Naturjulkalendern 2023: Martin Arvidsson
I Naturjulkalendern presenterar varje dag en naturfotograf några bilder från det gångna året.
Martin Arvidsson bor i Kalmar och har bara fotograferat i några år. Han har fåglar och djur som favoritmotiv, men skulle vilja fotografera mer dokumentärt och exempelvis belysa miljöproblemen med sina bilder.
• Se fler av Martins bilder på Instagram, Facebook eller https://arvidsson.photo
“Precis som under de tidigare år som jag har fotograferat så har fokus legat på mitt närområde, i och runt Kalmar samt Öland. Så det brukar inte vara någon större brist att hitta motiv.
Jag har enbart fågelskådat och fotograferat i cirka fyra år och därmed finns det många arter som för mig blir nya att hitta och fotografera.
Ölands södra udde har blivit något av en favoritlokal särskilt utanför högsäsong under sommaren. Den ensliga väderpräglade miljön är något som jag verkligen trivs i. Men även mer lokala områden har visat sig gynnsamma.
En eftermiddag i början av mars besökte jag en lokal i närområdet där en amerikansk besökare hade hållit till, en ringand. Tyvärr visade sig den inte den här kvällen men precis när jag skulle gå hem prasslade det under bryggan bredvid. Ut kröp en rejält sömndrucken mink, en invasiv art som många säkert känner till. Det var lite vemodigt i och med att jag vet att det finns mycket fågel i området, men nu är den inrapporterad och förhoppningsvis infångad.
Under de senaste åren har solen blivit mer och mer aktiv, något som går i cykler på cirka 10 år. Jag har varit astrofoto-intresserad sen jag startade med fotografering men mest hållit mig till vintergatan. Med denna ökande aktivitet och rykten om norrsken långt söderut började jag gräva runt efter olika sidor och tjänster som kunde hjälpa till att förutse prognoserna.
I slutet av april, precis innan det börjar bli för ljust att fotografera på natten small det till. Ett av de största på många år enligt ideella Facebookgruppen Norrsken Sverige. Jag var som tur ute och fick se en rejäl show inne från centrala Kalmar.
23 april var det rejält norrsken, det största på många år. Jag var inte sugen på att gå ut men telefonen slutade inte plinga med fler och fler “nu är det på gång” notiser. Till slut gav jag med mig och ut. Timingen kunde inte varit mycket bättre och jag fick se en rejäl show. Här i bilden dök även en häger upp, kanske kan man klassa det som fågelfoto?
I år kände jag att jag ville ha något mer kontinuerligt projekt att fokusera på, när våren började komma tillbaka visste jag att det tidigare år funnits skäggdoppingar som höll sig nära centrala Kalmar. Väldigt lovande och det visade sig fungera utmärkt. Under hela försommaren kunde jag följa ett par med allt från deras spel, bobyggande, parning, slagsmål om boet med andra par, och påbörjad ruvning. Efter detta drog jag mig tillbaka i väntan på lyckad häckning men detta inträffade tyvärr aldrig. Jag såg även paret börja bygga nya bon men även där misslyckades häckningen, olyckligt men så är naturen ibland.
Ett annat par i närheten hade det omvänt och lyckades med två häckningar på kort intervall, även där hade jag möjligheter att fotografera och följa när ungarna åkte passagerare, fick småfisk, och tillslut började fiska självständigt.
Under slutet av maj var ungarna ute och hade lämnat föräldrarnas ryggar. Inte riktigt självständiga nog att fiska själva men föräldrarna hade fullt upp att mata. Den explosiva ökningen av spigg till följd av avsaknaden av större rovfiskar är bevisligen inget som skäggdoppingarna tackar nej till.
Sommaren är en lugn period för min del, jag är absolut ingen morgonmänniska så blir det fotografering är det fram mot kvällen. Jag spenderade mycket av den här tiden av året med att leta lokaler som jag tyckte såg intressanta ut fotomässigt.
Desto djupare jag gräver ner mig i fotograferingen desto mer får jag upp ögonen för miljöproblemen som växer sig allt större. Fotograferingen har paradoxalt nog blivit någon form av terapi samtidigt som man exponeras för problemen på ett annat sätt än att bara läsa om dem. Jag har börjat engagera mig mer i frågorna och vi får se vad framtiden har att erbjuda.
I mitten av maj begav jag mig mot centrala Kalmar där jag hade sett en familj med kanadagäss kvällen innan. Jag hoppades på några fina morgonbilder, något jag absolut inte brukar göra, men visst fanns de där och efter lite försiktighet började ungarna närma sig medan vakande föräldrar höll stenkoll på mig.
Mot sensommaren begav jag mig ut och leta vadare. Väldigt många passerar de öländska kusterna, ibland hittas det även någon raritet som larmas ut snabbt på de lokala banden. Men jag är glad oavsett motiv. Ofta genom att hålla mig borta från larmen kan jag fotografera mer i fred. Det är dock inte utan motgångar i form av skygga fåglar, beskyddande kor och lite väl aggressiva tjurar, men håller man i så brukar det ge resultat.
Överlag är jag nöjd med mitt naturfotoår. Jag hoppas kunna resa lite längre nästa år även om jag trivs mycket bra där jag bor. Vårt land är ändå väldigt avlångt med mycket att se.
Jag skulle även vilja försöka fokusera mer på dokumentärt arbete och hjälpa till att belysa problemen med förlust av biologisk mångfald med mera.”
En sen kväll i juli i ett försök att leta vadare besökte jag Västerstadsviken. Ingen lycka den dagen, men på vägen tillbaka kryllade det av snäckor på stigen, jag räknade minst 20 stycken på mindre än 50 meter. Ett fint men oväntat möte gav resultat åt kvällen tillslut.
