Naturjulkalendern 2024: Magnus Martinsson
I Naturjulkalendern presenterar varje dag en naturfotograf några bilder från det gångna året.
Magnus Martinsson är bosatt på Gotland och sedan 2002 medlem i Naturfotograferna /N och sedan 2024 delägare i WildNature Fotoresor. Han är en ofta anlitad föredragshållare och står också för foto och text i en lång rad publikationer.
“Att leda fotoresor till attraktiva fotomiljöer och ge möjlighet för deltagarna att kunna gå in i en bubbla och helt ägna sig åt foto är väldigt stimulerande och utvecklande tycker jag. Under året har jag lett naturfotoresor till Nordnorge och Ungern samt några workshopar på min hemö Gotland. Årets resor bjöd på några verkligt minesvärda stunder. Ett sådant tillfälle var när gruppen fick möjlighet att på nära håll se en adult vitnäbbad islom fridfullt födosöka och putsa sig i en vik på Varangerhalvön i Nordnorge i kvällningen i juni. Att komma denna normalt sett svårsedda och skygga art så nära och få se fågeln i sitt naturliga beteende var en stor naturupplevelse.
Under april gjorde jag några försök att få se tjäderspel från gömsle i Västmanland. Väderleken var inte riktigt på min sida denna vår. Jag hade suttit i gömsle två nätter. Morgonen till den andra dagen föll snö över tjäderspelsplatsen. Jag kunde följa tjädertuppen spela i det begynnande snöfallet redan från strax efter kl 3 på morgonen. Efter en stund såg jag hur fågeln fick något lömskt i blicken. Med några raska vingslag for tjädern upp i en tall. Några sekunder senare dök plötsligt en varg upp på spelplatsen. Jag satt blick stilla i gömslet. Vargen nosade runt på spelplatsen under någon minut och tog därefter några lätta språng till vänster om mig och försvann vidare i skogen endast ett par meter från mig.
En annan minnesvärd händelse var i Ungern. En av deltagarna hade under en stor del av sitt liv närt en dröm att få se biätare på nära håll. En tidig morgon i maj blev drömmen verklighet. En fuktig, stilla försommarmorgon hade vi en hel flock biätare runt omkring oss. Fåglarna flög ystra runt och satte sig på marken och små buskar helt nära oss. Under denna session fick jag se tårar falla från min gömslekamrats ögon. Jag frågade om något var fel. Mannen bredvid mig förklarade att han inte kunde kontrollera det och att det var glädjetårar. En fin morgon på pusztan i östra Ungern.
Under 2024 fick jag dessutom för första gången uppleva en naturvårdsbränning. Naturvårdbränning är en noga kontrollerad bränning som görs för att tillskapa naturmiljöer som gynnar arter som har någon del av sin livsföring knuten till brända substrat. Genom människans förmåga att släcka vildbrännor i skogslandskapet har många skogsmiljöer kommit att förändras på ett påtagligt sätt. Marken täcks av tjockare lager förna (döda växtdelar) och högre vegetation. Detta missgynnar en lång rad arter. Men genom naturvårdsbränning kan viktiga livsmiljöer för brandgynnade arter skapas. Bränningen ägde rum i augusti på Gotska Sandön.
Små eldar pyr i mossa och ljung. Över alltsammans reser sig en åldrig tallöverståndare på uppemot 400 år som ridit ut hundratals stormar och många bränder, så även denna. Den har tappat stora delar av sitt knotiga grenverk. Men än är det liv i den gamle. Gotska Sandön under sommarens sista skälvande timme den 31 augusti 2024.”