Naturjulkalendern 2023: Mia Olovsdotter
I Naturjulkalendern presenterar varje dag en naturfotograf några bilder från det gångna året.
Drivkrafterna bakom Mias stora intresse naturfotografi är lika delar av naturupplevelser, fotograferande och berättelser. Mia är lärare i biologi, kemi och fysik och använder sina naturfotografier i sin undervisning kring kunskap om naturen och bevarande av denna. Att engagera unga i en hållbar framtid ligger henne nära om hjärtat. Under de senaste åren har Mia med sin kamera dokumenterat djur – och växtliv i syfte att berätta och sprida kunskap om sällsynta friska ekosystem med rik biodiversitet. 2022 valdes hon in i Naturfotograferna/N.
• Se fler av Mias bilder på hennes hemsida olovsdotter.com, Facebook och instagram
“Under en av årets allra första dagar besökte jag och en vän Vänga Mosse i Fristads kommun. För länge sedan var denna mosse en issjö, men under drygt ett sekel har den vuxit igen mer och mer och en s.k. högmosse har formats. Man kan se många fastmarksöar i mossen och de lär bestå av isälvssediment, som är en kvarleva från den senaste inlandsisen för 10 000 år sedan. Under den varmare tiden på året finns här ett rikt fågelliv, men denna kalla januaridag var det stilla och tyst.
Under januarimorgonen låg den isblå timmen kvar hela förmiddagen och landskapet var höljt i dunkelt ljus. Naturupplevelsen kändes så finstämd och stillande när vi vandrade ut på de snötäckta spångarna som ledde oss genom högmossen.
Under vår och sommar brukar jag paddla ut under tidiga morgnar och fotografera och så även nu i år. Mina favoritbiotoper är skogssjöar, tjärn – och myrmarker. Min kajak är lätt att transportera. Jag använder en liten kärra som jag drar den på över stock och sten till de platser jag valt ut. Kajaken som är en s.k. rekreationskajak har en bred och bekväm sittbrunn där jag får plats med all den kamerautrustning jag behöver.
I maj i år åkte jag upp till nordvästra Värmland och ett litet vildmarksområde i Lekvattnet kommun. Under de senaste fyra åren har jag vid ett flertal tillfällen besökt en långsträckt tjärn uppe på Ormhöjden. I och vid denna tjärn får naturen vara ifred och det hör till ovanligheterna idag. Jag är förtrollad av denna plats som är så otillgänglig och jag har funnit att här är den biologiska mångfalden stor. Bäver, fåglar, småkryp och växtlighet bildar sinnrika näringsvävar som hänger ihop och är beroende av varandra. Att få uppleva denna artrikedom från min kajak och så nära vattenytan är fantastiskt.
Under en av morgonturerna träffade jag på en Grönbena vid tjärnens mjuka kant. Den våtmark som breder ut sig här på grund av bävrarnas aktivitet gynnar vattenlevande djur och vattenkrävande fåglar. Grönbenorna som hälsar på hittar gott om föda innan de flyger vidare norrut.
Naturupplevelsen är vackert stillsam strax innan, under och efter gryningen uppe på Ormhöjden. Om man har tur sveper sjöröken över vattenytan. Mina paddeltag är tysta och långsamma för att inte störa. Kajaken glider lätt runt de små labyrinterna av mossa, kärrull och gräs som bildar ett nätverk över ytorna. Men ljuden runt omkring är desto mer livfulla. Under våren hörs orrspel vid en stormyr längre bort. Göken är alltid närvarande i något väderstreck och grodor kväker vid vattenytan.
Denna vår hade jag turen att träffa på två tranor som mellanlandat vid tjärnen. De var så upptagna av födosök att de inte märkte mig när jag gled förbi dem i kajaken.
Under sommaren var jag ute med kajaken i en skogssjö i Härryda kommun. Den ligger i min barndoms trakter i ett område av särskilt värde för friluftslivet. I denna sjö får storlommar häcka i lugn och ro utan ytterligare strandnära exploatering och ljudet av båtmotorer eftersom sjön är vattentäkt. Sjön och vattendragen reglerar sig själva och just storlommen som är känslig för ändringar av vattennivån vid häckning får en fredad plats här.
Under en av sommarens morgonturer träffade jag i juli månad på ett par storlommar som kommunicerade med varandra på sitt speciella vis. Under ett kort ögonblick reste sig den ena storlommen upp och skickade iväg sig själv genom att åka kana på vattenytan. Det var ett fantastiskt skådespel som var över på ett ögonblick!
I månadsskiftet september/oktober hölls Naturfotograferna/N:s höstmöte uppe i Dovre fjäll i Norge tillsammans med de Norska/NN och de finska yrkesnaturfotograferna. Det blev en spännande helg med nya vänskapsmöten, varvat med föreläsningar och gemensamt naturfotograferande. Under en dag fick vi möjlighet att fotografera myskoxar i sin miljö. På 1940-talet förde man in ett tiotal myskoxar till Norge från Grönland. Utsättningen skedde just i Dovre fjäll eftersom man funnit att där gav klimatet de bästa förutsättningarna för ett lyckat resultat. Nu 80 år senare finns det ca 200 myskoxar på Dovre fjäll.
Jag är fascinerad av detta istidsdjur som så fantastiskt lyckosamt anpassat sig under miljoner av år till en hård miljö. Under en septemberdag träffade vi på en flock med 12 individer som vi på ett säkert avstånd följde under ett par timmar. Det var en underbar naturupplevelse för mig att få se dem i detta vackra och storslagna landskap.
Jag vill passa på att önska er en God Jul och ett Gott Nytt År! Hoppas vi alla får ett fint 2024 i naturens tecken.”
