Det blev några turer ut till vår hemmafyr Nidingen ute i Kattegatt, som för övrigt fyllde 400 år som fyrplats i år. Det är också världens äldsta dubbelfyr, dessa fyrtorn är idag byggnadsminnesmärkta av högsta klass, riksintresse. Ön är en av de mest spektakulära på hela västkusten, då den består av en långsträckt drumlin med flera undervattensrev. Ön är Sveriges enda häckningsplats för tretåig mås och en av de större lokalerna för tobisgrissla. Nidingen, Halland, juli 2024
Naturjulkalendern 2024: Annette Seldén
I Naturjulkalendern presenterar varje dag en naturfotograf några bilder från det gångna året.
Annette Seldén har fotograferat sedan början på 80-talet, är sedan 2008 invald i föreningen Naturfotograferna /N, numera föreningens ordförande och har deltagit i ett stort antal fotofestivaler och utställningar genom åren.
Hon är en utpräglad landskapsfotograf och porträtterar landskap på alla nivåer, från luften, på land och under vattnet.
På senare år har undervattensfotograferingen dominerat, framför allt runt om i Halland, där Annette verkar och bor.
• Se fler av Annettes bilder på seldenphoto.se och Facebook.
“Mitt fotografiska år kickade inte igång förrän i mars. Dessförinnan ägnades mycket av tiden åt bland annat styrelsearbete och förberedande av Naturfotografernas egen programpunkt på Naturfotodagen i Västerås som gick av stapeln i februari.
Som monument uppståndna ur dimman står de gamla träden, olika gamla med olika skepnader. Men dimman döljer en bister verklighet. Under dimslöjorna, i dalstråken avlöser kalhygge efter kalhygge varandra, varvat med plantager av träd i raka led, ruta efter ruta. Idre, Dalarna, mars 2024
Så väl i mars blev det en tur till Idrefjäll för lite skidåkning och umgänge med familjen. Tyvärr så klantade jag till det och ”lyckades” att halka så jag skadade benet. Det blev inte så mycket skidor, men lite fotografering i närområdet.
Några veckor på försommaren slog värmen till och då passade det bra att leta efter lövgroda tidigt på morgonen, när daggen och fukten skapade spännande reflektioner i solljuset. Södra Sverige, maj 2024
Under våren har jag hjälpt till med att ta dokumentära bilder i några naturområden som hotas av exploatering. Kul när man kan vara med och bidra med sådant. Bilder är ju ändå något av de mest kraftfulla verktygen i naturvårdsdebatten.
En sak är säker, det är skört för många arter. En enda faktor kan slå ut ett helt bestånd på lokal nivå. Här i södra Sverige, framför allt i de kustnära regionerna, är spridningskorridorerna färre och färre, och arter trängs samman i små öar av natur.
Det blev några turer ut till vår hemmafyr Nidingen ute i Kattegatt, som för övrigt fyllde 400 år som fyrplats i år. Det är också världens äldsta dubbelfyr, dessa fyrtorn är idag byggnadsminnesmärkta av högsta klass, riksintresse. Ön är en av de mest spektakulära på hela västkusten, då den består av en långsträckt drumlin med flera undervattensrev. Ön är Sveriges enda häckningsplats för tretåig mås och en av de större lokalerna för tobisgrissla. Nidingen, Halland, juli 2024
Exploatering sker i en aldrig sinande takt, åkrar förvandlas till gigantiska logistikhallar omgivna av asfalt, bostadsbebyggelsen äter sakta men säkert upp åker- och ängsmarkerna, avverkningar bryter isär tidigare sammanhängande skogsområden. Människan och hennes behov sätts alltid i första rummet och natur får stryka på foten för som det så fint kallas; samhällsnyttan.
Efter tre dagars skyfall kom äntligen sol och värme och den lilla badplatsen längst in i fjorden översvämmades av badsugna barn och vuxna. Bilden skildrar glädjen ovanför ytan och det katastrofala under ytan. Just här i detta området har ca 70% av allt ålgräs försvunnit de senaste fem åren. Kungsbackafjorden, Halland, augusti 2024
Sommaren blev mycket blöt här på Västkusten med skyfall och översvämningar under juli. Jag passade på att ge mig ut på lite fridykning med kameran för att dokumentera hur kraftiga regn påverkar både fjorden och insjöarna negativt. Skyfall orsakar kraftig erosion på mark som brutits upp till exempel plöjd åkermark, markberedda kalhyggen, dikningar och så vidare. Brunifieringen försämrar siktdjupet så solljus inte kan tränga ned och vegetationen under vattnet dör. Efter att ha publicerat bilderna i sociala medier så hörde Radio Halland av sig och gjorde en längre intervju. På deras sociala media blev det sedan en stor snackis där många lokalbor trädde fram och vittnade om en kraftigt försämrad ekologisk status i fjordar och vikar. Det borde vara nog med argument för att myndigheterna måste göra något akut, innan vårt marina ekosystem är bortom räddning.
Här är en kort film som beskriver läget
I augusti var det äntligen dags för en utställning. Jag fick förmånen att få ställa ut på Naturum Fjärås Bräcka i norra Halland, en utställning som enbart handlade om livet under ytan, där huvuddelen av bilderna var från halländska vatten. Den blev mycket uppskattad med många besökare under de två månader den hängde uppe och fick också stor medial uppmärksamhet i lokalpressen.
Hösten har ägnats åt att hand om byggnader på gården, så det har varit sparsamt med fotograferandet, men några kvällar och mornar var gudomligt vackra, för vackra för att inte förevigas. Ett rådjur kikade fram bakom buskaget ute på min vallåker i det sista skymningsljuset Vallda, Halland, september 2024
Nästa år kommer jag troligtvis att behöva ägna mycket tid åt ett större utställningsprojekt i Naturfotograferna, så kanske får kameran stå tillbaka, men då jag bor mitt ute i spenaten så är jag trots allt ändå lyckligt lottad att bara knalla ut från dörren och hitta naturmotiv!”
