Naturjulkalendern 2023: Annette Seldén
I Naturjulkalendern presenterar varje dag en naturfotograf några bilder från det gångna året.
Annette Seldén har fotograferat sedan början på 80-talet, är sedan 2008 invald i föreningen Naturfotograferna /N, numera föreningens ordförande och har deltagit i ett stort antal fotofestivaler och utställningar genom åren.
Hon är en utpräglad landskapsfotograf och porträtterar landskap på alla nivåer, från luften, på land och under vattnet.
På senare år har undervattensfotograferingen dominerat, framför allt runt om i Halland, där Annette verkar och bor.
• Se fler av Annette Seldéns bilder på seldenphoto.se, Facebook eller Instagram
“2023 har varit ett ganska skralt fotoår för min del av flera olika anledningar. Mitt yngsta mina barn har en komplicerad och svår kronisk sjukdom i vitala organ och vintern var allt annat än lugn med långa sjukhusvistelser och återigen en stor operation i en redan hårt sargad ung kropp.
Parken utanför barnsjukhuset består av en bokskog som åtskilliga gånger varit en återhämtningsplats och tillflyktsort när sjukhusmiljön trängt sig så långt innanför själen att man bara måste ut och andas. Parken blev min enda tillgängliga natur under en längre period och min mobiltelefon fick låtsas vara en systemkamera för en kort stund. Återigen så blir det så påtagligt hur mycket naturen betyder för oss människor, inte bara ur ett ekologiskt perspektiv, utan även ur ett socialt och själaläkande perspektiv. Men när våren började gry kändes snart intensivvårdsavdelningar och thoraxkirurg som något alltmer avlägset.
Sakta men säkert kunde jag med små steg packa kameraväskan och ge mig ut i min hemtrakt i jakten på nya bilder.
Redan i slutet på februari blev det en lång session med kameran ute i fält. Norrskensapparna formligen skrek ”utbrott” och då gällde det att vara på plats på rätt ställe redan i skymningen för att inte missa showen. Och det blev verkligen full utdelning, även om den finaste delen av showen inte varade mer än 15- 20 minuter.
Sjön Lygnern är Hallands största sjö och en kväll i slutet på februari sprakade norrskenet över sjön i nyanser från grönt till rött och violett.
Norrsken så långt söderut som i Halland är i allra högsta grad en exotisk upplevelse. Jag har fotograferat tiotusentals foton av norrsken i Norge och på Island, men att få uppleva en norrskensshow hemma i Halland slår ändå allt!
Sommaren anlände så småningom och så sakteliga fick jag tillbaka lusten att dokumentera och fotografera den hårt sargade naturen. Det är ett uppdrag som jag som naturfotograf kan bidra med för att visualisera naturvårdsdebatten och miljöproblematiken. Jag vet att bilder är mycket enklare att tolka för de som har svårt att ta till sig all den fakta om klimatförändringar, artutdöende och miljökatastrofer som det skrivs om dagligen i media och vetenskapsskrifter.
En av de få ålgräsängar som finns kvar i Kungsbackafjorden, en fjord som påverkats negativt av all landbaserad exploatering.
Ålgräsängarnas tynande tillvaro är något jag uppmärksammat genom min kamera sedan flera år tillbaka. Just dessa ängar är havens yngelkammare och extremt viktiga för tillväxt av allt fiskyngel. Men med all näringstillförsel från det industriella skogsbruket, jordbruket, vårt så kallade ”renade” avloppsvatten från alla reningsverk och tillförsel av dagvatten från städerna, är det för dessa ålgräsängar en ständig kamp om överlevnad mot de fintrådiga algerna, som med sina stora mattor snart sagt har kvävt de sista stråna av ålgräs.
Norge bjuder alltid på fina fotomöjligheter. Bilden är från Rondane nationalpark.
Under början av säsongen är tillväxten av fintrådiga alger inte lika stor då vattentemperaturen ännu inte kommit upp över 15-gradersstrecket. Då kan man passa på att försöka hitta ålgräsängar som är rena från alger för att få lite bilder som visar hur en ålgräsäng ska se ut.
Under senare delen av sommaren blev det en spontan tur med yngsta barnet till Norge för både fiske och vandring, i den mån orken fanns, det är ofta dagsformen som avgör. Men vi hann med både flugfiske och en lång dagstur upp på ett av Norges finaste turområden, Besseggen.
Dovrefjell är även myskoxarnas land. Familjen betar av den sista näringsrika vegetationen innan frosten förvandlar allt till ett fruset skafferi.
I höst ställdes åter kosan mot Norge, men den här gången i sällskap av både norska, svenska och finska naturfotograferna. Ett historiskt möte hölls på Dovrefjell och gemensamma planer har smitits om framtida projekt i naturvårdsdebattens tecken.
Dovrefjell bjöd på fantastiska vyer och tillsammans med en erfaren guide fick vi uppleva urtidsdjuret myskoxen på nära håll!
Väl hemma från Dovrefjell så gick öringen upp i de små Halländska vattendragen för att leka. Jag har under flera års tid försökt att få bilder på lekande öring, men antingen så har vattnet varit för grumligt för att kunna fotografera i, eller så har jag helt enkelt missat leken på grund av jobb eller andra uppdrag. Men i år lyckades jag äntligen och min dröm om en så kallad split-bild av lekande öring och omgivande ovanlandskap uppfylldes!
Lekande havsöring i en liten halländsk bäck. Fisken står gärna under något stort stenblock under dygnets ljusa timmar för att undgå predatorer. När skymningen faller går de ut och leker i de grusbelagda höljorna i bäcken
Jag hoppas att 2024 kommer att bli ett bättre år när det gäller mitt barns sjukdom och jag hoppas att våra politiker någon gång kommer att ta klimatkrisen och massutrotningen av arter på allvar, så vi i stället för att förstöra mer natur i stället börjar att restaurera de små fragment som återstår av den forna mäktiga natur som omgav oss en gång.”
