Natur­julkalendern 2023: Magnus Nyman

• Se fler av Magnus bilder på www.magnusnyman.se, Instagram och Facebook

Magnus Nyman har vunnit flera prestigefyllda priser för sitt arbete. På 90-talet blev han den yngsta personen någonsin att bli tilldelad Naturfotograferna/N och Kodaks naturfotostipendium och tog även emot andrapriset i Wildlife Photographer of the Year. Han har gjort fyra böcker och medverkat i ett flertal. ”Kronhjort” tillsammans med Poul Erik Jensen och Göran Bengtsson, ”Dovhjort” med Leif Karlström, ”Vildsvin” med Sture Markström samt ”Jaktens själ” tillsammans med Göran Bengtsson.

Vilda djur utgör Magnus största intresse och favoritmotiv. Han brinner för viltvård och engagerar sig i frågor om hur vi ska förvalta och vårda våra vilda djur. Som fotograf och reporter har Magnus främst arbetat med att producera reportage för svenska och utländska tidningar och magasin. Bland hans kunder återfinns namn som Naturvårdsverket, Svenska Jägareförbundet, WWF Eko, Sveriges Natur, Illustrerad Vetenskap, DN, Aftonbladet, Expressen med flera.

Sedan 2004 ordnar Magnus fotosafarin och fotokurser där en stor del läggs på att lära känna och förstå djuret som är motivet. 

Magnus Nymans fotoår 2023

“En nystart med fotograferingen. När covid kom för några år sedan så tvingades jag att ställa in en massa planerade fotoresor. Det blev inte bara ekonomi och resor som blev lidande utan även inspirationen att fotografera fick en rejäl nedgång. Jag har de senaste år gått mycket i naturen men ofta utan kameran. Det har blivit upplevelserna som har fått stå i centrum och inte jakten efter bilderna. För inget slår väl att se en räv som hoppar efter sork eller hackspett som febrilt försöker få fatt i något ätbart långt där inne i trädgrenen. Förra året började jag så smått med kameran på nytt och nu under 2023 har det blivit mer fotografering igen.

Den som håller på med fotografering håller säkert med mig i att en ny pryl i kameraväskan kan ge en kick åt fotograferingen igen. Så också för mig då jag innan årets Afrikaresa passade på att ta ett litet steg mot spegellöst. Fotoåret har dessutom inte blivit sämre av att turen varit på rätt sida några gånger. Här får ni följa med på några spännande möten med vilda djur.

Björnen

I slutet av nittiotalet hade jag min egen åtel och gömsle i norra Dalarna. Men när jag besökte östra Finland så var det så mycket fler björnar framför kameran där så jag åkte hem och plockade ner mitt gömsle. Sedan 2004 har jag tagit med mig någon eller några fotogrupper till björnarna varje år. Ofta när man läser en dramatiserad berättelse om något björnmöte så beskriver författaren hur björnen gick upp på bakbenen i anfallsställning. Men det är helt fel. Björnen ställer sig upp för att få en bättre överblick av terrängen. Här har björnen troligen skymtat något i skogen bakom gömslet som gör att den ställer sig upp för att se bättre. Kanske kommer det ytterligare en björn så det är bäst att göra sig beredd i gömslet.

Äntligen vargar igen

Jag har många gånger sett och fotograferat vargar under fotoresorna till östra Finland. Några år då turen inte varit på rätt sida och ett par år utan björnresor på grund av pandemin, gjorde det var många år sedan senaste gången nu. Men denna sommar blev det fina vargupplevelser igen. Redan första kvällen så kom först en varg och en timme senare ytterligare en och passerar myren där vi sitter. Den tredje kvällen är jag åter på samma myr igen. Den här gången kommer vargarna när det är som mörkast. Men den ljusa sommarnatten gör att det är fotoljus hela dygnet och vi bjuds på en timmes vargbeteenden. Det är ett vargpar som jagar bort björnar över myren så vatten och tuvor stänker. Sedan kommer de tillbaka och revirmarkerar framför gömslet och på björnens kadaver. Då dyker björnen upp igen. Den lärde sig inte läxan första gången och jagas åter på flykten. Vargarna kommer tillbaka och söker av myren som ett par segelbåtar som kryssar sig fram genom tuvullen innan de sakta försvinner in i skogen igen. När solen åter är uppe och lyser på myren dyker även en järv upp. Även den revirmarkerar, på vargens markering, innan den försvinner in i skogen. 

Lappugglan

En kompis i Finland hjälper ugglor med boplatser. När han hittar nedfallna träd som är ihåliga så kapar han dem i lagom längd och om det behövs så monterar han en botten i hålet. Sedan reser han upp stammen igen och skapar på så sätt ett torrträd eller högstubbe som erbjuder en boplats till ugglor och andra fåglar. Några nya stubbar varje år har, med åren, givit en skog full av lämpliga häckningsplatser. Just denna sommar besökte vi en sådan återskapad stubbe där det bodde en lappuggla. Varje gång han närmar sig ugglan så pratar han med den, som en gammal vän, så den vänjer sig vid att han kommer. Här kommer den inför landning i motljuset en solig eftermiddag. 

Målad varg

Afrikansk vildhund, även känd som painted wolf eller hunting dogs, är en utrotningshotad art. Ett av de mest akuta problemen är deras behov av stora, sammanhängande livsmiljöer för deras överlevnad. Tyvärr korsar vägar och järnvägar deras områden och delar upp stora vildmarksområden i mindre fragmenterade delar. För många djur är detta inte nödvändigtvis ett problem, men för vildhundarna som kräver stora ytor blir det en utmaning. Dessa djur föredrar också att röra sig längs med vägar och blir därför offer för trafiken.

I år hade vi förmånen att följa just dessa vildhundar vid några tillfällen under en tvåveckors fotosafari i Sydafrika. Då de förflyttar sig rör de sig snabbt och under jakt är det nästan omöjligt att hålla jämna steg med dem. Just denna dag hade de lyckats döda en impala. Efter att ätit sig mätta tog de ett svalkande bad i ett närliggande vattenhål. Att se dessa magnifika varelser i deras naturliga miljö är en upplevelse. Man förstår också vikten av att skydda deras livsmiljö.

Den skygga leoparden

Leoparden är en mästare på att klättra och, om den kan, tar den med sig sitt byte upp i ett träd för att få äta i fred från exempelvis hyenor. Den här katten hade kvällen före dödat en impala och tagit med sig upp i trädet. Nu på morgonen, när vi besökte den, så låg den på en gren och gnagde på de sista köttbitarna. När solens strålar började bli alltför varma så bestämde den sig för att klättra ned och söka lite skugga.”