Naturjulkalendern 2024: Annika Jernström
I Naturjulkalendern presenterar varje dag en naturfotograf några bilder från det gångna året.
Annika Jernström är en 52-årig tandsköterska som mår som bäst ute i naturen. "Finns inte bättre mindfulness", men hon har även fällt tårar över vackra skogar som skövlats. Hon vill helst ha ymnigt snöfall eller tidiga vårmorgnar. I år är det två år sedan hon började hjälpa till på Stockholmsområdets artrikaste fågelmatning.
• Se fler av Annikas bilder på Instagram.
“Börjar med att berätta lite om Tyresö Slottsmatning som jag hjälpt till att sköta ideellt i 2 år nu. Tack alla ni som skänkt bidrag till den, ni är många och det gör att vi kan ha den igång. Vi är den artrikaste matningen i Stockholmsområdet och i år är vi hela 14 stycken som hjälps åt. Förutom fåglarna vid matningen så finns skäggmesar, strömstarar, kattugglor, storskrakar, skäggdoppingar, andra andfåglar i parken. Även kungsfiskare skådas då och då.
Vi har en Facebook-grupp som jag skapade, så gå gärna med i den. Där finns också en beskrivning om hur ni hittar till matningen. Parken är väldigt vacker och det finns flertal caféer att fika på om man inte har med sig egen matsäck.
Oftast ligger jag ner när jag fotar fåglar så min bild härifrån blir på vår söta rödhake.
Flera gånger om året åker jag till Råstasjön, tycker det är väldigt trevlig eftersom man kan promenera runt sjön, man kan även gå och promenera runt Lötsjön som ligger i anslutning.
På våren är det mycket andfåglar som har ungar. Vintertid har de 2-3 matningar igång och de matar även gråhägrarna. Mäktigt att se dem så nära och vill man kan man ha med lite egen färsk fisk som strömming. Då blir de extra glada och man kan få fina bilder. När jag jobbar och står där på jobbet och tittar ut och ser snön falla, då kryper det i kroppen för då vill jag bara hit, hit till gråhägrarna.
På våren flyttar de ut till Isbladskärret på Djurgården där de bygger sina bon högt uppe i träden vid kanalen.
Ett tips jag har är att åka till Tanto på söder och gå längs Årstaviken. Där möter man i stort sett alltid de vackra mandarinänderna. En snöig dag fick jag till en riktigt mysig bild på honan. Hon kommer alltid lite i skymundan från hanen eftersom han är så färggrann. I år fick de flera ungar och skaran växer i Sverige. Paren sägs hålla ihop livet ut.
I april åkte jag med båten över till Åbo och sedan vidare med bilen i 11 timmar tills jag var hos Lassi Rautiainen och hans Kuikka camp. Satt i björngömsle och ett mindre gömsle där järven och björnen kom väldigt nära – bara några meter ifrån. Man får verkligen puls. Gömslet man sitter i känns som ett korthus som kan rasa när som ifall björnen skulle råka luta sig mot det. Hade ju önskat lite snöfall såklart men man kan ju inte få det jämt. Har varit där en gång tidigare på hösten då vi hade varmt ljus och fick helt andra bilder.
Vi begav oss iväg från Stockholm via Värmland och vidare till Runde i juni. Norge är ju helt fantastiskt med sina höga berg och vatten som dalar utför dem. Bara resan dit var en magisk upplevelse. Vi bodde på Runde miljöcenter i egen liten lägenhet i hela fem nätter. Första promenaden upp för berget var tung. Jag har fibromyalgi och ofta mycket ont i musklerna. Tre gånger gick vi upp till de vackra lunnefåglarna. I fint väder, kraftig blåst, i regn vilket var roligt eftersom det blev varierade bilder. Hade hoppats att få fler bilder då de kom med fisk i sina näbbar. I augusti går föräldrarna med sina ungar nerför berget och hoppar sen ner i vattnet. Först efter två år kommer ungarna tillbaka till boplatsen för att kolla in de vuxnas beteenden, vid fem års ålder så bildar de par och häckar. Vi fotade många skärpiplärkor, gravandsungar, fiskmåsungar, tofsmesar, drillsnäppor och många andra fåglar.
Det klara vattnet med all tång och sjögräs värmde i hjärtat. Var även havsanemoner och annat liv i vattnet. Bara satt där och luktade – kände mig lite som Ferdinand på julafton. Lycklig och alldeles lugn.
Önskar er alla en riktigt fin jul och gott nytt år! Hoppas vi ses, kram från mig.”
