Naturjulkalendern 2024: Roine Magnusson

• Se fler av Roine Magnusson bilder på www.roinemagnusson.se, Facebook och Instagram

“2024 markerar 30 år som yrkesfotograf – en milstolpe som ibland känns nästan överväldigande, till och med för mig själv. Under dessa tre decennier har resan varit fylld av både toppar och dalar, men året som är på väg att ta slut känns som ett av de mest spännande hittills. Med både stora och små projekt i slutfasen ser jag fram emot ett avslut med nystart, ett nytt fotoår tar vid med nya kreativa utmaningar.

“Våtmark – En djupdykning i grunda vatten” är ett av de projekt som färdigställdes under året och utgavs som bok via Bonnier Fakta. Boken blev även utsedd till Naturskyddsföreningens årsbok 2024. Arbetet med projektet sträckte sig över 2023 och 2024 och omfattade allt som hör till bokproduktionen – med text av Anna Froster och formgivning under ledning av Lukas Möllersten. För min egen del har det varit en stor glädje att få skapa bilderna tillsammans med min bästa vän, Patrik Larsson.

Vi har fått besöka platser jag drömt om sedan barndomen och fotograferat våtmarker från norr till söder. Det har varit en givande och inspirerande resa på många plan. Boken släpptes i slutet av september i år och markerar en höjdpunkt i mitt fotografiska arbete.

Året fick en extra guldkant genom ett vistelsestipendium från Svenska Fotografers Förbund – två veckor i grekiska Kavala, fyllda med både nya intryck och kreativt skapande. Det är aldrig helt lätt att lämna Sverige i maj, men jag tog steget och landade i Grekland med en tanke om vad jag skulle arbeta med. Som så ofta blev det dock inte riktigt som man tänkt mig.

Istället bestämde jag mig för att gå tillbaka till rötterna och fotografera spontant, precis som jag gjorde i början av min karriär. Jag vandrade runt i Kavalas omgivningar och lät inspirationen styra, allt analogt. Jag hade med mig tre kameror: en 6×17, en Pentax 67 och en Contax G2 för småbildsformat. För första gången på många år reste jag helt utan digitalkamera. Jag fotograferade det som fångade mitt öga, samtidigt som jag mötte fantastiska människor som visade mig runt.

Arbetsnamnet för bildserierna som jag jobbade med blev Skisser från Kavala, en passande titel för dessa två veckor av utforskande och lekfullt skapande.

Fotografering av katter på bakgator avlöstes av breda landskap med 6×17 kamera.

Ett av årets största glädjeämnen och något som gör mig oerhört stolt är att min bok “Just under himlen” tilldelades pris av Svensk Bokkonst 2024. Det är en personlig och liten bok, men för mig bär den på en djup betydelse. Boken handlar delvis om min hund Siri, som jag tyvärr fick ta farväl av på grund av ålderdom.

Siri var inte bara en älskad följeslagare – hon var också en ständig del av mitt skapande. Under tolv år samlade hon och jag kvistar och grenar tillsammans. Det var en aktivitet som hon älskade, och som blev en vacker symbol för vår tid tillsammans. När Siri gick bort kände jag att jag ville hedra hennes minnen, och det blev grunden till boken.

“Just under himlen” publicerades 2023 och växte fram som en hyllning till det lilla, till de enkla men djupa stunderna i livet. Att den nu har uppmärksammats av Svensk Bokkonst är för mig en fantastisk bekräftelse på att den berört även andra. Prisutdelningen ägde rum på Kungliga biblioteket i Stockholm, en högtidlig och minnesvärd stund som jag alltid kommer att bära med mig.

För mig är det här inte bara ett pris – det är ett sätt att se tillbaka på ett projekt som varit fyllt av både sorg och kärlek, och att veta att Siri och våra stunder tillsammans lever kvar på ett fint sätt.

Om jag ska sammanfatta året, så har det allra mest handlat om att hålla kurser genom Patrik Larssons och mitt gemensamma bolag, Patrik och Roine. Det har varit ett intensivt och givande år, där vi lagt stort fokus på att hitta nya sätt att lära ut fotografi och inspirera andra fotografer. Under hela året har vi arbetat med workshops och kurser, och ett av de starkaste minnena från hösten är våra resor till Fulufjället och södra Öland, där landskapsfotografering stod i centrum.

Samtidigt har analogt fotografi fått ta allt större plats i mitt arbete. Min Chamonix 8×10-kamera har varit en trogen följeslagare och fått följa med på nästan varje resa runt om i landet. Det analoga arbetssättet har en speciell dragningskraft för mig – det är långsamt, eftertänksamt och kräver att jag verkligen är närvarande i stunden. För varje år som går känner jag mig mer och mer hemma i det analoga, särskilt i mina egna projekt där det får ta den tid det tar.

Under året har jag också byggt vidare på mitt bildarkiv med nya fotografier från platser som Öland, Kullaberg, Omberg och Fulufjället. Alla dessa bilder är små pusselbitar i min fotografiska resa, och även om jag ännu inte vet exakt vad de kommer att leda till, finns en tanke om att de kanske en dag blir ett eget projekt.

Men just nu handlar det allra mest om att njuta av att vara fotograf. Att göra det som känns rätt och nära hjärtat, utan att stressa fram något. Det är en frihet som jag värdesätter högt och som fortsätter att forma mitt arbete, både i undervisningen och i mina egna projekt.”