Gässlösa naturreservat i Halland - bokskog i höstskrud, ja, det är något väldigt speciellt. Färgerna, som sprakar i alla nyanser av gul-orange-rött.
Naturjulkalendern 2024: Agnetha Lundberg
I Naturjulkalendern presenterar varje dag en naturfotograf några bilder från det gångna året.
Agnetha Lundberg, bosatt i Göteborg, har fotograferat i många år och blev 2016 invald i Naturfotograferna/N. Hon fotar främst landskap, både det stora och det intima landskapet. Hon kan ligga i timmar på blomsterängen och leta motiv.
I år minns hon tillbaka på sitt bästa beslut någonsin och hur hon hittat tillbaka till inspirationen och glädjen med fotograferandet igen.
• Se fler av Agnethas bilder på agnethalundberg.se och Instagram.
“Det slog mig för ett litet tag sedan att det är i år 20 år sedan jag bestämde mig för att ta upp mitt fotograferande igen och investerade i en digital systemkamera. Då minns jag att jag egentligen kände mig helt galen för inköpet skedde samtidigt som jag blev arbetslös 50 procent. Det är väl egentligen då man skall hålla hårt i sina sparade pengar och inte spendera dessa på ”onödiga ting”. När jag väl fick nytt jobb igen i slutet av 2004 så firade jag inte med ett glas champagne utan med att köpa mitt första macroobjektiv.
Jag inser idag att dessa två beslut var nog de bästa jag tagit. De här 20 åren har jag lärt mig att se min omgivning med helt nya ögon. Jag har hittat tillbaks till vår fantastiska natur igen och fått uppleva många små naturpärlor i vårt avlånga land. Jag har tyvärr också lärt mig se hur vår natur förändrats och skövlats. En AW har fått en helt ny innebörd. Ett glas vin i en bar med arbetskamraterna är utbytt mot en kvällsstund bland vitsipporna.
Hur har då mitt fotografiska 2024 varit? Jo, jag kan känna mig nöjd för glädjen och inspirationen med fotografering är tillbaka igen.
Våren blev återigen en hektisk period för då skruvades macrot på och jag njöt bland vårblommorna. Tänk, i år hittade jag äntligen ett helt fantastiskt liljekonvaljställe och det nästan på krypavstånd från där jag bor. Så nästintill mitt i Göteborg finns det en bit lövskog där liljekonvaljen frodas. Dit tog jag mig på lätta ben för att under några timmar njuta, fotografera, dricka kaffe och slåss med myggen.
Tänk att nästan mitt inne i en storstad hitta detta lilla smultronställe, där marken är helt täckt att liljekonvaljer. Tänk att bara man avviker lite från den rejält trafikerade gatan stiger man in i en liten lövskog och får njuta av denna vackra och välluktande lilla blomma.
Den här våren fick jag också tid över att åka upp till Kinnekulle några dagar. Målet för min resa var guckusko, ramslök och kanske en och annan orkidé. Visst hade jag turen på min sida för guckuskon blommade, så gjorde även ramslöken. Jag vandrade runt med huvudet nerböjt och ögonen på helspänn för att leta efter orkidéer som bara blommar däruppe.
Guckusko Uppe på Kinnekulle vandrar man ner för en liten stig och så är dom där, den vackra och ståtliga orkidé.
Ramslök
Även denna bild är från Kinnekulle i Västergötland där ramslöken nästan skapar en illusion av snö i fagra maj. Det luktar så gott i havet av ramslöken, ja, man blir ju hungrig på kuppen. Då passar det perfekt att stanna till och låta sig serveras ramslökssoppa till lunch.
Jag började under sommaren så smått planera för min årliga road-trip och bestämde mig för att återigen besöka Hälleskogsbrännan, det stora brandområdet i Västmanland. Det är 10 år sedan branden rasade, den största skogsbranden i Sverige i modern tid. Jag har besökt området vid två tidigare tillfällen, nämligen 2016 och 2020. Jag såg verkligen fram mot att återigen komma dit och se vad som hänt och hur naturen förändrats. När jag tittar på mina bilder från 2016, då rallarrosen så effektfullt täckte marken medan förkolnade, svarta och kala trädstammar sträckte sig upp mot skyn. Idag är många brandskadade träd fortfarande kvar men rallarrosen har fått ge vika för sly som växt rejält under de här åren.
Hälleskogsbrännans naturreservat som bildades efter den stora skogsbranden. Där har naturen fått sköta sig själv och återhämta sig efter bästa förmåga. Jag tycker det visar hur sinnrik vår natur är som om vi bara ger den chansen har en förmåga att växa upp igen.
Vad är en höst utan en bokskog omsvidad till sin höstdräkt. I år blev det inget Söderåsen men däremot stiftade jag bekantskap med ett nytt litet naturreservat i närheten av Varberg. Oj, vilken upplevelse! Jag blev helt betagen och vandrade runt med kameran och ett litet leende på läpparna. Slog mig ner, njöt med kaffekoppen i handen och spanade efter kompositioner. Hit kommer jag definitivt att återvända igen. Våren där, i lövsprickningen, ser jag fram emot, men dit är det ju tyvärr några månader kvar.
Gässlösa naturreservat i Halland – bokskog i höstskrud, ja, det är något väldigt speciellt. Färgerna, som sprakar i alla nyanser av gul-orange-rött.
