Flicksländan, tidig morgon och den är daggvåt, jag väntar in de första solstrålarna för att få fin blänk bakom den.
Naturjulkalendern 2024: Lotta Lund
I Naturjulkalendern presenterar varje dag en naturfotograf några bilder från det gångna året.
Kameran har alltid varit med Lotta Lund, men det var på en workshop 2012 på Österlen som hon visste att hon hade kommit rätt. Idag är hon ordförande i BioFoto Sverige och arrangerar årligen en konstrunda i Tierps kommun där hon bor.
• Se fler av Lottas bilder på www.lottalund.se och Instagram: Kolarlotta
“Att vara i naturen är ett måste för det är där jag finner mina motiv men också återhämtning. Motiven är oftast landskap och macro men en och annan fågel eller djur kan hamna framför kameralinsen också. Gillar att utmana mig själv för att utvecklas som fotograf.
2024 blev året som började bra men sen kom en tuff period där kameran blev orörd en lång tid.
I februari var jag på den Norska Naturfotofestivalen och fick en premie (plats 4-10) för en guckuskobild.
Vintern blev lång denna gång, den kom tidigt i november och höll i sig ända fram till maj men när väl våren tog sitt grep kom allt på en och samma gång.
Mosippa, sällsynt och fridlyst, trivs i sandiga torra marker. Viktig del i nordiska ekosystemet och symbol för biologisk mångfald.
Året började att besöka Saras örngömsle (Wild Nordic) med ett par kompisar, örnen höll sig undan men duvhöken däremot höll sig framme men även småfåglar och den färgglada nötskrikan. Men till slut dök den upp, ett kort och intensivt möte innan den flög iväg igen, örnen.
Gömslesittning är någon jag gillar men för många kan detta vara svårt. Att vänta på något som kanske kan komma men så får man en belöning när örnen eller vad det nu är slår sig ner och man kan låta kameran få arbeta en stund för att sedan sitta och njuta av ögonblicket.
Örnen, symbol för styrka och frihet. Med sin skarpa syn så gäller det att hålla kameran stilla tills man ser att den har kopplat av och börjat äta.
I slutet av maj blev det mitt första Ölandsbesök då BioFoto Sverige höll sig landsmöte med årsmöte och vilket spännande landskap. Tyvärr var solen mördande svår och med klarblå himmel gjorde att man fick kämpa hårt. Efter detta blev det en tur till nästa ö, Gotland, där vi hade en tjejvecka med många fina fototillfällen.
Och så klart vill jag återvända till dessa bägge öarna som har så mycket att erbjuda.
Trollskogen, med grenar förvridna av år av hård blåst står de där vid den gotländska stranden.
Jag återvände till Öland igen midsommarveckan och då en kurs i macrofotografering på Ölands folkhögskola. En otroligt kul kurs med härliga kompisar, tidiga mornar med jakt efter insekter (utanför schemat, detta var frivilligt) och lära sig fotografera insekter med blixt bland annat. Jag vet att nästa år kommer jag vandra efter åkanten här hemma letande efter flicksländor tidigt om morgon.
Folkhögskolorna erbjuder många spännande sommarkurser och jag har både gått i Mullsjö och nu på Öland med foto som inriktning. Ett tips jag kan dela med mig.
Flicksländan, tidig morgon och den är daggvåt, jag väntar in de första solstrålarna för att få fin blänk bakom den.
Vi firade också 20 år som kolare. I 20 år har vi gjort en kolmila på höstkanten och att sitta vid en kolmila och bara vara är något mycket speciellt. Mycket arbete är det, mer än vad många tror men just de där dagarna vid milan är gulddagar. Och är det något jag har dokumenterat är det just våra kolmilor, från arbetet i skogen till utrivning, men i år är det första gången jag inte tog ett enda kort.
På den gamla lågan växter de och med dagens sista solstrålar i bakgrunden fångar jag dem.
Hösten kom med färgprakt och i skogarna svampar som är ett nöje att fotografera. Man går och funderar, letar och så står de där på perfekt ställe och ljuset faller in rätt. Man börjar testa olika inställningar och låter kameran arbeta. Man rullar runt på marken, glömd av tid och rum för att få till den perfekta kompositionen och så sitter den där.”
