret passade mig med dimma, mörker och fuktighet. Färgerna blir intensiva och har man tur dyker myskoxar upp i rätt stund och med rätt bakgrund. Dagen efter att vi åkte hem kom det 20-30 cm snö och vintern slog till, jag hade gärna haft ett par dagar till för att kunna fånga höstfärgerna med snö på marken men så är det, tiden är begränsad.
Nästa helg blev det en tur till Jaegersborg alldeles utanför Köpenhamn. Kronhjortens brunst är igång och ger härliga möjligheter. Att gå ut i parken tidig morgon i mörker och dimma, se hjortarna skymta fram och höra hannarnas brölande är en intensiv upplevelse. Parken bjuder på olika naturtyper som öppna hedar men också fin skog med stora gamla ekar där ljuset silar ner och löser upp mörker och dimma.”
