Natur­julkalendern 2024: Magnus Karlson

“Det kan nog vara så att köpet av stuga på Öland 2010 bidrog till att göda foto- och insektsintresset, för det är ju fantastiskt kul och spännande med alla kryp som vimlar omkring på ön. Jakten och samlandet av bilder på dem håller mig sysselsatt den varmare delen av året och i övrigt kan det bli lite landskap både dag- och nattetid som hamnar på minneskortet.

Om jag ska placera mig i en kategori så blir det inom makrofoto jag landar. Det finns ju en uppsjö av motiv bland krypen som är det jag mest ägnar mig åt. Här får jag också ett visst utlopp för mitt teknikintresse med att knåpa ihop diverse utrustning.

En mycket användbar teknik för att öka på skärpedjupet är fokusstackning där man med hjälp av programvara lägger samman flera bilder där skärpeplanet har flyttats mellan exponeringarna. I det träsket har jag hamnat, inspirerad av mästaren John Hallmén som jag också vid några tillfällen haft nöjet att assistera när han hållit sommarkurser i makrofotografering på Ölands Folkhögskola.

Även om det ibland blir ”studiofoton” inomhus är det till övervägande del handhållen kamera med diffuserad blixt som jag använder vid makrofotografering.

2024:

Året som gått känns inte som mitt mest produktiva men när jag nu kollar igenom mapparna finns ändå en och annan bild som kanske kan fungera i Natursidans kalender. Jag hoppas det i alla fall.
Tidigare år har jag efter en hel del målsökande lyckats få hyfsade bilder på några unika skalbaggar. Det är ju bra att ha någon specifik anledning att ge sig ut och spana och även i år hamnade några mindre vanliga baggar i min kamera. Jag får väl ändå vara nöjd på den punkten.

Någon gång under försommaren -23 fick jag syn på en grann bock på tomten men innan jag han blinka och än mindre hämta kameran så tog den till vingarna och drog vidare. Det skulle visa sig att det troligen var till min gode granne den begav sig så han blev ju glad eftersom han vidgat sina vyer och numera inte enbart skådar fåglar utan även långhorningar. Även om jag gladdes åt hans fynd så grämde det mig att ha missat denna snygging. Men – den som väntar på något gott…
I slutet av maj i år precis när jag ska packa in det sista i bilen för hemfärd till Nässjö så får jag belöningen för att jag ofrivilligt delade med mig förra året. Där sitter björkvedbocken och väntar på mig, precis utanför dörren.

Ett av mina favoritkryp som är ett tacksamt men knepigt fotoobjekt. Just i år har det inte blivit någon mer kreativ bild på guldsteklar men de är ju så snygga så även ett artporträtt som detta kan man vila ögonen på några sekunder.

Här har vi en art som jag funderade på att försöka jaga rätt på någon gång. Kanske inte helt lätt eftersom både larven och den fullbildade skalbaggen har sina jaktmarker uppe i trädkronorna där de smaskar i sig fjärilslarver. Så till den milda grad äts det att de på vissa håll nyttjas för att hålla ”skadedjur” i schack.

Ibland ska man ha ”tur som en tokig” eller i mitt fall som en nödig för som jag står där jämte ett träd så får jag syn på den, på väg upp till sitt middagsbord har den mindre larvmördaren stannat till för att vila eller kanske för att jag ska hinna göra klart det jag höll på med och starta upp kamera och blixt. Tack för det, check på den!

Det mesta av mitt fotograferande blir på Öland, men här är en bild som är tagen i hemkommunen. Bokskogar är inte särskilt vanliga i denna trakt men några mil söderut från Nässjö finns en spontant uppkommen mindre skog. Här strosar jag och hunden runt då och då. I närheten finns också en damm där denna bild är tagen.

Om man förmår slita sig från tv-soffan för att antingen ge sig ut i natten eller gå till sängs tidigt för att sedan stiga upp mitt i svinottan kan ”starscape”-fotografering vara karaktärsdanande.
Utgångspunkten från vår stuga strax norr om Stora Alvaret är utmärkt för denna gren inom foto eftersom södra Öland tillhör de områden i Sverige med lägst ljusföroreningar, men det betyder inte att de inte existerar. I denna bild kan man se ljuset från en by i fjärran och det sprids ytterligare av markfukten.

Fotot är en komposit av nio exponeringar, åtta långa trackade av stjärnhimmeln för att reducera bruset och en av förgrunden. Kanske råkar detta förfarande provocera en och annan men det må vara hänt, det är kul hur som helst.

Nu hoppas jag att någon eller några av bilderna har fallit er som orkat ända hit i smaken och kanske till och med inspirerat någon inför kommande äventyr ute i spenaten.
Hälsningar från Magnus Karlson som önskar er
God Jul och ett Gott 2025!”