Natur­julkalendern 2024: Johannes Rydström

• Se fler av Johannes bilder på  johannesrydstrom.com, Instagram eller Facebook.

“Förra året fick jag och min fru vår underbara lilla dotter Ocean. Att ha en 1,5-åring hemma får såklart, med rätta, konsekvenser för antalet timmar i fält. Det mesta av mitt fotograferande har i år därför skett i närområdet runt Växjö. En knapp veckas inventeringsarbete i Jämtland och en handfull kortare turer även utsocknes, till Öland, Blekinge och Skåne, har ändå hunnits med och kunnat funka i familjepusslet. De senaste sju månaderna har jag varit pappaledig och då har det blivit mycket naturpromenader insprängt mellan lekplatsbesöken. Även en hel del krypkörande på grusvägar, med rutan nere och kameran på sätet intill mig, under Oceans mitt på dagen-tupplur

Varje år på Trettondagshelgen har Växjö fågelklubb ett artrally, ett koncept som kanske behöver förklaras för den oinvigde. Vårt artrally innebär att man bildar några lag inför tävlingsdagen, sen skådar man runt från gryning (ibland tidigare) inom Växjö kommuns gränser och försöker notera så många olika fågelarter som möjligt. När det är så mörkt att man inte kan skåda längre, så strålar vi samman för pizza och artgenomgång. Det vinnande laget får oändlig ära fram till nästa års rally. 2024 års upplaga av rallyt blev en bitande kall historia, termometern i bilen visade –22 vid Lilla Attsjön. Hela skogen var som frusen till is. Jag var tvungen att ta en liten paus i artspanandet och fokusera på kameran istället. Bilden är tagen med teleobjektiv tvärs över våtmarken i kraftigt motljus.

Växjösymboler. För mig är kaja lika mycket en Växjösymbol som domkyrkan. Nog inte jättemånga som skulle resonera så, men så är det. Så länge jag kan minnas har jag fascinerats av de stora kajflockarna som drar runt över stan, framförallt under vinterhalvåret. Det kan ibland röra sig om ett par tusen individer, i täta flockar som skiftar skepnad hela tiden. Oerhört häftigt skådespel. I slutet av augusti i år flyttade jag och familjen till en ny lägenhet, med fantastisk utsikt från sjunde våningen. Jag började självklart direkt på en tomtlista (förteckning över vilka fågelarter du har noterat från din bostad) som tickat på fint med bland annat arter som prutgås, ägretthäger, storlom, bivråk, spillkråka, forsärla och stenskvätta. Jag har dessutom redan fotat en hel drös fågelarter i samma träd utanför balkongen som kajan sitter i på bilden. Fantastiskt.

En lördagförmiddag i slutet av april körde jag ut en sväng med dottern med förhoppning om att få till lite bilskådning (fågelskådning från bilen) och kanske någon fotomöjlighet när hon tog sin tupplur. Hon somnade ganska fort och jag började rulla lite sakta på en grusväg som löper genom skog och jordbruksmark, i utkanten av Tegnaby. Efter ett par kilometer hittade jag en hona blå kärrhök som födosökte fram och tillbaka över en äng. Jag svängde av på en liten traktorväg som löpte parallelt med ängen, ändrade kameran till tyst seriebildstagning, för att inte väcka dottern, drog ned rutan och rullade sedan sakta fram och tillbaka på traktorvägen för att hålla mig bra placerad utifrån kärrhökens förflyttningar. I och med att avståndet till kärrhöken var relativt stort så fokuserade jag på att få till miljöbilder. Jag föll snabbt för de vackra träden i skogsridån och gjorde mitt bästa för att lyckas fånga kärrhöken rätt placerad mellan stammarna, då jag ville lyfta fram fågeln i en grafisk kompisition. Detta är den bild från tillfället som jag blev mest nöjd med.

I höstas lanserade jag vad jag kallar Walk Down Memory Lane på mina sociala medier. Det innebär att jag presenterar mina bästa och mest varierade bilder på fågelarter som är noterade i Västpalearktis (Europa, Nordafrika och Mellanöstern). Jag presenterar bilderna familjegrupp för familjegrupp och art för art, en art om dagen, med informativa texter och/eller anekdoter till. I somras lade jag en del tid på att försöka få fler bra bilder på våra svenska svalarter då jag inte var helt tillfreds med mitt bildmaterial för dessa arter. Vid tre olika tillfällen när dottern sov i sin vagn intill mig hängde jag runt vid Kronobergs slottsruin och jobbade på backsvala, som häckar med många par i murarna till den gamla ruinen från Gustaf Vasas tid. Denna bild är från ett av de tillfällena. För den som vill se fler svalbilder eller är nyfiken på andra arter och familjegrupper, följ mig på Facebook eller Instagram.

Dumsnutarna. Så kallades tallbit ibland förr i världen, på grund av sin många gånger extrema oräddhet. Tallbit är en utpräglat nordlig art som häckar i barrskogsbältet från nordligaste Skandinavien och vidare österut genom Ryssland. De flesta år ses det inga tallbitar alls i södra Sverige, men vissa år, någon gång per decennium, så sker det nomadiska rörelser söderut på bred front. Senaste gången detta skedde innan i höst var vintern 2020/2021, och i år var det dags igen. Precis som många trastar och sidensvansar så älskar tallbitar rönnbär och bästa sättet att lyckas hitta arten i södra Sverige under dessa invasionsår är att spana av så många rönnbörsträd som möjligt. På bilden syns två honor (hanarna är rosaröda) som jag fotograferade vid Eke terminal, utanför Växjö, i början av november i år.”