Natur­julkalendern 2024: Magnus Johansson

• Se fler av Magnus bilder på Facebook.

“Jag är inte mycket av en vintermänniska så när våren kommer och naturen vaknar ur sin vintersömn gör jag den sällskap. Ett säkert vårtecken är paddorna som kryper upp ur sina hålor för att hitta en partner och lägga sina ägg. Ett av mina favoritställen som jag följt i många år är den lilla Barsjön vid Vedemahall utanför Hässleholm. Tidigare år har det funnits mängder med både paddor och grodor i sjön som alla försökt överrösta varandra och trängts om utrymmet. Men antalet har stadigt minskat och i år var det nästan tomt i sjön. I vikarna som brukar vara fulla av ägg likt en prickig geléaktig massa fanns knappt någonting och vissa dagar var antalet individer som jag hittade skrämmande lågt. Miljöförändringarna har krupit ända in på knuten.

Jag började fotografera redan som 13-åring och det var pressfotot som lockade. Lokalredaktionen i Tyringe blev mitt hem när mina jämnåriga gick på sportaktiviteter efter skolan. Att få jobba åt de stora medierna och åka runt värden för att fotografera allehanda konflikter var målet. Det var en dröm som snabbt kom att gå i uppfyllelse. I mitten på 80-talet gjorde jag första utrikesjobbet i Polen när jag var där för att dokumentera Solidaritets kamp mot regimen. Det blev startskottet och nu tittar jag tillbaka på många år av resor och arbetsgivare både i Sverige och utomlands. Efter att ha varit sju år i Mellanöstern för Reuters (2000–2007) flyttade jag hem till Sverige igen. Men med två små töser var det inte längre lika lockande att vara borta lika mycket. I bagaget hittade jag ett macroobjektiv som jag fått som reklam av Canon vid något arrangemang. Det blev startskottet på en ny inriktning på mitt fotograferande.

Den lilla världen blev mitt nya hem. Alla dessa fantastiska insekter som hela tiden funnits där och som jag aldrig reflekterat över. Men ganska snart insåg jag att det var en hotad värld. Timmarna ute i naturen blev allt fler och bilderna publicerades i flera tidningar och kom med på utställningar. Hela tiden fanns det nya arter och miljöer att upptäcka och dokumentera. Vid min favoritsjö, Barsjön, stod en dag en smaragdgrön sandödla framför mina fötter. De hade funnits där hela tiden utan att jag insett det. Efter många timmar krypandes bland ljungen kändes det som om jag nästan blivit vän med gruppen som bor där. Efter flera års fotografering i skogarna runt mitt hem fick jag så 2023 möjligheten att ge ut min första bok Finjasjön. Den skildrar människor och miljö runt sjön och hur vi har påverkat miljön där för både stort och smått.

Att respektera motiven och ta hänsyn till att det är jag som inkräktar hos dem är viktigt för mig. Fjärilar är ett motiv som många älskar. Med sina vackra färger och sommarkänsla ligger de oss varmt om hjärtat. Att fotografera dem kan många gånger vara en utmaning. Sälgskimmerfjärilen lever sitt liv högt uppe bland trädtopparna och kommer bara ner några få gånger för att suga i sig livsviktiga mineraler. Att få bilderna i ögonhöjd med motiven gäller inte bara stora djur utan även insekter. Att sakta åla sig fram på magen på en grusväg för att se sitt motiv fladdra iväg innan bilden satt blev en vana. Men att studera och lära mig hur insekter reagerar och var de lever har hjälpt mig att komma nära och få dem att inte bli skrämda.

Skogspärlemorfjärilarna som håller på att säkra nästa generation lät mig ogenerat dela sin kärleksstund vid Räfshalen utanför Klippan.

I min andra bok På fyra vingar en hotad mångfald, som kom nu hösten 2024, följer jag insekterna och deras utmaningar på nära håll. Det är en grupp som vi håller på att utrota i nästa samtliga av deras livsmiljöer och konsekvenserna är oöverskådliga. Vi får nästan dagligen rapporter om tillståndet bland dem. 

Nu pågår arbetet med nästa bok om Rönne å och restaureringen av den som har påbörjats. Det är norra Europas största restaureringsprojekt av ett enskilt vattendrag. Man kommer att riva de tre kraftverksdammarna som blockerar vandringsvägen för fisken. När projektet är färdigt kommer det att vara fritt flöde från Ringsjön ända ut i Skälderviken. Jag har även flera andra böcker på gång om vår miljö och hur vi missbrukar den. Men det gäller att inte bli hemmablind.

I min trädgård har jag en familj med Igelkottar som återkommer varje år. En art som också är på kraftig nedgång. Det är lika roligt varje gång jag ser dom sniffa rundor i sin jakt på byten. Att titta på när jag kryper runt på magen på gräsmattan med teleobjektivet i hand i jakt på bilden har blivit grannarnas kvällsunderhållning.

Jag vet att det kan låta dumt, men när något objekt har ställt upp på bild och tålmodigt väntat medan jag letat vinklar och klickat i väg flera serier med bilder brukar jag säga ”Tack”. Inte för att de bryr sig eller förstår vad jag menar, men det känns bättre för mig att visa den respekten. Vi lever ju sida vid sida på samma jordklot.”