Naturjulkalendern 2023: Camilla Noresson
I Naturjulkalendern presenterar varje dag en naturfotograf några bilder från det gångna året.
Camilla Noresson är en hängiven naturfotograf som ofta hittar sina motiv i närmiljön i Skåne. Varmast om hjärtat ligger makromotiven med vacker bokeh, naturens mönster, utsnitt och figurer men tätt därefter kommer kustlandskapet och skogen.
• Se fler av Camillas bilder på camillanoresson.se, Instagram, VERO eller Facebook.
Camillas förhoppning är att bilder bidrar till en ökad medvetenhet och ger insikt i att vi måste förvalta planetens artrikedom och biologiska mångfald, dvs vårt naturarv, väl då det är grunden till alla individer och arters existens inklusive vår egen.
Mitt fotografiska år 2023
“Mitt fotografiska år har bjudit på en hel del när man tittar i backspegeln. Våren drar som vanligt igång med en rivstart och allt lever upp. Man tycker man har massor med vårblommor i sin bildbank men man måste ta nya. Det kan ju också bero på att bakom sig har man haft några väldigt entoniga och grå månader så man har längtat efter ljus och färger.
Titel: ”Shines”
Vitsippan är ett måste om våren och jag försöker hitta nya infallsvinklar på den i mina bilder varje vår. Inte det lättaste men vid en bäck kan man roa sig en bra stund med ett makroobjektiv. Här skiner solen i bäcken och det glittrar och skapar en bubblig bokeh. Till vänster hade jag ett träd och där var det skugga. Istället för att gå så nära vitsippan så lade jag mig en bit ifrån och kunde komponera den lilla solbelysta vitsippan framför det skuggiga trädet. Det tyckte jag gav fina kontraster.
Då klimatet har ändrats känns det som vi bara har tre, ja nästan bara två, årstider här nere. Temperaturen stiger fort efter mars och ena veckan har man vinterjacka och nästa vecka har man sandaler för att det har blivit väldigt varmt. Detta gör ju att allt fullkomligt exploderar i naturen och man har svårt hänga med i svängarna.
PhotoNatura/PN skulle ta en tur till Lurö och Djurö i Vänern och jag hakade på. Vänern som är Sveriges största sjö med sina 5 450 km2 och 22 000 öar är som ett innanhav och kallas ju också Vänerhavet.
Titel: ”Djurö forest”
På huvudön i Djurö nationalpark fann vi en relativt opåverkad och orörd natur som fått sköta sig själv. Det finns kvar några mindre ytor kulturmark då ön var bebodd sedan 1500-talet av fyra familjer som livnärde sig på fiske och en liten odling. Dock har den varit helt obebodd sedan i slutet av 1800-talet. Att det var dimma då vi anlände gjorde ju inte skogen mindre mystisk och sagolik precis.
På Lurö kan man bo och där finns till och med en restaurang. Eftersom vi hade lyxen att ha egen skeppare med egen båt så blev det en dagstur till Djurö nationalpark. Både Lurö och Djurö har en fantastisk natur och jag köpte en jättegod honung med hem som det nordiska biet (Apis m. mellifera) producerat.
Då vi importerade olika biraser så trängdes det nordiska biet bort och 1984 blev Lurö en parningsstation för vår nordiska biras. Varje sommar för man ut 200-300 bidrottningar till Lurö för att bli befruktade sen hämtas de hem igen. Deras uppgift att rädda det hotade nordiska biet. Väldigt intressant projekt.
Titel: ”Explosion”
En kväll på Lurö hade vi ett varmt fint ljus från solen som var på väg att gå ner. Skogen silade solstrålarna fint och med makrot på kameran så blev det tjusiga färger i spindelns nät. Det blev som en ljusexplosion. Där satt den och väntade på sitt byte och höll i alla sina trådar. Jag tycker det är fascinerande med spindlar och dess nät.
Plötsligt var sommarmånaderna här. En period då jag brukar vara lite mätt på foto och så tycker jag inte om alla de gröna tonerna i mina bilder. Men det finns ju annat att fota. Insekter, havet och skogen beroende på väder. Det blir en period med väldigt sporadisk fotografering där man tar det som bjuds helt enkelt.
Sommaren 2023 började med värme och lite gott ljus i juni men sen avtog den. Den goa sommarvärmen försvann igen. I juli tog vi en tur till Gotland och det var väl den plats i Sverige som hade flest soltimmar den sommaren.
Titel: ”Grönögd”
Vårtbitaren tycker jag är en kul insekt. På sommaren hör man dem spela vid kvällningen. Eller stridulerar som det heter när de gnider sina vingar mot varandra. Denna satt i de gröna växterna vid en damm och den försökte gömma sig. Om jag flyttade mig och ”tittade runt” strået på ena sidan smög den över på andra sidan. Ja, där kunde vi roa oss en stund.
Vanligtvis brukar det vara tropiska sommarkvällar i augusti och ett fint släpljus vid havet på kvällarna men i år blev det inte så. Det blev inte många kvällsdopp i havet heller av samma anledning.
I månadsskiftet september/oktober hade jag en längre resa inplanerad. Naturfotograferna/N skulle ha sitt höstmöte i Dovre i Norge. Jag och en fotokompis förlängde den turen med ett par tre dagar så vi hann lite mer. Resan bjöd på fantastiska landskapsvyer, vattenfall, fjäll, älgar och en heldag med Myskoxarna på Dovrefjell. Verkligen en upplevelserik resa. Vilken underbar natur.
Titel: ”Höstvila”
På Dovrefjell hade vi ett fint möte med Myskoxarna. Så otroligt häftig djur. Jag läste en del om dem och i min fantasi kan jag inte låta bli att skapa egna bilder i huvudet hur det kan ha sett ut när de under istiden Weichsel för ca 20 000 år sedan vandrade på de svenska markerna sida vid sida med mammutar och de ullhåriga noshörningarna. Inga bilder man kan ta med sin kamera men i fantasin kan man också göra bilder.
En bit in på hösten var vi en del i skogarna i vår närmiljö både för att plocka svamp och fotografera svamp.
Snart är det jul och jag önskar mig en kall och vit vinter. Det har vi inte haft på ett bra tag. Några enstaka snödagar som töat bort men det är inte den vinter jag önskar. Det känns som en hel del av mina motiv i min närmiljö har försvunnit. Inga ismönster, iskristaller eller snö. Ingen is i havet och allt är grått. Vi får väl se och hoppas jag får tillbaka mina motiv.
Jag har tidigare år avslutat med en önskan att besökare på Måkläppen ska visa hänsyn till sälarna och inte vara för närgångna. Detta behöver jag inte göra i år. Förutsättningarna har ändrats och stormen Babet fixade så att Måkläppen blev en ö igen precis som det var förr i tiden. Nu kan sälarna ha sin fristad ifred. Ska du över huvud taget ta dig ut måste du ha sjöstövlar. Naturen tar alltid sin egen väg till slut.
Jag önskar er alla ett Gott slut på 2023 och ett Gott Nytt år 2024. Visa respekt i naturen och bevara den.”
